Carinas liv och stickning

Snart jul!

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Mon, 21 Dec 2009 15:17:00 +0000

Nu är det bara ett par dagar kvar till jul. Mannen och jag kör till Malmö dagen före julafton för att fira jul med döttrar och deras respektive och Lillfröken, även kallad barnbarn. Lillfrökens farföräldrar är med också. Jag drömmer om en total julfri december. Vi kommer hem på juldagen.

Jag får nästan hela min semester. Dock ville rektorn att jag skulle jobba på den sk ”stängningsdagen” den 7 januari. I Göteborg hade vi studiedagar och dom innehöll fortbildning. Här i Halmstad har man stängningsdagar och dom innehåller sällan fortbildning och det gör det inte den här gången heller. Jag jobbar så klart den 8e också då så det blev 2 dagar kortare ledighet än vad jag tänkt mig. Men, men.

Idag när solen sken och det var ljust så angrep jag den nya sjalen. Och jag fann felet direkt. Repade upp och ska fortsätta i morgon eller så. Stickar på de svarta pulsvärmarna så länge på kvällstid.

I morgon ska vi åka till kyrkogården och sätta på ljus. Svärmor skulle fyllt 96 just den 22 i år och min pappa dog denna dag för exakt ett år sedan. Känns viktigt att tända ljus för både dom och mig/oss. Dom är med oss så länge vi håller dom kvar.

God Jul
Och
Gott Nytt År
Kram
Carina

Bara en arbetsdag kvar

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Thu, 17 Dec 2009 18:01:00 +0000

Jag har ansökt om några dagars semester men det blir ganska länge med helgdagarna inräknade. Mina första år i Halmstad så jobbade jag ca 1,5 år innan jag fick semester så jag har ganska många sparade dagar. Hoppas jag får min ansökan beviljad för det skulle vara så underbart att bara vara ledig.

Nu har det varit vitt ett par dagar och barnen försöker åka pulka men inte med så mycket framgång. Idag har det dock blåst bra så de 6 minusgraderna var tydligen ungefär det dubbla på huden. Inte så kul tycker jag. Älskar snön men inte vinden.

Tack för kommentarerna om mina pulsvärmare, dom värmde. Kommentarerna alltså. Jag har gjort ett par mönster själv nu och det har varit jätteroligt. Men jag vet inte om dom är så fantastiska. Har några idéer till som jag ska se om jag inte kan förverkliga. Har precis börjat med ett par svarta med grafitgrå pärlor på. Tror dom blir jättefina. Den här gången är det Pärlmudden som gjort mönstret. Lite svårt att se på det svarta garnet bara när det inte alltid är dagsljus. Jag har också påbörjat den nya spindeltunna sjalen. Men den är lite mer avancerad. Tror att jag gjort något fel på första mönstervarvet men kan inte hitta det. Det får ligga till sig tills jag kan sitta i dagsljus och räkna och kolla.

Såg idag i Samtal från min trädgårds blogg att hon börjat sticka på en slipover. Det var kul för jag har gjort den för ett par år sedan. Och jag älskar min. Hoppas hon i den vackra trädgården också kommer att tycka om sin.

Lucia med stickning

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Sun, 13 Dec 2009 18:32:00 +0000

Idag är det Lucia och jag hör just nu Luciorna sjunga på TV. Här hemma har det väl inte märkts så mycket av just Lucia men det har varit en lugn dag. Det är inte klart på jobbet ännu utan det är fortfarande några dagar kvar innan man kan pusta ut.

Jag håller på att maska av min vackra ”Svärmorssjal” just. Tycker den blir så fin och känner mig himla nöjd. Tror nog att det blir en sjal till direkt. Det är ett Kid Mohair som ska bli en lång sjal, alltså ingen trekant. Spets så klart. Ni ska få se den när man kan se lite mönster. Sjalen kommer från boken ”Sticka i romantisk lantstil”. Förälskade mig i den så fort jag fick se den. Jag håller också på att förbereda ett par nya pulsvärmare med pärlor. Det är svart garn och pärlorna är grafitgrå. Jag har sett sådan pulsvärmare och dom var sååå vackra. Dom ska nog bli bara till mig själv.

På tal om pulsvärmare till mig själv. Jag har ju glömt att publicera bilden på dom blå jag gjorde till mig själv och som var klara redan i slutet av november. Men här är dom. Mönstret har jag gjort själv.

Solen skiner där ute

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Sat, 12 Dec 2009 13:26:00 +0000

Det ligger runt 0-strecket där ute idag och solen skiner. Underbart! Jag har varit på Stora torg i några timmar och försökt sprida vårt budskap. Några kom fram och ville prata politik men det är ok att dom inte gör det också för vi syns ändå.

I onsdags hade vi vårt sista stickcafé för året på Fribergs konditori. Det var jättetrevligt. Ibland är det ju trevligare än ibland men det är nog vilket humör man själv är på som avgör det. Nu blir det inget förrän i slutet av januari och det känns som evigheter till. Jag är precis i slutklämmen på min ”Svärmorssjal” och jag har bestämt mig för att ha den på julafton. Kan det vara något tro, till en röd sidenklänning? Så börjar då det trevliga nöjet att bestämma vad jag ska göra härnäst.

Något mer julpyntande har det inte blivit här hemma. (Vi ska ju inte vara hemma över julen utan med barn och barnbarn och övrig familj i Malmö.) Tur att Mannen inte förväntar sig att jag ska göra det. Är ju inte så mycket för pynt och pyssel. Har alltid varit ett dilemma i mitt arbete att jag inte gillar pyssel för det ska ju alltid pysslas så mycket i förskolan. Det är just nu inför jul och Lucia så hemskt många måsten. Baka pepparkakor är nog allra värst. På mitt förra jobb var vi rörande eniga om att baka pepparkakor är inget kul men lussekatter är helt ok så då gjorde vi det istället. Dessutom så hade vi alla en ganska sansad syn på både Lucia och jul. Har lite svårt att anpassa mig till att det måste vara så väldigt mycket när man bara är mellan 1 och 3 år gammal. Kan det inte räcka med att man blir lussad av de stora barnen och att föräldrarna kommer på någon form av öppet hus på eftermiddagen?

En solig, kall och lugn födelsedag

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Wed, 02 Dec 2009 18:36:00 +0000

Idag har det varit några minusgrader och medföljande sol. Det kändes riktigt skönt när vi var ute med barnen på förmiddagen. En del bakade pepparkakor och vi andra gick ut. Det skulle också vara träning inför luciafirandet. Mycket är det så här före jul. Kan nog tycka att det kan bli lite mycket ibland och är man bara 1 till 3 år så tycker jag nog jul ska vara lite lugnt och inte så mycket måsten.

För övrigt så har Mannen och jag haft en lugn eftermiddag och nu kväll. Jag fyller år och då tycker jag om att just ta det lugnt och bara vara och då så klart med de som betyder mest för mig, Mannen och Kattfröken. Resten av familjen bor ju lite långt bort. Jag har blivit bjuden på en god middag och fått en liten, fin och för mig betydelsefull present. Vad kan man mer begära? Nu ska jag sätta mig och sticka och bara må bra.

En vecka till att lägga till handlingarna

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Sun, 29 Nov 2009 20:11:00 +0000

Vet inte hur det kan komma sig att dagar och veckor går så fort. Jag hinner liksom inte med. Känns som det är måndagar och fredagar bara.

I måndags var det en lugn dag och inget på kvällen. I tisdags var det stickcafé hos Hemslöjden. Som alltid en mycket trevlig tillställning. Ganska många kvinnor som var där och de var på sitt allra bästa humör. Onsdagen avslutades med stickcafé på Fribergs och dit kom 13 glada stickerskor. Ska skriva på den bloggen också men jag har inte hunnit ännu. Torsdagen var bara jobb. Men i fredags var jag faktiskt ute med mina nya arbetskamrater. Dom på min avdelning som jag jobbar tillsammans med var dock inte med. De andra var riktigt trevliga och det kändes bra. Men det var ju de två som var frånvarande som jag hade behövt träffa under lite andra former så vi kan få ett bättre arbetsklimat. Den dåliga stämningen håller i sig. Vi får se hur det utvecklas. Själv har jag kommit dithän att jag skiter i dom.

Igår kväll hade Mannen och jag en riktigt trevlig kväll tillsammans med våra vänner. Jag är så glad att vi har dom vänner vi har. Vi satt från sextiden till långt fram på natten och lyssnade på musik, diskuterade musik, politik, litteratur och barnprogram från 70 och 80-talet. Finns det någon där ute i blogglandet som minns t ex ”Tårtan”?

Nästa vecka har jag Sandstickans stickcafé att se fram emot, nästa lördag. Får se hur långt jag hunnit på min ”Svärmorssjal” till dess.

Ännu en vecka har gått

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Fri, 20 Nov 2009 17:49:00 +0000

Först och främst så tror jag att det behövs ett förtydligande ang sjalen jag håller på att sticka. Den är inte till min svärmor. Hon dog nämligen 2007. Det är sjalen som tydligen heter Svärmors sjal. Har i alla fall inte sett något annat namn på den. Den framskrider föresten och jag är så himla nöjd både med garn, färg och mönster. Och … den är väldigt rolig att sticka. Inte alltid så även om det blir fint när det är klart.

Ännu en vecka har gått av mitt liv. Jag kämpar med mitt jobb och att bli accepterad av mina närmaste arbetskamrater. Det är inte lätt kan jag tala om. Det känns som att dom inte vill ha mig där och om jag ska vara ärlig så vill jag nog inte vara där heller. Men det är väl kanske inte så konstigt för det ena leder väl till det andra.

I går kväll var jag på något jag bara varit en gång tidigare i mitt liv och det var en gång på 90-talet. Jag var på sminkparty. Vi var 5 kvinnor från 21 och uppåt som strålade samman. Våra män fick vara på övervåningen men det tror jag inte de var ledsna över. Dom lyssnade på musik, det gemensamma intresset, och snattrade. Vi kvinnor testade hudkrämer. Jo det var inte så mycket smink utan vi koncentrerade oss på rengöring och kräm för ansikte, händer och resten av kroppen. Jag var så len sååå när vi åkte hem.

Föresten så är mina egna pulsvärmare i pärlstickning klara. Mannen ska bara ta en bild på dom ska ni få se. Mönstret har jag gjort själv men tror nog inte att dom är revolutionerande.

Min nya sjal, svärmors sjal

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Mon, 16 Nov 2009 19:12:00 +0000

Jag kände bara att jag ville visa upp min senaste stickning, en sjal. Tyvärr kommer inte färgen/garnet till sin rätt när jag fotade den. Men ni kanske ser mönstret och ändå kan skapa er en uppfattning. Garnet är ett en-trådigt ullgarn från Garnpaletten. Färgen heter Indigolit men jag tror inte den finns längre. Mycket vackert är det i alla fall. Jag får återkomma med en bra bild när den blir klar. Det finns en bild på nätet av min sjal men då är det så klart inte jag som stickat den.

Hallands sticknät har bildats

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Sat, 14 Nov 2009 16:56:00 +0000

I torsdags kväll så träffades en liten men engagerad grupp stickerskor i Falkenberg. Syftet var att bestämma om vi skulle bilda ett Sticknät här i Halland. Beslutet blev att det ska vi så nu är det gjort. Det är ett tjugotal stickerskor som redan anmält sig och nu hoppas vi på att detta nätverk ska växa med medlemmar boende runt om i vårt avlånga Halland.

Om du läser det här och bor någonstans i Halland så är du väldigt välkommen att anmäla dig. Och det gör du hos vår hemslöjdskonsulent, marita.jonsson@hemslojd.org, som tagit på sig att vara den som mottar anmälningar. Det kommer också att göras en hemsida och jag återkommer med länken till den så fort jag kan.

Välkomna till Hallands Sticknät!

Varit på stickcafé på Fribergs konditori

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Wed, 11 Nov 2009 20:16:00 +0000

Ikväll har jag varit på stickcafé. Det kom 18 stycken trevliga stickerskor. Jag stickade på mina pulsvärmare som är bara mina egna. Sjalen stickar jag på här hemma för den kräver större koncentration.

I morgon kväll ska jag iväg till Falkenberg för att vi ska, förhoppningsvis, starta det som ska bli Hallands sticknät. Håll tummarna för att det kommer folk och att dom har idéer och visioner och förväntningar och allt som dom möjligen kan tänkas ha.

Gustava Orden, en bortglömd damorden

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Fri, 06 Nov 2009 16:20:00 +0000

Den 6 november 1990 träffades en grupp kvinnor i Sävedalen. Kvinnorna kom från Sävedalen, Partille och Göteborg. Den kvällen bildades en damorden som fick namnet Gustava Orden eftersom det var Gustav Adolfs dag. Vi var tre kvinnor som höll i trådarna och drev de andra framför oss. Jo, jag var en av dom tre, nämligen skrivmästare. Mottot för Gustavorna var ”ordens syfte skall vara att medlemmarna skall ha ”mest roligt, och något bildande”. Vi hade vansinnigt roligt under en del år, 10-tal, tillsammans. Vi var på bio, vi sprang Vårruset, vi var på sminkparty, vi lärde oss hjärt- och lungräddning, vi var på modevisningar, vi plockade svamp på höstarna och så åt vi god mat på restaurang. Det var ett axplock. Denna dagen, den 6 november, så tänker jag på alla mina medsystrar i Gustavorna. Jag har ju fortfarande kontakt med min allra äldsta vän på Björkö som jag bodde hos när jag skulle till Grötö och Kära syster var också en Gustava. Men alla dom andra, vi blev ju fler med åren, har jag tappat kontakten med. Tänk om det skulle finnas någon här i bloggvärlden som visste något om Gustava Orden eller någon som var med. Tänk om man kunde bilda en ny damorden här och nu. Jaja, drömma kan man ju.

Ny sjal och lite stickcafé igen

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Thu, 05 Nov 2009 16:37:00 +0000

Jag jobbar på med mitt ”nya” jobb. Längtar efter mina gamla barn. Men det kommer väl att bli bra med mina nya barn också så småningom. Bara jag inte ställer så höga krav på mig själv utan att jag tillåter mig lite tid.

Jag har stickat klart en av mina pulsvärmare som ska vara bara till mig själv och börjat på nummer två. Då tänkte jag att det är väldigt bra stickcaféstickning så jag lät den vara lite. Istället tittade jag i min garnkorg, där jag har det garn som ska komma närmast i tid, och där låg en härva från Garnpaletten. Färgen går i blått och heter indigolit. Men jag hittar inte den längre bland Garnpalettens färger. Vacker är den dock. Så skulle jag då leta efter en vacker sjal till ett vackert garn. Och jag hittade en som tydligen kallas Svärmors sjal, 22 juni i länken. Har precis börjat och har stickat en och en halv rapport. Återkommer med bild på min sjal.

På lördag ska jag förhoppningsvis åka till Båstad på Sandstickans stickcafé där. Det är första gången vi är i Båstad. Tycker ju att det ger det där extra att få sticka tillsammans med andra och se vad dom gör och kunna prata precis så mycket garn och stickning som man orkar utan att något tycker man är konstig.

Många ljus var det på kyrkogården

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Sat, 31 Oct 2009 22:02:00 +0000

Dagen började i solsken men gick ganska tidigt över i grått. Dock var det alldeles stilla och några värmegrader har det också varit. Så det har ändå varit ganska behagligt. Mannen och jag har varit på kyrkogården som så många andra idag. Det var mina svärföräldrar som ligger i minneslunden som skulle få ett par ljus tända. För mig är sådant viktigt. Kära syster fick göra samma besök, men i Göteborg, till våra föräldrars grav. För oss är det viktigt. Dom ”lever” så länge som vi behåller dom hos oss och jag har tänkt ha dom hos mig så länge jag lever. Längre kan inte jag svara för. Vad gäller mina svärföräldrar så fick jag tyvärr inte träffa min svärfar men allt jag har hört om honom säger mig att jag hade tyckt mycket om honom. Lika väl som jag är övertygad om att Mannen hade tyckt mycket om min mamma fast han aldrig fick träffa henne heller. Svärmor vet jag ju redan att jag tyckte mycket om. Hade önskat bara att jag fått lära känna henne mycket bättre än vad jag fick. Pappa tyckte väldigt mycket om Mannen och det känns väldigt bra att tänka på. Var rädd om honom, sa han alltid.

Annars har jag ägnat en del åt min stickning jag påbörjade i tisdags. Ett par ljusblå pulsvärmare, bara till mig själv. Mönstret gjorde jag själv men med inspiration av de gröna som blev klara förra helgen och som ska ges bort till någon speciell. Bild får därför dröja trots att den är tagen. Tror att jag ska fortsätta med pulsvärmare så jag har några par i lager. Det är så himla bra presenter när man plötsligt behöver något. Det kanske skulle behöva vara i någon neutral färg bara så dom kan passa precis vem som helst eftersom jag inte i förväg vet vem som ska få dom. Jag har lite längre resväg numera till jobbet så jag skulle nog kunna hinna med några varv varje morgon på en liten stickning. Dessutom är de väldigt bra som stickcaféstickningar.

Nalledagen i efterhand och stickcafé

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Wed, 28 Oct 2009 21:46:00 +0000

Missade ju internationella nalledagen igår. Men här har ni mina vackra men dock mycket slitna nallar. Dom heter bara Nalle, båda två, men det finns inte en nalle i världen som kan bräcka dom. Är det inte konstigt att man fortfarande efter alla dessa år har en så stark känsla för dom?

I kväll har jag varit på Halmstads stickcafé på Fribergs konditori. Lika roligt som vanligt. Ni får kolla på bloggen. Nu är det 2 veckor till nästa gång. Får se om jag har fått klart mina pulsvärmare som jag började på igår kväll till dess. I så fall måste jag ha en ny stickning på g till dess.

Stickcafé/stickagille på Hemslöjden och internationella nalledagen

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Tue, 27 Oct 2009 20:36:00 +0000

Ikväll har jag varit på stickagille, eller som jag brukar säga stickcafé, på Hemslöjden här i Halmstad. Det var fullt med glada, stickande kvinnor. Otroligt trevligt. Mycket garn och stickning talades det om. Tekniker diskuterades, mönster delades det med sig av, tips på bra hjälpmedel såsom o-ringar och fina saker visades för varandra. Det är precis så jag önskar att ett stickcafé ska vara.

Har blivit uppmärksam på att det är internationella nalledagen idag. Hade totalt missat det. På min förskola verkar det vara okänt. Men nallar för mig är något mycket speciellt. När jag kom hem från KK som baby satt det en brun nalle där i hörnet på min säng. Det var min far som köpt både säng och nalle och gjort i ordning. Med åren blev nalle utsliten totalt. Då fick jag en vit nästan likadan. Den gången skulle jag tro att det var från min mamma för min far hade liksom redan passerat mitt liv då. Min nya nalle blev också helt utsliten. Men idag har dom hedersplatsen högs upp i en bokhylla här hemma och sitter där och tittar ut över vårt hem. Aldrig att dom ska försvinna ur mitt liv. Ska fotografera dom imorgon så ni får se hur vackra och fina dom är. Dom heter bara Nalle båda två.

I morgon är det stickcafé på Fribergs konditori. Självklart ska jag dit.

Rosor i slutet av oktober och stickning på Grötö

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Fri, 23 Oct 2009 17:01:00 +0000

För ett par dagar sedan så sa Mannen när jag kom hem från jobbet att han lånat min kamera för att fotografera våra röda och gula rosor. Jag undrade så klart vad han menade och varför han hade fotat dom nu när det inte finns några blommor mer. Men se där hade jag fel. Det var just blommor han hade tagit bilder på. Här kan ni se både en röd ros och en gul ros och dom blommar ännu. Kollade för en stund sedan.

Nu har jag jobbat på mitt nya jobb i precis en vecka. Längtar tillbaka till mitt gamla jobb. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag känner mig hemma och att jag upplever att jag har någon påverkan på vad som händer.

Har jag berättat att jag anmälde mig till Grötö nästa vår? Minns inte det. Men jag skickade in anmälan exakt kl 10.00 (10.00.18) den 10 oktober precis när man kunde anmäla mig. Och se jag kom med. Det känns riktigt spännande. Jag var visserligen med i år också då hade jag inte helpaket. Så det var lite splittrat och jag missade mycket socialt och mycket stickning. Då bodde jag på Björkö hos min äldsta vän jag har så det gick ingen nöd på mig då heller men ändå. För dom som inte vet vad som menas när man bara säger Grötö så kan jag tala om att det är Stickfest i Väst, SiV.

Det första paret pulsvärmare överlämnade

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Sat, 17 Oct 2009 17:28:00 +0000

För ca 1 vecka sedan blev det klart ett par pulsvärmare. Dom är lila och med hjärtan på, med pärlor. Tack Pärlmudden för mönstret! Idag har dom blivit överlämnade till familjens yngsta dotter. Hon tyckte om dom. Vilken tur. Det är hennes far som både bestämt färg och mönster. Tur för honom att hon gillade dom. Första mudden i nästa par är nästan klara också. Men det är en annan färg och mönster men även dom med pärlor. Mottagaren vet inte om att hon ska få dom ännu så jag pratar nog med små bokstäver om dom. Jag måste göra ett par till mig själv också. Anita som var med på stickcafét på Fribergs i onsdags hade gjort ett par så vackra så jag mestämde mig på stört vilka färger jag ska ha. Svart garn med riktigt mörkgrå pärlor. Det såg ut som Anita hade strött en mängd briljanter över stickningen. Tror jag vet vilket mönster det ska bli också och så ska dom vara till mig själv, bara mig.

I går morse var jag på mitt nya jobb och hälsade på. Dom verkade trevliga och snälla och mycket ambitiösa. Lokalerna var stora för egentligen var det byggt som en skola. Jag får väl ge dom en chans, jag kanske kommer att trivas jättebra. Jag har fått ett par avskedspresenter av mina barn. En virkad vacker brosch som är grön från Noel, 3 år. Den säljs tydligen till förmån för kvinnor och barn i Indien. Passade ju mig väldigt bra i alla avseenden. Och Noel har alltid varit grön i mina ögon så jag tror han valt den själv. Blir det ju bara finare av. Så fick jag en bok av Elias och hans familj. ”Barns tankar om barn”. På omslaget går att läsa ”Det är bra att vara barn, för då kan man sitta och vicka på sin lösa tand.” Katja 6 år. Kan det bli bättre?

Stickcaféer och kakbak och sista dagen på jobbet

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Thu, 15 Oct 2009 16:35:00 +0000

I lördags var jag iväg till Falkenberg på stickcafé. Trevligt som vanligt. Mycket prata och en hel del stickning med. Stickar just nu på pulsvärmare till de två yngsta döttrarna i familjen och det var det första paret jag hade med mig till Falkenberg. Men dom är klara nu och ska fotas troligen på lördag när dom ska överlämnas när hon kommer hem. Det är kul att träffa andra stickerskor för man kan vara precis hur nördig och knäpp som helst och ändå verka helt normal. Det roliga är att man pratar mest stickning och garn. Se där, kvinnor skvallrar inte alls när dom träffas.

I går kväll hade vi stickcafé på Fribergs konditori. Förra gången kom det 18 stycken men igår var det bara 11. Men jag är nöjd ändå. Kolla bilderna på bloggen.

Nu på eftermiddagen har jag bakat två stycken fruktkakor. Jag har mina speciella mjuka kakor när jag ska baka som jag vet alltid blir bra. Fruktkaka, mjuk pepparkaka och kardemummakaka. Jag ska ha med dom till jobbet i morgon när jag ska säga adjö till mina arbetskamrater och mina barn. Känns väldigt vemodigt och inte bara kul. Jag blir nämligen förflyttad utan att ha bett om det. Det kan kanske bli jättebra på det nya stället, vad vet jag, men det är inte roligt när man inte själv får ta initiativet. Ska börja på min nya förskola på måndag.

Upprop för ett Hallands sticknät

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Mon, 12 Oct 2009 16:05:00 +0000

I Västra Götaland har man något som kallas för ”Sticknätet”. Det är ett nätverk av stickerskor i hela Västra Götaland. Nu har Marita Jönsson, hemslöjdskonsulent i Halland, och jag fått idén att vi kanske skulle försöka med ett sticknät även i Halland. Det skulle vara ett nätverk för att kunna nå ut med information om vad som händer på stickfronten och även kunna genomföra aktiviteter. Knyta ihop människor med samma intresse, stickning, som vi. I stort sett blir det ju vad dess medlemmar gör det till. Snegla på Västra Götaland och ta intryck och hämta inspiration. Jag har lite dokument, t ex deras höstbrev, där man kan se vad dom har på programmet för höst och vinter. Maila mig om du vill ha dokumentet så skickar jag över det.

Marita har tagit på sig att fungera som sammanhållande så är du intresserad så maila henne.

Det kostar inga pengar att vara med.

marita.jonsson@hemslojd.org

http://www.hemslojd.se/natvark/sticknat.html

http://www.hemslojden.org/halland.dsp

Dagen efter förra projektet och alldeles innan nästa projekt

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Tue, 06 Oct 2009 17:48:00 +0000

I går kväll var jag på styrelsemöte och det blev lite sent. Hade inte ork att sticka något eller ta tag i det. Det känns lite som dagen efter nu när koftan är klar. Det gick lite snabbt och jag tycker inte om att sticka på tid. Så nu är frågan, vad ska jag sticka härnäst? Jo, yngsta dottern önskar sig pulsvärmare. Mannen fick välja mönster från en hög jag hade. Så egentligen är det väl bara att sätta igång. Och sedan ska det nog bli ett par pulsvärmare till som en annan dam ska få. Jag har också garn till lite annat men det är bara till mig själv. Så har jag insett att jag inte själv har några fina pulsvärmare. Jo, jag har några men det är mer sådana där som åker på till jobbet. Ska jag kanske göra ett par med pärlor till mig själv också? Garn till några vackra sjalar har jag också. När ska jag hinna?

Barnbarnets tröja och konferens på Löftadalens folkhögskola i Åsa

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Sun, 04 Oct 2009 16:44:00 +0000

Nu på eftermiddagen har jag kommit hem från en helgkonferens på Löftadalens folkhögskola uppe i Åsa. Har aldrig varit på denna skola förut men i Åsa har jag varit. När jag var barn så brukade min mamma och jag ibland på söndagarna åka dit för att sola och bada. Från Göteborg då alltså. Hur som helst så tyckte jag att det var en riktigt trevlig skola. Fräscht och välvårdat samt god mat. Tyvärr lite för mycket och för ofta bara. Så nu får man väl svälta några dagar för att komma i form igen. Det har regnat och stormat hela helgen. Det var en fantastisk utsikt ifrån skolan och just den lokal vi disponerade. Tog några bilder och här har ni ett av dom. Jag älskar havet och just det här med vatten och klippor är så fantastiskt.
I går var Mannen i Malmö för att fira två av döttrarnas födelsedagar och så barnbarnet. Döttrarna fyller en i september och en i oktober så dom slog sig ihop om firandet. Praktiskt tycker jag. Den yngsta dottern fick bl a en stickad mössa som tyvärr inte finns bild på. Hon gillade den säger hennes far. Barnbarnet fick sin kofta och morfar säger att alla tyckte om den. Lilla Fröken själv var nog inte tillfrågad. Mannen tog bild på koftan innan han packade ner den men jag är inte helt nöjd med färgåtergivningen så färgen kan ni se bättre på den lilla bilden på nystanet. Den passade bra i storlek också och hon kan nog använda den ett tag framöver i alla fall. Lilla Fröken är nu ett halvår.

Lite mer Bokmässa och skyltutställning

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Tue, 29 Sep 2009 18:39:00 +0000

I lördags när vi var i Göteborg så var det lögn att hitta en parkeringsplats. Vi fick ställa bilen bakom Liseberg och gå Södra vägen fram mot Mässan. Då fick vi se en skyltutställning vid museet. Var ju tvungen att fota lite och här ser ni ett axplock av knäppa skyltar. Jag tycker i alla fall att dom är knäppa.

Så är det en bild från själva bokmässan också. Jag var så klart i Hemslöjdens monter för att titta i de nya stickböckerna som dom har gjort reklam för. Och där i montern satt det ett par stickare.

Fin utmärkelse från Smycka

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Mon, 28 Sep 2009 16:16:00 +0000

Häromdagen fick jag en utmärkelse från Smycka. Tackar så jättemycket. Tycker den är både fin och rolig. Man ska berätta 10 saker om sig själv och skicka vidare. Här är mina 10 saker.

1. Jag är ruskigt enveten. Ger mig aldrig.

2. Har alltid älskat det skrivna ordet. Både att läsa andras och använda mina egna. Ordet är makt.

3. Blir visare för varje dag. Bär med mig både föräldrars och lärares gemensamma kunskaper och erfarenhet. Tänk vilken bank att ösa ur. Varför begrep man inte det när man växte upp?

4. Något negativt om mig själv. Vill inte ha det jobb jag har. Men det finns ju inte direkt några andra jobb att söka.

5. Är en obotlig feminist.

6. Har väldigt dåligt med tålamod med både saker och andra människor.

7. Vill alltid lära mig nya saker. Är det för enkelt och lätt så tappar jag intresset.

8. Tycker alltför mycket om god mat. Först bortskämd av min mamma och sedan av Mannen. Båda var och är gudar i köket.

9. Försöker att inte tävla för jag är en riktigt usel förlorare. Även om jag bara förlorar mot mig själv.

10. Har lärt känna en hel hög med nya roliga människor genom mitt återupptagna stickande.

Så nu ska jag då skicka vidare. Verkar inte vara krav på antal så det blir:

Bohusstickan

Marias stickning och läsning

Ingrids funderingar

Signe mitt i livet

Kristina-lakris

Samtal från min trädgård

Det blev fler än jag hade tänkt mig. Brukar vara svårt att komma på men det var väldigt enkelt den här gången.

Bokmässan i Göteborg

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Sun, 27 Sep 2009 16:27:00 +0000

I går var Mannen, Kära syster och jag på bokmässan i Göteborg. Jag har alltid varit på bokmässan men på senare år när jag flyttat från Göteborg så har det inte blivit av. Kände direkt igår att jag saknat spektaklet mer än vad jag trodde. Mannen tyckte att det var kul även om han inte gillar att det är så mycket folk att knô med.
Man skulle lätt kunna samla på kändisar när man promenerar runt. Men det får nog vara. Massor med människor var där och mycket stämning tycker jag. Men är man boknörd sedan barnsben så är man. Dock köpte jag endast en bok i år. Det blev Jan Guillous nya ”Ordets makt och vanmakt”. Och självklart såg jag till att få den signerad. Har i och för sig en hel samling signerade Guillou här hemma. Förr om åren har jag alltid studerat mässprogrammet ordentligt innan mässan och varit förberedd på vad jag velat lyssna på. I år var det inte så för vi bestämde oss sent för att åka. Men jag gick hastigt igenom programmet på plats och jag måste säga att det höll inte samma klass som förr om åren. Det innebar att vi missade en del. Inte minst Björn Ranelid. Jag hann inte med Skavland heller men det var mer tidsbrist.

Vi träffade även på kulturministern och Sune/Bertskaparna Anders och Sören. Minns inte längre efternamnen på dom. Carl-Einar Häckner var en ren slump att vi hittade. Det känns som att komma hem när man träffar på honom. Vi har liksom samma bakgrund. Här har ni lite bilder. Se och njut och är det något underligt så fråga mig.

Halmstads musikklasser på Östergårdsskolan

carina.stickerskan@live.se (Carina) — Fri, 25 Sep 2009 16:43:00 +0000

I går kväll var Mannen och jag i S:t Nikolai kyrka här i Halmstad. Det var musikklasserna på Östergårdsskolan som hade en musikalisk afton. Det var påkallat eftersom alliansen här i stan vill dra bort stödet för just musikklasserna. Vi gick dit av två anledningar. Det ena var så klart att få en musikalisk upplevelse och det fick vi. Helt fantastisk körsång. Inte mindre än 17 stycken blev det. En tjej sjöng bl a solo i Beatles ”Let it be” som sista nummer. Helt fantastiskt! Vilken röst hon hade tjejen. Anledning nummer två var att visa vårt stöd för dessa ungar. Och de stod och samlade in namn och så klart vi skrev på båda två. Kyrkan var helt full med folk. Nu håller vi tummarna bara.

I morgon, lördag, ska Mannen och jag åka upp till Göteborg. Vi ska på bokmässan. Innan jag träffade min älskling så var jag alltid där, missade inte en mässa. Men sedan blev det inte så. Nu har jag då bearbetat Mannen så nu ska vi äntligen dit. Ser verkligen fram emot morgondagen. Kära syster ska också följa med. Hon var min ständige följeslagare förr om åren.

Barnbarnets kofta växer. Det fixar sig nog. Tror jag. Jag är visserligen inte hemma mer än måndag kväll och torsdag kväll. Och på lördagen åker jag till Kungsbacka och Mannen till Malmö. Håll tummarna för mig!