Gustava Orden, en bortglömd damorden

Den 6 november 1990 träffades en grupp kvinnor i Sävedalen. Kvinnorna kom från Sävedalen, Partille och Göteborg. Den kvällen bildades en damorden som fick namnet Gustava Orden eftersom det var Gustav Adolfs dag. Vi var tre kvinnor som höll i trådarna och drev de andra framför oss. Jo, jag var en av dom tre, nämligen skrivmästare. Mottot för Gustavorna var ”ordens syfte skall vara att medlemmarna skall ha ”mest roligt, och något bildande”. Vi hade vansinnigt roligt under en del år, 10-tal, tillsammans. Vi var på bio, vi sprang Vårruset, vi var på sminkparty, vi lärde oss hjärt- och lungräddning, vi var på modevisningar, vi plockade svamp på höstarna och så åt vi god mat på restaurang. Det var ett axplock. Denna dagen, den 6 november, så tänker jag på alla mina medsystrar i Gustavorna. Jag har ju fortfarande kontakt med min allra äldsta vän på Björkö som jag bodde hos när jag skulle till Grötö och Kära syster var också en Gustava. Men alla dom andra, vi blev ju fler med åren, har jag tappat kontakten med. Tänk om det skulle finnas någon här i bloggvärlden som visste något om Gustava Orden eller någon som var med. Tänk om man kunde bilda en ny damorden här och nu. Jaja, drömma kan man ju.

Ny sjal och lite stickcafé igen

Jag jobbar på med mitt ”nya” jobb. Längtar efter mina gamla barn. Men det kommer väl att bli bra med mina nya barn också så småningom. Bara jag inte ställer så höga krav på mig själv utan att jag tillåter mig lite tid.

Jag har stickat klart en av mina pulsvärmare som ska vara bara till mig själv och börjat på nummer två. Då tänkte jag att det är väldigt bra stickcaféstickning så jag lät den vara lite. Istället tittade jag i min garnkorg, där jag har det garn som ska komma närmast i tid, och där låg en härva från Garnpaletten. Färgen går i blått och heter indigolit. Men jag hittar inte den längre bland Garnpalettens färger. Vacker är den dock. Så skulle jag då leta efter en vacker sjal till ett vackert garn. Och jag hittade en som tydligen kallas Svärmors sjal, 22 juni i länken. Har precis börjat och har stickat en och en halv rapport. Återkommer med bild på min sjal.

På lördag ska jag förhoppningsvis åka till Båstad på Sandstickans stickcafé där. Det är första gången vi är i Båstad. Tycker ju att det ger det där extra att få sticka tillsammans med andra och se vad dom gör och kunna prata precis så mycket garn och stickning som man orkar utan att något tycker man är konstig.

Många ljus var det på kyrkogården

Dagen började i solsken men gick ganska tidigt över i grått. Dock var det alldeles stilla och några värmegrader har det också varit. Så det har ändå varit ganska behagligt. Mannen och jag har varit på kyrkogården som så många andra idag. Det var mina svärföräldrar som ligger i minneslunden som skulle få ett par ljus tända. För mig är sådant viktigt. Kära syster fick göra samma besök, men i Göteborg, till våra föräldrars grav. För oss är det viktigt. Dom ”lever” så länge som vi behåller dom hos oss och jag har tänkt ha dom hos mig så länge jag lever. Längre kan inte jag svara för. Vad gäller mina svärföräldrar så fick jag tyvärr inte träffa min svärfar men allt jag har hört om honom säger mig att jag hade tyckt mycket om honom. Lika väl som jag är övertygad om att Mannen hade tyckt mycket om min mamma fast han aldrig fick träffa henne heller. Svärmor vet jag ju redan att jag tyckte mycket om. Hade önskat bara att jag fått lära känna henne mycket bättre än vad jag fick. Pappa tyckte väldigt mycket om Mannen och det känns väldigt bra att tänka på. Var rädd om honom, sa han alltid.

Annars har jag ägnat en del åt min stickning jag påbörjade i tisdags. Ett par ljusblå pulsvärmare, bara till mig själv. Mönstret gjorde jag själv men med inspiration av de gröna som blev klara förra helgen och som ska ges bort till någon speciell. Bild får därför dröja trots att den är tagen. Tror att jag ska fortsätta med pulsvärmare så jag har några par i lager. Det är så himla bra presenter när man plötsligt behöver något. Det kanske skulle behöva vara i någon neutral färg bara så dom kan passa precis vem som helst eftersom jag inte i förväg vet vem som ska få dom. Jag har lite längre resväg numera till jobbet så jag skulle nog kunna hinna med några varv varje morgon på en liten stickning. Dessutom är de väldigt bra som stickcaféstickningar.

Nalledagen i efterhand och stickcafé

Missade ju internationella nalledagen igår. Men här har ni mina vackra men dock mycket slitna nallar. Dom heter bara Nalle, båda två, men det finns inte en nalle i världen som kan bräcka dom. Är det inte konstigt att man fortfarande efter alla dessa år har en så stark känsla för dom?

I kväll har jag varit på Halmstads stickcafé på Fribergs konditori. Lika roligt som vanligt. Ni får kolla på bloggen. Nu är det 2 veckor till nästa gång. Får se om jag har fått klart mina pulsvärmare som jag började på igår kväll till dess. I så fall måste jag ha en ny stickning på g till dess.

Stickcafé/stickagille på Hemslöjden och internationella nalledagen

Ikväll har jag varit på stickagille, eller som jag brukar säga stickcafé, på Hemslöjden här i Halmstad. Det var fullt med glada, stickande kvinnor. Otroligt trevligt. Mycket garn och stickning talades det om. Tekniker diskuterades, mönster delades det med sig av, tips på bra hjälpmedel såsom o-ringar och fina saker visades för varandra. Det är precis så jag önskar att ett stickcafé ska vara.

Har blivit uppmärksam på att det är internationella nalledagen idag. Hade totalt missat det. På min förskola verkar det vara okänt. Men nallar för mig är något mycket speciellt. När jag kom hem från KK som baby satt det en brun nalle där i hörnet på min säng. Det var min far som köpt både säng och nalle och gjort i ordning. Med åren blev nalle utsliten totalt. Då fick jag en vit nästan likadan. Den gången skulle jag tro att det var från min mamma för min far hade liksom redan passerat mitt liv då. Min nya nalle blev också helt utsliten. Men idag har dom hedersplatsen högs upp i en bokhylla här hemma och sitter där och tittar ut över vårt hem. Aldrig att dom ska försvinna ur mitt liv. Ska fotografera dom imorgon så ni får se hur vackra och fina dom är. Dom heter bara Nalle båda två.

I morgon är det stickcafé på Fribergs konditori. Självklart ska jag dit.

Rosor i slutet av oktober och stickning på Grötö

För ett par dagar sedan så sa Mannen när jag kom hem från jobbet att han lånat min kamera för att fotografera våra röda och gula rosor. Jag undrade så klart vad han menade och varför han hade fotat dom nu när det inte finns några blommor mer. Men se där hade jag fel. Det var just blommor han hade tagit bilder på. Här kan ni se både en röd ros och en gul ros och dom blommar ännu. Kollade för en stund sedan.

Nu har jag jobbat på mitt nya jobb i precis en vecka. Längtar tillbaka till mitt gamla jobb. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag känner mig hemma och att jag upplever att jag har någon påverkan på vad som händer.

Har jag berättat att jag anmälde mig till Grötö nästa vår? Minns inte det. Men jag skickade in anmälan exakt kl 10.00 (10.00.18) den 10 oktober precis när man kunde anmäla mig. Och se jag kom med. Det känns riktigt spännande. Jag var visserligen med i år också då hade jag inte helpaket. Så det var lite splittrat och jag missade mycket socialt och mycket stickning. Då bodde jag på Björkö hos min äldsta vän jag har så det gick ingen nöd på mig då heller men ändå. För dom som inte vet vad som menas när man bara säger Grötö så kan jag tala om att det är Stickfest i Väst, SiV.

Det första paret pulsvärmare överlämnade

För ca 1 vecka sedan blev det klart ett par pulsvärmare. Dom är lila och med hjärtan på, med pärlor. Tack Pärlmudden för mönstret! Idag har dom blivit överlämnade till familjens yngsta dotter. Hon tyckte om dom. Vilken tur. Det är hennes far som både bestämt färg och mönster. Tur för honom att hon gillade dom. Första mudden i nästa par är nästan klara också. Men det är en annan färg och mönster men även dom med pärlor. Mottagaren vet inte om att hon ska få dom ännu så jag pratar nog med små bokstäver om dom. Jag måste göra ett par till mig själv också. Anita som var med på stickcafét på Fribergs i onsdags hade gjort ett par så vackra så jag mestämde mig på stört vilka färger jag ska ha. Svart garn med riktigt mörkgrå pärlor. Det såg ut som Anita hade strött en mängd briljanter över stickningen. Tror jag vet vilket mönster det ska bli också och så ska dom vara till mig själv, bara mig.

I går morse var jag på mitt nya jobb och hälsade på. Dom verkade trevliga och snälla och mycket ambitiösa. Lokalerna var stora för egentligen var det byggt som en skola. Jag får väl ge dom en chans, jag kanske kommer att trivas jättebra. Jag har fått ett par avskedspresenter av mina barn. En virkad vacker brosch som är grön från Noel, 3 år. Den säljs tydligen till förmån för kvinnor och barn i Indien. Passade ju mig väldigt bra i alla avseenden. Och Noel har alltid varit grön i mina ögon så jag tror han valt den själv. Blir det ju bara finare av. Så fick jag en bok av Elias och hans familj. ”Barns tankar om barn”. På omslaget går att läsa ”Det är bra att vara barn, för då kan man sitta och vicka på sin lösa tand.” Katja 6 år. Kan det bli bättre?