Ännu en vecka har gått

Först och främst så tror jag att det behövs ett förtydligande ang sjalen jag håller på att sticka. Den är inte till min svärmor. Hon dog nämligen 2007. Det är sjalen som tydligen heter Svärmors sjal. Har i alla fall inte sett något annat namn på den. Den framskrider föresten och jag är så himla nöjd både med garn, färg och mönster. Och … den är väldigt rolig att sticka. Inte alltid så även om det blir fint när det är klart.

Ännu en vecka har gått av mitt liv. Jag kämpar med mitt jobb och att bli accepterad av mina närmaste arbetskamrater. Det är inte lätt kan jag tala om. Det känns som att dom inte vill ha mig där och om jag ska vara ärlig så vill jag nog inte vara där heller. Men det är väl kanske inte så konstigt för det ena leder väl till det andra.

I går kväll var jag på något jag bara varit en gång tidigare i mitt liv och det var en gång på 90-talet. Jag var på sminkparty. Vi var 5 kvinnor från 21 och uppåt som strålade samman. Våra män fick vara på övervåningen men det tror jag inte de var ledsna över. Dom lyssnade på musik, det gemensamma intresset, och snattrade. Vi kvinnor testade hudkrämer. Jo det var inte så mycket smink utan vi koncentrerade oss på rengöring och kräm för ansikte, händer och resten av kroppen. Jag var så len sååå när vi åkte hem.

Föresten så är mina egna pulsvärmare i pärlstickning klara. Mannen ska bara ta en bild på dom ska ni få se. Mönstret har jag gjort själv men tror nog inte att dom är revolutionerande.

Min nya sjal, svärmors sjal

Jag kände bara att jag ville visa upp min senaste stickning, en sjal. Tyvärr kommer inte färgen/garnet till sin rätt när jag fotade den. Men ni kanske ser mönstret och ändå kan skapa er en uppfattning. Garnet är ett en-trådigt ullgarn från Garnpaletten. Färgen heter Indigolit men jag tror inte den finns längre. Mycket vackert är det i alla fall. Jag får återkomma med en bra bild när den blir klar. Det finns en bild på nätet av min sjal men då är det så klart inte jag som stickat den.

Hallands sticknät har bildats

I torsdags kväll så träffades en liten men engagerad grupp stickerskor i Falkenberg. Syftet var att bestämma om vi skulle bilda ett Sticknät här i Halland. Beslutet blev att det ska vi så nu är det gjort. Det är ett tjugotal stickerskor som redan anmält sig och nu hoppas vi på att detta nätverk ska växa med medlemmar boende runt om i vårt avlånga Halland.

Om du läser det här och bor någonstans i Halland så är du väldigt välkommen att anmäla dig. Och det gör du hos vår hemslöjdskonsulent, marita.jonsson@hemslojd.org, som tagit på sig att vara den som mottar anmälningar. Det kommer också att göras en hemsida och jag återkommer med länken till den så fort jag kan.

Välkomna till Hallands Sticknät!

Varit på stickcafé på Fribergs konditori

Ikväll har jag varit på stickcafé. Det kom 18 stycken trevliga stickerskor. Jag stickade på mina pulsvärmare som är bara mina egna. Sjalen stickar jag på här hemma för den kräver större koncentration.

I morgon kväll ska jag iväg till Falkenberg för att vi ska, förhoppningsvis, starta det som ska bli Hallands sticknät. Håll tummarna för att det kommer folk och att dom har idéer och visioner och förväntningar och allt som dom möjligen kan tänkas ha.

Gustava Orden, en bortglömd damorden

Den 6 november 1990 träffades en grupp kvinnor i Sävedalen. Kvinnorna kom från Sävedalen, Partille och Göteborg. Den kvällen bildades en damorden som fick namnet Gustava Orden eftersom det var Gustav Adolfs dag. Vi var tre kvinnor som höll i trådarna och drev de andra framför oss. Jo, jag var en av dom tre, nämligen skrivmästare. Mottot för Gustavorna var ”ordens syfte skall vara att medlemmarna skall ha ”mest roligt, och något bildande”. Vi hade vansinnigt roligt under en del år, 10-tal, tillsammans. Vi var på bio, vi sprang Vårruset, vi var på sminkparty, vi lärde oss hjärt- och lungräddning, vi var på modevisningar, vi plockade svamp på höstarna och så åt vi god mat på restaurang. Det var ett axplock. Denna dagen, den 6 november, så tänker jag på alla mina medsystrar i Gustavorna. Jag har ju fortfarande kontakt med min allra äldsta vän på Björkö som jag bodde hos när jag skulle till Grötö och Kära syster var också en Gustava. Men alla dom andra, vi blev ju fler med åren, har jag tappat kontakten med. Tänk om det skulle finnas någon här i bloggvärlden som visste något om Gustava Orden eller någon som var med. Tänk om man kunde bilda en ny damorden här och nu. Jaja, drömma kan man ju.

Ny sjal och lite stickcafé igen

Jag jobbar på med mitt ”nya” jobb. Längtar efter mina gamla barn. Men det kommer väl att bli bra med mina nya barn också så småningom. Bara jag inte ställer så höga krav på mig själv utan att jag tillåter mig lite tid.

Jag har stickat klart en av mina pulsvärmare som ska vara bara till mig själv och börjat på nummer två. Då tänkte jag att det är väldigt bra stickcaféstickning så jag lät den vara lite. Istället tittade jag i min garnkorg, där jag har det garn som ska komma närmast i tid, och där låg en härva från Garnpaletten. Färgen går i blått och heter indigolit. Men jag hittar inte den längre bland Garnpalettens färger. Vacker är den dock. Så skulle jag då leta efter en vacker sjal till ett vackert garn. Och jag hittade en som tydligen kallas Svärmors sjal, 22 juni i länken. Har precis börjat och har stickat en och en halv rapport. Återkommer med bild på min sjal.

På lördag ska jag förhoppningsvis åka till Båstad på Sandstickans stickcafé där. Det är första gången vi är i Båstad. Tycker ju att det ger det där extra att få sticka tillsammans med andra och se vad dom gör och kunna prata precis så mycket garn och stickning som man orkar utan att något tycker man är konstig.

Många ljus var det på kyrkogården

Dagen började i solsken men gick ganska tidigt över i grått. Dock var det alldeles stilla och några värmegrader har det också varit. Så det har ändå varit ganska behagligt. Mannen och jag har varit på kyrkogården som så många andra idag. Det var mina svärföräldrar som ligger i minneslunden som skulle få ett par ljus tända. För mig är sådant viktigt. Kära syster fick göra samma besök, men i Göteborg, till våra föräldrars grav. För oss är det viktigt. Dom ”lever” så länge som vi behåller dom hos oss och jag har tänkt ha dom hos mig så länge jag lever. Längre kan inte jag svara för. Vad gäller mina svärföräldrar så fick jag tyvärr inte träffa min svärfar men allt jag har hört om honom säger mig att jag hade tyckt mycket om honom. Lika väl som jag är övertygad om att Mannen hade tyckt mycket om min mamma fast han aldrig fick träffa henne heller. Svärmor vet jag ju redan att jag tyckte mycket om. Hade önskat bara att jag fått lära känna henne mycket bättre än vad jag fick. Pappa tyckte väldigt mycket om Mannen och det känns väldigt bra att tänka på. Var rädd om honom, sa han alltid.

Annars har jag ägnat en del åt min stickning jag påbörjade i tisdags. Ett par ljusblå pulsvärmare, bara till mig själv. Mönstret gjorde jag själv men med inspiration av de gröna som blev klara förra helgen och som ska ges bort till någon speciell. Bild får därför dröja trots att den är tagen. Tror att jag ska fortsätta med pulsvärmare så jag har några par i lager. Det är så himla bra presenter när man plötsligt behöver något. Det kanske skulle behöva vara i någon neutral färg bara så dom kan passa precis vem som helst eftersom jag inte i förväg vet vem som ska få dom. Jag har lite längre resväg numera till jobbet så jag skulle nog kunna hinna med några varv varje morgon på en liten stickning. Dessutom är de väldigt bra som stickcaféstickningar.