Melodifestivalen anfaller

Då var det sista dagen på januari. Det har gått väldigt fort tycker jag. Annars brukar just januari vara väldigt seg. Våren är väl inte så långt bort den heller men någon riktig vinter värt namnet har det inte blivit. Dagens stora nyhet har annars varit att Ingemar Johansson har avlidit. Känns bra att pappa slapp uppleva det för det hade varit sorg för honom. Han berättade för mig redan när jag var liten om den stora matchen den gången 1959. Och mer har jag ju fått höra under hela min uppväxt. Min pappa gillade boxning på lite högre nivå. Något han aldrig fick mig att göra trots sin entusiasm. Igår var Mannen och jag i Malmö för att hälsa på yngsta dottern i familjen. Har ju aldrig fått se hennes nya lilla lägenhet för hon jobbar mycket på helgerna och det är ju då jag ledig. Vi var med henne på Ikea för att hon skulle köpa soffa. Hon hade varit där innan och bestämt vilken hon skulle ha. Ett mycket bra val för övrigt. Sedan skulle vi sätta ihop den. Det var en soffa värt namnet Ikeasoffa. Nu mindes jag varför jag aldrig har varit någon Ikeakund. Men när den väl var hopsatt så blev den jättefin. Hoppas hon kommer att trivas med den. På hemvägen igår kväll skulle vi göra det enkelt för oss och ta en Burger King som vi visste ligger utanför Landskrona. När vi kom dit var det stängt, kl 21.00, och vi skulle vara tvungna att äta i bilen om vi ville ha något. Det blev inget av det. Blev helt ställd. Kollade lite på Burger King och fann att det finns endast en enda i hela Halland och den ligger i Ullared. Är det inte väldigt besynnerligt? McDonalds finns det i flertal här i Halmstad och även Max men inte en enda Burger King i hela avlånga Halland. Jag äter vare sig McDonalds eller Max för dom är helt enkelt inte goda. Det finns bara en enda som jag kan säga är god och inte bara nödproviant, Burger King. Har just tittat på körslaget. Har bara sett de 2-3 sista avsnitten. Mannen knäppte precis om till Danmark där vi hamnade mitt i deras melodifestival. Har dom också dragit ut på tävlingen så alla har hunnit tröttna innan den har kommit fram? Jag kan inte säga att jag ser fram emot nästa vecka när den svenska tävlingen startar. För det är väl nästa lördag eller tänker jag helt fel? Förr tyckte jag att melodifestivalen var en av årens höjdpunkter men inte längre. Jag har gjort lemon curd här i eftermiddags. Hällde precis den på burk för att sätta in i kylskåpet. Provsmakade så klart först och den var bara sååå god. Flera år sedan jag gjorde det sist, vet inte varför. Blir för det mesta ost på smörgåsen varierad med leverpastej mellan varven. Roligare än så är jag nästan inte. Annars har jag stickat på ”överraskningssticket” här i eftermiddag och kväll. Har bestämt mig för att ta med den till Fribergs på onsdag. Har kommit bra in i både mönster och teknik nu. Får väl sticka på sjalen imorgon istället. Får ju försöka dra i båda projekten parallellt. Börjar bli sugen på att göra en sådan där ”överraskningssticke” till mig själv senare. Har börjat fundera på både garn och mönster. Det är så många projekt som håller på och far runt i huvudet.

Mitt första stickcafé för året och lite spännande att se fram emot

Igår kväll var jag på årets första stickcafé. Det var på Hemslöjden. Nu har jag blivit medlem också. Det var trevligt som vanligt. Kul också att man börjar känna igen och känna folk och man får lite stickhistoria ihop. Vi tittade extra på dominostickning som jag aldrig gjort. Verkade inte så svårt men tror att hopsättningen kanske skulle kunna bli problem. Marita på Hemslöjden hade kollat lite extra så hon kunde vara behjälplig. Hade med mig min överraskningsstickning och Anita visade mig hur jag ska tolka beskrivningen jag hade och nu vet jag att jag gör rätt. Jag brukar tycka det är enklare att fråga någon som kan än att hålla på och experimentera själv när jag inte upplever att det är det som är glädjen. Tror att överraskningen ska bli fin. Inte så mycket kvar nu på mina grå sockor. På onsdag nästa vecka är det stickcafé på Fribergs café. Missade första gången förra veckan. Undrar vilken stickning jag ska ha med mig då. Man kan inte ha med vilken som helst har jag lärt mig för man vill ju snattra med folk också och kolla runt och det sociala är halva nöjet. Jag anmälde mig till en kortkurs som ska hållas på Hemslöjden den 11 februari, igår kväll också. Det är Britt-Marie Christoffersson som ska komma hit och ha kursen ”Bårder, spetsar och volanger”. Ska bli spännande. Det ska vara stickstämma i Växjö i sommar. Fick programmet igår. Men jag har studerat det och tänkt. Några kurser hade jag kunnat plocka ihop men det var inget så där som jag blev eld och lågor över. Så jag beslutade för en stund sedan, att jag står över. Det var ju inte gratis heller.

Svar på frågan och lite stickning också

Jag fick förfrågan här om min pappa varit sjuk så hans bortgång kunde förväntas. Han skulle blivit 83 år nu april och visst hade han sina ålderskrämpor. Men han var pigg och hade en livslust som vilken 20-åring som helst skulle avundas honom. Det enda jag kan acceptera är att han ända sedan mamma dog, 2001, längtat efter henne och trodde att man ses igen på andra sidan. Alltså att dom nu är återförenade. Det är det jag finner tröst i men jag kan inte ännu acceptera att han skulle dö nu. Jag har mina systrar kvar och så har jag så klart min man och familjens tre flickor. Men annars har jag ingen av mina föräldrar kvar och mor och farföräldrar är sedan ganska länge borta. Idag har Mannen och jag varit i Laholm för att köpa nya vinterkängor till mig. Jag har ett par kängor som jag köpte för flera år sedan och som jag haft varenda vinter framför allt till jobbet. Varma, praktiska, oömma. Men nu går dom på sista varvet och jag passade på att införskaffa ett par nya nu när det är rea. Gjorde ett bra köp. Passade på att införskaffa ett par nya tofflor också för dom jag köpte för 2 år sedan börjar också bli utslitna. Synd för dom var lite av älsklingstofflor. Ett par bruna korktofflor, sådana som min älskade morfar hade när jag var liten. Jag börjar komma in i mönstret i Kära systers sjal nu. Men det är inte helt enkelt att se mönstret så jag lätt kan se om jag gör fel. Hoppas det inte blir några fel som jag inte ser. På tisdag är det första stickcafét på Hemslöjden för året. Ser jag verkligen fram emot. Ska ta med mig överraskningsstickningen dit för jag tror att jag behöver lite hjälp att komma vidare. Kan säkert lista ut det men varför inte fråga expertisen direkt. Så slipper jag repa upp för att jag gör något fel.

Begravning och stickning

I onsdags begravde vi vår pappa. Det var en mycket sorglig men ändå väldigt fin stund. Tack vare Livia på Fonus och vår fd kyrkoherde Gunnar Kampe som trots att han gått i pension ville dela denna stunden med oss. Tror inte någon av dom läser det här men jag har på annat vis tackat dom och visat vår uppskattning. Hoppas att det blev som pappa ville ha det. Mannens sockor är klara nu. Och här är dom. Han gillade dom faktiskt. Hoppas han kommer att använda dom nu bara. Nu har jag tagit ett tag i Kära systers fina sjal. Det är lite svårt ännu för jag kan inte se mönstret riktigt. Och då kan jag heller inte se om det blir något fel. Men den är rolig ändå. Återkommer längre fram med bild och så. Sedan måste jag ta tag i mina gråa sockor också. Dom ska snart bli klara har jag tänkt mig. Får bli arbetet på tisdag när jag ska till Hemslöjden på stickcafé. Första för säsongen. Fribergs uppstart i onsdags missade jag men begravningen räckte för den dagen. Jag har ju även den där lilla överraskningsstickningen som precis är påbörjad men som jag inte vill berätta om här. Då blir det ju ingen överraskning.

Lördagens demonstration och mannens sockor

I lördags var då Mannen och jag nere på stan för att demonstrera mot Israels politik och krigföring emot palestinierna. Det var inte så många själar precis. Jag hör var och varannan dag om detta hemska krig som förs och det är väldigt många småbarnsföräldrar och mor och farföräldrar som förfasar sig. Men var är er solidaritet någonstans? Snacka går ju bra med så fort det krävs någon form av handling så sträcker sig ert engagemang bara till den egna familjen och kanske era vänners. Men där nere i Gaza finns det massor med barn också. Det räcker inte att sitta och gny över morgontidningen. Ta med er era ungar och barnbarn för att visa både andra och era barn att man ska bry sig och att man ska göra något. Det går inte israelerna förbi att det protesteras överallt. Mannens sockor går vidare. Lite tråkigt är det ju att bara sticka resår och slätstickning men vad gör man inte för sin älskade. Vill han ha dom sådana så får han dom sådana. Så fort jag får klart dom så ska jag sticka klart mina egna grå sockor. Lite montering som ska göras har jag också liggande. Varför är det så fruktansvärt tråkigt att göra monteringen? Kära systers sjal ska också stickas vidare på. Och jag har garn så jag kan sticka resten av livet också. Men det är ju mest kul förståss.

Mannens sockor och Israels politik

Ikväll har jag stickat klart den första sockan till Mannen. Jag använde mig av en beskrivning som jag aldrig använt tidigare. Jag är inte riktigt nöjd med tån. Alldels för toppig för min smak och Mannen tyckte det samma. Jag har hört andra stickerskor prata/skriva om att dom tycker deras socktår blir för spetsiga men jag har nog aldrig förstått riktigt vad dom menat, men nu gör jag det. Hur som helst så får dom vara som dom är nu. Ska strax börja på socka nr 2. Så var en arbetsvecka till ända. Den första det här året och efter min semester. Har gått riktigt snabbt och konfliktfri. Annars brukar jag kunna känna efter ett par dagar som att man aldrig har varit ledig. På onsdag är jag ledig för begravningen och på fredag ska vi, mina kära systrar och Mannen, tömma pappas lilla lägenhet på hans äldreboende. Mycket från jobbet men å andra sidan inga roliga saker som ska göras. I morgon ska Mannen och jag infinna oss på Stora Torg kl 12.00 för att vara med och demonstrera mot Israels politik mot palestinierna. Det blir demonstration nr 2 för oss, förra var i Stockholm. Många demonstrationer har det blivit genom åren. Mot dåvarande regeringens arbetsmarknadspolitik på 90-talet, mot kriget i Irak och så en del som jag inte längre minns vad dom var mot. Och så 1 maj under tiden jag var politiskt aktiv i Göteborg. Jag tycker om att göra saker tillsammans med andra aktiva, engagerade människor som försöker göra skillnad. Tur för mig att jag hittat en man som också tror att det gör skillnad om man bryr sig. Familjen har ju också tre döttrar som har samma inställning och jag kommer från en familj som tror på samma sak. Alltför många därute som tror att dom inte gör någon skillnad. Tänk så fel dom har.

Familjeband och lite stickning

Nu har halva veckan gått igen. Det går ganska fort tycker jag. I morgon har vi studiedag och det är alltid ett välkommet avbrott i jobbet. Men jag hade ju långledigt över jul och nyår så jag ska inte klaga. Kändes som jag hade kommit väldigt långt ifrån jobbet och det är väl ett tecken på att jag är bra på att koppla av ifrån mitt arbete. Jag har börjat sticka på ett par sockor till mannen. Han andades om det så jag sprang och köpte garn på studs. Man får ju passa på innan han ångrar sig. Det är ett par mycket strikta, resår i skaftet och sedan slätstickade i marinblått, enfärgat. Jag försökte med röda, hade fint garn, men det blev patrull på det. Annars har det blivit ett litet uppehåll i mina grå sockor till mig själv. De marinfärgade kom i vägen. Den gula slipovern är klar också. Sedan har jag påbörjat en annan liten sak som jag ska ge bort sedan så den kan jag inte skriva om här. Men bilder kommer efter hand. Nästa onsdag är det dags för begravning. Så det är mycket som snurrar i huvudet. Det kommer och går. Pratade med min älskade kusin härom kvällen och hon sa när vi pratade om våra föräldrar att det kommer och går, sorgen och längtan, i många år och kanske tar det aldrig slut. Tur att vi har varandra. Hon var min ”storasyster” när jag var liten och jag var hennes ”lillasyster”. Sedan fick jag två småsystrar men vår relation har ju inte förändrats. Vi bor idag på helt olika håll men det förändrar ju ingenting. Familjen är viktig om inte viktigast. Därför vårdar jag mannen ömt så jag får behålla honom för gott. *ler*