tisdag, januari 06, 2009

Saint Paulia sällskapet

Under hela min uppväxt så hade min mamma Saint Paulior i massor. Dom var väldigt stora och fina och blommade kopiöst. Med åren blev hon mer och mer intresserad och skaffade sig fler och fler olika sorter och färger. När så mamma dog, 2001, så dog dom ju efter hand för pappa skötte dom så klart inte så bra som mamma hade gjort. De flesta av de olika sorterna var drivna ifrån enstaka blad. Hon satte dom i vatten tills de hade fått rötter och sedan planterade hon dom. Hade mamma levt idag så hade hon varje jul fått ett medlemskap i Sällskapet för Saint Paulior av mig. Helt klart att jag inte hade missat en sådan chans. När hon levde visste jag inte att det fanns ett sällskap för odlare. Men istället har nu jag gått med dom och en ikon med länk hittar du på vänster sidan här i min blogg. Jag tycker det är en helt fascinerande värld som öppnar sig för mig när jag härjar runt på deras hemsida. Jag har idag bara 8 stycken men det kan nog bli fler och ännu finare än dom.

3 kommentarer:

Samtal från min trädgård sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Samtal från min trädgård sa...

Det var jag som skrev kommentaren ovan, upptäckte att jag stavade som en kråka....Intressant med blomstersällskap, själv har jag aldrig lyckats med just den blomman.

Maria sa...

Hej!
Koftan som du frågade om i min blogg hörde till rea fynden från Noa Noa, men den ser faktiskt rätt hemstickade ut. Den är omlott i ett bomullsgarn med ett brett grått sidenband som knyt.