fredag, januari 16, 2009

Mannens sockor och Israels politik

Ikväll har jag stickat klart den första sockan till Mannen. Jag använde mig av en beskrivning som jag aldrig använt tidigare. Jag är inte riktigt nöjd med tån. Alldels för toppig för min smak och Mannen tyckte det samma. Jag har hört andra stickerskor prata/skriva om att dom tycker deras socktår blir för spetsiga men jag har nog aldrig förstått riktigt vad dom menat, men nu gör jag det. Hur som helst så får dom vara som dom är nu. Ska strax börja på socka nr 2. Så var en arbetsvecka till ända. Den första det här året och efter min semester. Har gått riktigt snabbt och konfliktfri. Annars brukar jag kunna känna efter ett par dagar som att man aldrig har varit ledig. På onsdag är jag ledig för begravningen och på fredag ska vi, mina kära systrar och Mannen, tömma pappas lilla lägenhet på hans äldreboende. Mycket från jobbet men å andra sidan inga roliga saker som ska göras. I morgon ska Mannen och jag infinna oss på Stora Torg kl 12.00 för att vara med och demonstrera mot Israels politik mot palestinierna. Det blir demonstration nr 2 för oss, förra var i Stockholm. Många demonstrationer har det blivit genom åren. Mot dåvarande regeringens arbetsmarknadspolitik på 90-talet, mot kriget i Irak och så en del som jag inte längre minns vad dom var mot. Och så 1 maj under tiden jag var politiskt aktiv i Göteborg. Jag tycker om att göra saker tillsammans med andra aktiva, engagerade människor som försöker göra skillnad. Tur för mig att jag hittat en man som också tror att det gör skillnad om man bryr sig. Familjen har ju också tre döttrar som har samma inställning och jag kommer från en familj som tror på samma sak. Alltför många därute som tror att dom inte gör någon skillnad. Tänk så fel dom har.

2 kommentarer:

Marias stickning och läsning sa...

Hej!
Håller med dig om att det är viktigt att tillsammans med andra stå upp för och visa vad man tycker så som ni tänker göra imorgon. Alldeles särskilt när människor utsätts för ren terror såsom nu i Gaza, men även annars. Lika ofta blir det ju inte att man tillsammans visar vad man tycker som förr på 70-talet och framåt. Men lika viktigt fortsätter det vara.
Har inte tänkt sluta blogga utan återkommer till veckan med att skriva själv också.
Kram
Maria
och tack för dina uppmuntrande kommentarer!

LenaL sa...

Visst är det underbart att det finns människor som bryr sej och engagerar sej! Har en obehaglig känsla av att det är mindre av den varan nuförtiden än det var för ett antal år sen. Förhoppningsvis fel, men en känsla jag har. Nu har jag tyvärr tappat all ork för demonstrationer, men förr ... Ungarna hävdar att de är födda och uppvuxna i demonstrationståg, och fortsatte den traditionen själva mot allt och alla i uppväxten. Kändes bra!

Nuförtiden nöjer jag mej med istadiga bojkotter av sådana regimer/länder jag inte gillar. Skulle inte drömma om att köpa något från Israel och undviker i möjligaste mån varor från USA, även om det är lite svårare.

Lycka till med sockarna till Mannen! Min käre make var synnerligen skeptisk först, och det första paret jag gjorde låg ett helt år innan han fick för sej att ta dem på sej. Men oj ...! Genast ville han ha fler, de var ju inte alls så stolliga som han hade trott. Tröjor är det lite annant med, han är tröjoman och kan inte få nog av dem, köpta eller hemstickade spelar ingen roll, bara de går att dra över en tenniströja eller nåt sånt.

Kram