skip to main |
skip to sidebar
Idag har ros nummer två slagit ut. Tyvärr fick jag inte bilden mitt på dagen utan jag tog den när jag kom hem vid sex-tiden. Så den är inte lika vacker som den häromdagen. På en av bilderna ser ni båda rosorna tillsammans. Den första som ni såg häromdagen ser lite ledsen ut nu och har blivit rosa till färgen. Rosor är märkliga.
Idag har Mannen och jag varit på stranden. Det blåste från havet idag till skillnad mot igår. Bättre för då blev det inte så stekhett. Var riktigt skönt fakstiskt. Hade tagit med virkningen men jag läste mest tidningar. Skulle läsa en debattartikel i HallandsPosten som jag hade missat och så kulturdelen i Sydsvenskan och Dagens Nyheter samt huvuddelen i DN. Tog lite tid. Blev inget virkat. Läste bl a om Virginia Woolf i Sydsvenskan. Låg där och tänkte tillbaka på när jag hade en Woolf-period för x antal år sedan. När jag kom hem så letade jag lite i bokhyllorna men jag tror en del av mina böcker har försvunnit i flytten för jag hittar dom inte. Gjorde mig lite nedstämd. Böcker av den sorten är mycket bra för omläsning. Får väl låna på biblioteket istället. Hur som helst så läste jag att V Woolf har gått och blivit modern. Man ska nu se ut som hon gjorde och det finns till och med en Woolfväska. Jaja.
Idag är det söndag igen. Det är mörkt både ute och inne och blåsigt och mellan varven regnar det. Just en sådan söndag då man stannar inne och är glad för att man inte måste gå ut.
Ibland är jag förundrad när jag läser andras bloggar för dom får så många kommentarer. Och så tänkte jag härförleden att tänk om bara hälften av mina besökare hade skrivet en rad eller två så hade jag också fått en väldig massa kommentarer. Det hade varit kul.
Mannen välte min vas med rosor på mitt stickbord förut. Så nu ligger både beskrivning och sticket på tork. Han svor en rejäl ramsa men det överlever nog både han och jag och rosorna. Vi höll nämligen på att sätta upp våra gardiner som vi hade nere här i veckan för tvätt. Det är bökigt att få upp dom igen. Förstår inte kvinnor som byter gardiner stup i kvarten. Hur orkar dom? Sist när mannen hade satt upp köksgardinen så såg jag det inte ens. Är det inte så kvinnorna brukar klaga att deras män gör? Männen ser inte när det kommer upp nya gardiner eller när kvinnorna gör något i hemmet över huvud taget? Precis så är jag. Men jag är kvinna ändå.
Jag har köpt Kate Jacobs ”Livets aviga och räta” nu när den kom i pocket. Har läst 5 kapitel på ett par dagar. Jo, jag vet att det inte är någon stor roman som kommer att förändra världen men jag gillar den ändå. Kollade runt på nätet och läste många recensioner både officiella och på bloggar innan jag påbörjade läsningen. Kan inte riktigt förstå varför en bok som handlar om manlig vänskap är stor litteratur och är det om kvinnlig vänskap så är den patetisk och förutsägbar. Är det bilden av kvinnor? I så fall är det en bild som både män och kvinnor har. Det tycker jag är patetiskt.