Shibori – to dye for

Mannen och jag var ju på Falkenbergsmuseum igår. Målet var utställningen Slow Art. Men det fanns en utställning till med titeln ”Shibori – to dye for”. Shibori är en japansk uråldrig färgningsteknik från stora fält till små mönstrade detaljer. Ordet betyder vrida, pressa. Tekniken är besläktad med batik. Och det har jag prövat under 70-talet men tyckte inte att det gav mig så mycket. Och resultatet kändes väl inte helt besläktat med dessa fantastiska projekt. Jag gjorde ju knytbatik och det här är en reserveringsteknik. Man blockerar, inom batik vaxar man ju områden, innan det färgas. Shibori kan tydligen också innebära att man ger textilen en tredimensionell form. De arbeten som visades i Falkenberg var jättetjusiga.

Gör ett besök på detta museum!

Färgerna blev inte så himla bra på dessa bilder. Mobilkamera ni vet.

Slow Art

Idag slutade jag tidigt på jobbet. Alla som jobbar i förskolan vet att vi börjar och slutar olika för varje dag enl ett schema på en massa veckor. Idag var det en av mina tidiga dag.

Förr ett tag sedan så pratade Mannen och jag om en utställning som hade kommit till Falkenberg från Nationalmuseum. Jag laddade ner en app till min iPad men mer än så blev det inte. I söndags så pratade vi om fantastiska broderier och min vän Kirsten berättade att det fanns ett fantastiskt broderi just på Slow Art. Och för övrigt så skulle det vara en jätteläcker utställning.

Kollade vår vecka och insåg att idag eller inte. Mannen hämtade mig vid jobbet och vi körde i regnet till Falkenberg. Jag har aldrig varit på deras museum tidigare men det var en positiv erfarenhet. Och vilken utställning! Jag blev helt förälskad i dessa fantastiska arbeten. Jag rekommenderar er att ladda ner appen och studera verken och lyssna. Det kan man ju göra oavsett var i landet man bor och oavsett om man får se utställningen. Har man möjlighet att se utställningen live så ska man självklart göra det. Falkenberg hade inte fått alla verken.

Jag hade så klart inte med kameran men Mannen tog några bilder med mobilen.

Broderi av Suzy Strindberg. Anledningen till besöket. Måste ses i verkligheten.

Petra Schou. Halssmycke och ring.

Helena Edman

Halmstads Hemslöjdsgille på Hallands Konstmuseum

Idag har jag och ett gäng till varit på Hallands Konstmuseum. Vi, Halmstads Hemslöjdsgille, hade en programpunkt ”Avsluta, börja, prova på”. Det kom lite folk då och då men vi kan inte skryta med att det kom många. De flesta gick runt och tittade intresserat och mindre intresserat på vad vi sysslade med. Synd att folk inte passade på för jag hör ofta kommentarer att folk har olika påbörjade projekt hemma som liksom gått i lås och man kommer inte vidare. Eller köpt material som man inte kommer igång med. Det var ju det vi skulle göra tillsammans.

En kvinna undrade om vi visste om det fanns någonstans man kunde lära sig filtning. Det finns ju flera tekniker när det gäller just filtning och jag skulle också vilja lära mig det. Ingen av oss visste någon som sysslar med det. En man tittade in och undrade om hård slöjd. Tyvärr så känner jag inga som sysslar med det. Vi har inte ens någon hemslöjdskonsulent, slöjdutvecklare heter det här i Halland numera, vad gäller hård slöjd.

Vi har ingen Hemslöjdsbutik i Halmstad längre och det tar många som intäkt för att Hemslöjden inte finns längre i stan. Men ack vad fel dom har.

Från vänster, Kirsten, Eva, Gunilla och Anna.

En kvinna jag aldrig träffat stickade av växtfärgat garn. Det blev kuddar och en kudde för varje färgskala. Hon vill tyvärr inte vara med på bild men kudden fick jag ju fota. Visst blir dom läckra. Det var väldigt många garnstumpar som var knutna på baksidan.

Anna sydde lappar men egentligen var det en teknik att exempelvis laga sina jeans. På bilden nedan så ser ni hur hon lagat sina egna jeans. Det var en japansk teknik och finns att läsa om i senaste numret av Hemslöjden.

Gunilla stickar just på den här bilden en grytlapp med Binge-mönster. Men under eftermiddagen sydde hon även på en del till en dräkt. Gunilla är duktig på att sy dräkter.

Kirsten är en tusenkonstnär. Just det här ett broderi som gjort. Men hon hade fler broderier på gång. Kirsten köper en del gamla saker på exempelvis Kupan eller liknande och broderar på det. Vackra saker på t ex servetter, dukar och lakan. 

Kirsten gör också sådan här saker av papper. Jag har lärt mig att det är pappersslöjd, men jag vet inte om det är korrekt.

Här har Kersti en del provlappar som hon har med sig när hon har kurser i Binge-stickning. Lite olika mönster, olika färgkombinationer och även olika garner. Allt är inte enl tradition. Många tycker ju att det ska vara i de gamla färgerna och traditionsenligt garn. Inser att jag inte fått med Kersti på bild men ni kan se lite längre ner i min blogg så finns hon där. En parant dam i Binge-stickat.

Kirsten var en av de första jag lärde känna inom Hemslöjden och hon är makalös. Det känns som att det inte hon kan är inte värt att veta. Men jag stickar bättre än hon gör. Hihihi.

Vänner och stickning

I onsdags hade vi stickcafé. Det är alltid lika roligt att träffa alla mina vänner men jag känner också en ro när jag sitter där mitt ibland dom. Min egen stickning, Paneldebatten, går väldigt sakta framåt. Men jag stickar bara på den just på stickcafé och då kan det inte gå fortare. Jag har andra projekt som tar min tid hemmavid.

Jag flyttade hit till Halmstad den 1 mars 2007 och då kände jag inga här. Det var min man och hans flickor samt två par som han umgicks med och dom blev mina vänner. Men annars kände jag inte en kotte här. Jag började visserligen jobba ganska omgående och då fick jag arbetskamrater. Men jag umgicks inte med dom på fritiden även om jag gillade dom. Med mig hade jag några stickprojekt som skulle till Röda Korset och dom gjorde jag klara ganska omgående. Eftersom jag då i början var ensam hemma på dagarna och bara hade min stickning och dator så googlade jag på ”stickning”. Där dök Sveriges stickförening ”Sticka” upp och självklart ville jag vara med där. Jag fortsatte att leta på ordet stickning. Där dök det upp diverse olika sticksidor och många stickbloggar. Hade aldrig hört talas om stickbloggar. Det verkade så himla roligt så jag startade en själv, den här. Tog kontakt med några på Stickas medlemslista och undrade om dom skulle vara intresserade av att träffas och sticka, men fick inget gensvar direkt. Några ville inte ha kontakt alls. För att göra en lång historia om möjligt lite kortare så kom jag i kontakt med några stickmänniskor runt om i landet och en dag fick jag ett mail om att det skulle starta ett stickcafé i stan. Självklart gick jag dit och där kryllade det av glada kvinnor. Över tid så hoppade Agneta som startade det hela av och då tog jag över. Vi som var med i Sticka i Falkenberg, Halmstad och Båstad bildade lokalföreningen Sandstickorna och på den vägen är det. Hade jag inte haft min stickning så hade jag inte känt en enda människa i den här stan. Nu har jag ett jättestort nätverk och känner en otrolig mängd människor.

Livets irrgångar är otroliga och oförutseende.

Nytt jobbuppdrag och lite politikerfunderingar

Jag jobbar sedan några år i en sk vikariepool för förskola/skola. Det är en lång historia varför det blev så men idag trivs jag förträffligt med att jobba på det här viset. Det enda är att jag i perioder aldrig vet vilken arbetstid jag har. I går började jag på ett för mig helt nytt ställe. Men jag kände mig så välkommen och alla är väldigt positiva. Övrig personal i huset hälsade mig välkommen och till och med föräldrarna önskade mig välkommen. Det här skulle jag lätt kunna vänja mig vid. Jag har ett sk basställe där jag arbetar om jag någon dag eller så inte skulle bli bokad. Jag saknar er kan jag säga även om jag nu har varit där en längre period. Jo, dom får så klart också boka in mig. Men det är ju så att det är människorna man saknar. Både vuxna och barn. Ni får inte glömma mig nu.

Ikväll ska jag på styrelsemöte i Halmstads Hemslöjdsgille. Har varit med nu i några år och det är kul. I perioder har det kanske inte hänt så mycket men det här året tycker jag rullat på riktigt bra. Även där är det bra folk att jobba med. Någon timme senare ska jag vara på nästa möte och då ska jag var med på en träff med kulturföreningar i Halmstad. Jag har varit med på ett par sådana träffar tidigare. Det är väldigt givande måste jag säga. Jag som politiker behöver träffa folk och lyssna av vad dom tänker och gör och inte minst vad dom har för förväntningar på politiken. Ibland är det nog inte helt realistiskt. Politiker får ofta höra av vi inte lever i verkligheten och inte har kontakt med det vanliga livet som medborgarna lever. Jag undrar ofta vad dom tror jag lever för liv. Det är få politiker som inte gör jobbet på fritiden, fritidspolitiker. Jag har aldrig varit något annat. Jag började som arbetslös på 90-talet faktiskt. Då var det just ilskan över att vara arbetslös som drev mig både framåt och in i politiken.

Kommande vecka och den vi lämnar

Jag har just tittat på säsongstarten av Downton Abbey. Det är en favoritserie. Den här gången började det ganska trevande men återhämtade allt i slutscenen. En av damerna hade en helt underbar stickad kappa på sig. Det tar väl lång tid att göra men jag skulle inte tacka nej till en stickad kappa.

Idag har Mannen och jag varit på kyrkogården. Vi tände ljus för mina svärföräldrar. Min svärfar fick jag aldrig träffa då han hade gått bort många år innan Mannen och jag träffades. Men min svärmor fick jag träffa de sista åren i hennes liv. Jag tyckte mycket om henne och skulle önskat att jag fått fler år med henne och kanske även lärt känna henne när hon var något yngre. Många tycker inte så mycket om sina svärmödrar men jag är glad att säga att det inte gäller mig. Tänker ofta på min mamma och hennes svärmor och att dom också tyckte mycket om varandra. Det kanske ligger i familjen. Mina föräldrar har sin grav i Göteborg så klart. Men jag tänkte på dom mycket när jag tände ljuset idag. Kära Syster har varit och tänt ljus och lagt en liten krans på våra föräldrars grav. Hade gärna varit med men det är lite långt. Vi brukar sätta på blommor tillsammans till mammas födelsedag, och inför sommaren som då är på väg, för då är Mannen och jag alltid hemma i Göteborg en tur. Så länge vi tänker på våra anhöriga och pratar om dom så finns dom. Så såg min mamma på saken och så ser jag på saken.

I går kväll var det tydligen en riktig långkörare i Norsk TV vad gäller stickning. Kollade lite via deras hemsida. När ska SVT göra en sådan helsatsning? Då skulle dom nog få många nya tittare som aldrig tittar på SVT annars. Själv ser jag nästan uteslutande på just SVT när jag nu ska se på TV.

På onsdag är det dags för stickcafé igen. Ibland känns det som att 2 veckor är okristligt långt men den här gången tycker jag det gått fort. Ska ändå bli kul att träffa gänget igen. Vi har fått en hel del nya besökare denna höst. Roligt med nya bekantskaper men också nya inspirationskällor.  Och hösten har börjat bra med många besökare. Vet inte hur många det är på andra stickcaféer men jag är nöjd. Hur många är det på dom ni andra går på?

Nästa söndag kan du gå till Hallands konstmuseum om du har vägarna förbi Halmstad. Vi har en eftermiddag med slöjd. Programmet har fått titeln, ”Avsluta, börja, prova på”. Det ordnas av Halmstads Hemslöjdsgille där jag sitter med i styrelsen. Stickning står så klart också på programmet. Stickning och då Binge-stickning så klart, har alltid stått på Hemslöjdens dagordning. Ni är alla välkomna.

Storm och stickning

Idag domineras hela livet här i Halmstad av stormen. Och det är inte utan att det märks att det blåser. Vi var ute med alla barnen i förmiddags och det regnade visserligen men det var lugnt. Man brukar prata om lugnet före stormen och det stämmer. Vi fick veta att alla förskolor i kommunen skulle stänga kl 15.00 och vi fick ringa hem alla barnen. De allra flesta kom och hämtade sina barn i tid och man kan bara sända dom ett varmt tack för det. Vi personal ville ju också komma hem i tid och säkert. Vi bor på ena hörnet i vårt hus och nu viner det runt knuten och regnet piskar rutorna. Det är skönt att vara hemma och inne. Min stickkurs ikväll har vi ställt in.

I tisdags hade vi kommunfullmäktige och i onsdags hade jag stickcafé. Det var 22 glada stickande, virkande och broderande kvinnor där. Då blir man glad. Och det är så roligt att vi är så välkomna på Bibliotekscaféet. I går var Mannen och jag uppe i Göteborg och hälsade på Kära Syster. Alltid trevligt. Fick med mig lite fin mat hem till Kattfröken. Jo, jo det ska fjäskas.

Lite stickat ska det väl vara också. Idag tänkte jag visa några bilder från vernissagen på årets vandringsutställning i Halland. Temat för det här året var Bjärbomönstret som är ett Bingemönster. Mitt bidrag har jag redan visat. På vernissagen var det också lite berättande av stickhistorien här i Halland och speciellt södra Halland.

Visst ser man att vi hade en väldigt trevlig stund tillsammans. Det är Kersti till vänster. Hon är fd hemslöjdskonsulent här i Halland. Men det var före min tid. Jag brukar gå på hennes stickcafé och hon går på mitt. Det är jag lite stolt över.

Den här kappan vill jag ha. Min färg och stickat. Är den snygg eller?

Här är Kerstis kappa. Bjärbomönster så klart, dagen till ära.

Lite olika saker med Bjärbomönster på. Väskan är gjord av min vän May-Lis. Den är stickad och därefter tovad. May-Lis tycker den blev för stor och det kanske jag inte kan säga emot. Men jag tycker den är sååå himla läcker.

Visst är Kersti elegant i en av sina stickade jackor? Samma modell som min ska bli också.