Egentligen ingenting alls, bara lite ur livet

Både Mannen och jag har skaffat oss nya mobiler. Det var nog bara en tidsfråga till våra gamla skulle lämna in. Men de där nya är ju ingen barnlek precis märker jag. Men man lär sig väl till slut. Mannen satt och ”lekte” med sin och plötsligt när jag satt i ett telefonsamtal så såg han så lurig ut och satt och höll mobilen framför sig. Inte fattade jag något men det blev en liten kortfilm. När jag såg den blev jag nästan deprimerad. Ser jag ut på det viset? Stackars er alla mina medmänniskor som måste se på mig varje dag. Och vad gammal jag ser ut. Mannen säger att jag är söt men just idag hjälpte det inte. Föresten är han inte opartisk.

Känner mig just nu i dessa dagar av sommarvärme ganska utarbetad. Jo, tröttheten liksom lägger sig som en stor, tung, varm filt över hela mig. Allt känns som att det bara ramlar över mig utan att jag kan påverka någonting. Vad jag än gör så blir det liksom inget resultat. Tror ingen annan märker något men det räcker väl att jag gör det. Har ni där ute aldrig sådana känslor?

Som sagt sommarvärmen har kommit tillbaka. Igår var Mannen och jag på stranden. Vadade i vattnet men badade inte. Idag var det nog ännu varmare. Till och med barnen i förskolan ville helst vara inne. Men vi vuxna tycker ju efter en sådan här hård vinter att man måste ju passa på att vara ute och man vet ju aldrig hur länge sommaren har tänkt stanna. Egentligen är det ju ganska löjligt för det var i varmaste laget. Och jag tycker ju inte ens om värmen. Men det har en fördel med sig. Man slipper klä på alla ungarna en väldigt massa kläder. Overaller, kängor, galonkläder och mössor och vantar. Jo, det är nog ganska skönt med sommar kanske.

Fint besök i stan, stickstämman och lite smått och gott

Läste i lördagstidningen, Hallandsposten, att Karin Holmberg varit i stan. Så klart var hon här för att lära ut broderiets stora konst. Den här gången var det ungdomar på ungdomens hus Nolltrefem. Jag blev så inspirerad av att läsa artikeln om henne. Och det trots att jag inte broderar utan stickar.

Här är det fortfarande sommar och nu börjar det kännas som att det här är för bra för att vara sant, för det här kan ju aldrig hålla i sig hela långa sommaren. Så frågan är när det ska bli normalt igen. Man vill ju gärna ha sommaren när den liksom ska vara och man har ledigt.

Är det någon/några som ska på stickstämman i år? Jag har anmält mig och går här och väntar på att få bekräftelsen. Tror nog jag kommer med så jag är inte direkt orolig men man ska nog aldrig ta saker och ting för givet.

På stickfronten är det bara Binge som gäller för mig sedan i höstas. Det näst sista stickcafét på hemslöjden är avverkat och det är bara ett par tillfällen kvar i Halmstads stickcafé. Jag tycker mycket om det här sociala med stickandet. Jag sitter hemma och stickar för mig själv också men jag gör det väldigt gärna tillsammans med andra också. Vi har ju så klart internationella stickdagen i juni att se fram emot.

Häromdagen när jag inte hade tid att sätta mig ner och skriva så hade jag hur mycket tankar som helst i huvudet. Nu känns det helt tomt. Är det någon annan som känner igen det?

En dag kvar av påsken

Idag är det verkligen sommar här i Halmstad. Vi har gjort strandpremiär och grillpremiär. Det är en skön helg måste jag säga. Jag uppskattar mer och mer alla lediga helger. Kan det vara åldern tro. Torsdagen blev bara en lugn och skön kväll eftersom jag ju jobbade som vanligt. Här är det inga timmar tidigare som så många andra har dag före röd dag. På fredagen var vi och såg Kvartersteaterns uppsättning ”Sommaren ’69”. Förutom den nostalgitripp det blev med all musik och så tyckte jag dessa ungdomar, det är amatörteater, var sååå duktiga. Man måste nog inte levt år 1969 för att uppskatta föreställningen.

I går påskafton var Mannen och jag och såg Salon des Refusés, en alternativ vårsalong med verk av ca 50 konstnärer. Vi har redan sett den officiella vårsalongen. Förra året var vårsalongen så usel men i år var det en hel del bra saker tyckte vi. Jag hade aldrig sett vårsalongen tidigare (än 2010). Även igår såg jag en hel del jag tyckte om.

Idag, påskdagen, har Mannen och jag legat på stranden i Mellbystrand. Det var en kanske inte så väldigt många där men det var inte tomt heller. Och en del badade. Själv badade jag fötterna. Men hua vad kallt det var. Sedan har vi grillat entrecote och ätit en härlig sallad. Mums. Undrar vad vi ska göra i morgon.

GLAD PÅSK

önskar jag de få läsarena jag fortfarande har kvar. Hoppas ni hänger kvar ett tag till för jag har inte för avsikt att ge upp den här bloggen.

Våren är här och därmed klädproblem

Igår var jag på hemslöjdens stickcafé. Nu är det bara ett kvar innan sommaruppehållet. Känns tråkigt. Hade gärna haft det året runt. Men Halmstads stickcafé har några gånger kvar. Man får glädjas åt det som finns och inte sörja det som inte finns.

Idag har det känts som vår här i Halmstad. Och därmed börjar tjatet om vad man ska ha på sig. Barnen säger att det är så varmt så dom slänger helst av sig det mesta i klädväg. Som vuxen tyckte jag att man får ta på sig kofta om man har kortärmat under. Det tyckte inte barnen och så satte det igång. Till slut frågade jag en flicka om hon gillade det här tjatet för det gjorde inte jag. Hennes svara var ja. Vad svarar man på det?

Jobbar fortfarande på min Binge. Det växer. Och jag njuter av den beundran från andra som den skapar. Visst är det underbart för självkänslan när andra beundrar det man gör. Bra är också att det gör det så lätt för mig att beundra andras arbeten. Det måste innebära att det är bra för oss människor att det man gör blir uppskattat och man får bekräftelse. Jag måste nog ta en bild av stickningen.

Nu är det bara en dag kvar innan jag får lite påskledighet. Det känns så skönt. På långfredag ska Mannen och jag på Kvartersteatern och se deras sista uppsättning. Har bara varit där en gång förut. Ska bli jättespännande.

Besök hos barnbarnen

Idag har Mannen och jag varit på besökt hos barnbarnen. Jo, dom är ju i plural nu sedan en vecka tillbaka. Lillasyster fick som sitt livs första present från mig/oss, en stickad kofta (vad annars) och ett par gammaldags sockor. Storasyster fick likadana när hon föddes. Skiljer sig bara i färg och spetsmönstret. Färgerna på bilden är inte helt lyckade. Koftan är varmt gul och sockorna i ljusare gult med gröna band. Vet inte varför färgerna blir konstiga ibland. Men så är jag ingen fotograf heller.

Det börjar kännas riktig vår nu. Massor med blommor överallt i varje slänt. Även vitsippor och tussilago har jag sett. Nu ska jag bara ta med kameran också nästa gång jag är ute i naturen. I vår lilla miniträdgård har vi även en (1) maskros redan. Det är bara den goa värmen kvar nu.

Kan någon tala om för mig varför jag inte längre kan skriva i stycken här på bloggen? Allt blir ett stycke. Men när jag skriver så är det uppdelat i olika små stycken och det ser jättebra ut.

Barnbarn, underbar film och stickstämma

På söndag ska Mannen och jag åka och träffa familjens nya barnbarn för allra första gången. Känns spännande. Det är ju en helt ny liten människa som vi aldrig träffat och inte känner ännu. I söndags var jag och några av mina arbetskamrater och såg filmen ”Hur många lingon finns det i världen”. Den handlar om Glada Hudiksteatern och jag har följt dom ett bra tag nu. Försökt se dom varje gång när dom varit i TVn och jag såg även dokumentärserien om deras resa New York. Så jag var väl bekant med deras historia och insåg bara efter några minuter att det handlade just om hur allt startade. Vilka underbara skådisar och vilka repliker. Jag rekommenderar er alla där ute i blogg-landet att se den om ni inte redan gjort det. På jobbfronten har det varit en lugn vecka. Jag har faktiskt inte behövt flacka omkring alls. Det känns skönt. Aktiviteten i måndags kväll ställdes in och även i kväll för min del. Känns lyxigt. Men igår kväll var det stickcafé och det var ju bara nöje. Det dök till och med upp några som vi inte sett på jättelänge. Då blir man ju glad. Jag håller på med min Binge fortfarande. Man kan lugnt säga nu att den här vintern har jag stickat Binge. Jag har anmält mig till årets stickstämma. Och till min glädje så har flera här från Halmstad gjort detsamma. Förra året kände jag mig ganska ensam. Men jag lärde ju känna några där som jag fortfarande har god kontakt med. Återkommer med vilka kurser jag ska gå när jag vet vilka jag kom med på. Det är också något spännande som ligger där och som jag ser fram emot. Jag behöver saker att se fram emot. Är det kanske några andra där ute i stora världen som ska åka på stickstämma på Önnestads folkhögskola?