Stickfest i Väst, SiV

I morse var det segt att komma ur sängen. Jag har varit på Grötö och stickat. Det var för mig första gången. Tyvärr fick jag ju inget boende utan fick ordna det själv. Jag har bott hos en god vän, min äldsta, på Björkö. Det funkade ju så klart bra och var jättekul att träffa henne och hennes familj och gemensamma vänner. Men jag missade nog en hel del socialt på Grötö. Det fanns en fin väskutställning ifrån Sticknätet. Eftersom jag är lite av en väskfreak så var jag ju tvungen att ta en bild.

Här är lite spridda bilder ifrån helgen.

Jag anlände till Grötö i lördags morse. Då startade jag med en workshop i Bohusstickning. Det var nog det jag såg mest fram emot. Och mina förväntningar infriades. Men det var nog mest mina egna insatser som jag blev nöjd med. För säkert 20 år sedan så stickade jag två par vantar i flerfärg. Men jag blev inte alls nöjd så jag har inte gjort om det. Men nu började jag sticka ett par pulsvärmare i Bohusstickning i 5 färger och det blev bara så bra. Till och med baksidan blev jättefin. Det är väl härligt när man blir riktigt nöjd med det man gjort? Efter lunch så hade jag en workshop i sticka på engelska. Det handlade alltså om att komma över spärren för att angripa stickbeskrivningar på det engelska språket. Och det gick lysande det också.

I igår så började jag efter frukost med ”Konstruera ditt eget mönster” med Nina Sagulin. Jag gjorde en del försök på 80-talet men jag var inte heller nöjd med det. Tyckte inte passformen blev som jag tänkt mig. Men nu känner jag mig bättre rustad. Efter lunch så skulle jag då få ge mig i kast med magic loop. Men jag känner mig nog lite kluven inför den workshopen. Jag ville ju lära mig tekniken för att sticka mina sockor och inte lära mig sticka en tå och häl på ett annat sätt. Kändes ändå bra att sticka på rundsticka. Skulle dock velat lära mig att sticka två strumpor på samma rundsticka. Men så blev det inte. Jag stickade en liten minisocka som var tänkt som en nyckelring. Blev dock med det garnet jag hade tagit för liten.

Var jag då nöjd med min helg? Japp! Väldigt nöjd. Om jag bara får logi nästa år och det inte är alltför trista workshops, *ler*, så kommer jag nog att åka igen. Om ni andra där ute i bloggvärlden var där så kanske ni tycker något annat eller har andra funderingar. Jag läser gärna om det också. Lägg en hint hos mig så kommer jag på besök.

Ett nummer av Femina ifrån 1959

Det skulle bli fint väder igår, lördag, hade dom sagt på väderleksspänsten (ni har väl lyssnat på Robert Brobergs väderlekspänst?). Men ack vad fel dom hade. Det har varit två dagar helt mulet och grått dock inte kallt. Jag som hade spetsat mig på en långpromenad på Östra stranden i solskenet. Det är en av de bästa saker jag vet. Promenad blev det ju ändå och även idag. Man måste komma ut en stund varje dag och bara andas tycker jag. Mannen följde så klart med men under protest. Kattfröken låg i sin korg och snusade både idag och igår. Här i veckan fick jag en tidning jag köpt på Tradera. Det var ett nummer av Femina daterad 19 april år 1959, nr 16. Det var några stickbeskrivningar i och det var dom jag traktade efter. Det var kanske inte de läckraste jag sett ifrån den tiden men hela tidningen gav mig en positiv kick. Jag är ju 50-talist så jag fick en riktig nostalgitripp och även så Mannen. Jag njuter av den i små portioner. I eftermiddag har jag strukit. Jag har väldigt mycket styrkkläder och tycker i det hela taget att strykning är det minst jobbiga av allt jobb i ett hem. Synd att städning inte är lika enkelt. Så nu har jag lite kläder att använda igen. Har skjutit upp det alldeles för länge. Så de sista veckorna har jag gått i jeans och vantrivts med tillvaron. Jag trivs över huvud taget inte i långbyxor utom i små doser. Varför går kvinnor numera till 99% i långbyxor? Barnen tycker jag är ganska konstig för att jag har kjol och klänning på mig. Så var det i Göteborg också. Tänk att jag är en avvikare för att jag ser ut som en kvinna har gjort, historiskt, i alla tider. Det är ju inte länge som kvinnor klätt sig i långbyxor om man ser det historiskt.

Stickcafé och så SiV på Grötö

Igår kväll var jag på stickcafé på Fribergs. Det var lite folk där faktiskt. Ett helt gäng bl a med yngre tjejer. Roligt att det är lite olika åldrar och stickningarna är också ganska mycket olika. Alltid lika roligt och stimulerande. Själv stickade jag på mitt nya sockprojekt. Jag köpte ju ett nystan ”Trekking pro natura” för ett bra tag sedan hos 2Knit i Göteborg. Ull och bambu. Verkar härligt att sticka med. Så använde jag mina nya stickor också, Knit Pro. Sköna att sticka med och en helt annan känsla än mina gamla stickor. Jag kommer inte att slänga mina gamla stickor för dom är också bra men det ena utesluter inte det andra. Nästa vecka, fredag, så beger jag mig till Göteborg. Ska till Grötö, SiV, och sticka hela helgen. Ska bli jättespännande för jag har aldrig varit där men hört så mycket. Jag har anmält mig till 4 workshops. Ska lära mig lite Bohusstickning, magic loop, göra mina egna mönster och så lite stickengelska. Jag måste försöka komma över den där spärren så jag kan börja sticka efter engelska beskrivningar. Ser mycket fram emot denna helg. Och så ska jag förhoppningsvis träffa både gamla och nya stickkontakter.

Rätt låt vann och lilla barnbarnet har kommit

Ibland går tiden så rasande fort så man hinner inte med. Det skulle bli en lugn vecka, den som passerat. Men av någon konstig anledning så bara rusade den förbi. Fast något ganska stort hände ju så klart. I torsdags morse såg en liten flicka dagens ljus för första gången. Familjen har fått sitt första barnbarn. Vi var nere i Malmö och hälsade på henne igår för första gången. Jodå hon var söt och hon var jättesnäll. Hon gjorde det som små bebisar ska göra. Sov, åt och det där andra ni vet som inte luktar så gott. Och vad fick hon inte ifrån mig om inte en liten stickad sak. Vad tycker ni? Det börjar bli en liten men trevlig tradition att vi samlas tillsammans med våra vänner för att tillsammans se på melodifestivalen. I år var vi hemma hos oss. Vi brukar inte alltid vara så eniga om vilken låt som bör vinna men i år var vi det. Och rätt låt vann ansåg vi. Det är inte ofta man kan säga det. Jag såg kanske inte så många löpsedlar igår men jag såg i alla fall inget om att fel låt vann. Nu hoppas jag bara att Sverige får vara med och tävla också och sedan att det går riktigt bra för Malena Ernman.

8 mars, internationella kvinnodagen

Har ni firat den internationella kvinnodagen idag? Det har inte jag nämnvärt. I Göteborg hände det alltid så väldigt mycket den dagen men här i Halmstad gör det inte det. Varför kan jag inte svara på men det behövs väl människor som gör något i så fall. Och där är jag väl en av de skyldiga, jag har inte bidragit. Har läst en del i tidningarna om dagen och vad man kämpar för och om dagen alls behövs. Att jämföra med 70-talet är väl knappas oundvikligt. Då kämpade kvinnorna för något som hade ett värde men det märks inget av idag. Såg en rubrik, antingen i DN eller Syd Svenskan, att kvinnorna idag kämpar för att visa brösten på stranden fritt. Precis som dom inte redan gör det och som att det var något viktigt. Tänker på föreläsningen jag var på i veckan. Det skulle nog behövas en ny väckelserörelse för att få kvinnorörelsen på rätt spår igen. Härom kvällen, tror jag var i veckan, så hade man en debatt i TV-programmet Debatt om inte jämställdheten har gått för långt. Jojo, dom tycker väl när dom ser ut över världen att män och kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter och samma möjligheter. Hujedamej vilken dumhet som sprider sig i vårt samhälle. Nu ska det handla om mig. Hittade hos ”Samtal i min trädgård” en utmaning som riktade sig till alla i Blogglandet. Jag antar den. Man skulle fylla i en del meningar med det som gäller för mig. Det var inte så lätt som man kan tro. Men när jag väl kom igång så inser jag att man kan skriva hur mycket som helst. Här har ni mina påståenden. Jag är kvinna, hustru, dotter, syster, svägerska, vän, stickoman. Jag gillar att prata, skriva, sticka, läsa, lyssna på musik, promenera, bara vara och då tillsammans med man och vänner. Jag äter allt utom potatisplättar. Jag säger emot väldig ofta till förtret för min omgivning. Jag ger mig sällan in i skvaller för det berör mig väldigt illa. Jag är duktig på att tala inför andra människor, skriva, sticka. Jag stör mig på människor som alltid måste framhålla sig själva som den bäste i alla lägen. Jag läser allt som är intressant, dock inte lika mycket och ofta som förr då jag läste allt och alltid. Jag är vackrast när jag är lycklig men apselut inte när jag ser mig i en spegel. Jag skrattar åt engelsk humor och ordvitsar. Är ju Göteborgare. Jag är enveten som fan och ger mig aldrig. Jag har aldrig kunnat spela något instrument. Fick inte gå i kommunala musikskolan i Partille kommun. Regler är till för att följas sa dom. Jag är lycklig med min man. Jag trivs inte med människor som bara ser sin egen förträfflighet. Jag är dålig på att förlora. Helt värdelös faktiskt. Jag är rädd för att det ska hända något med min man eller någon annan i familjen. Jag älskar min man, familjen för övrigt och vår lilla katt. Jag uppskattar riktiga vänner. Jag tror på att människor som bryr sig och gör något, gör skillnad. Nu är det din tur att ta dessa meningar och fylla i lite om dig själv. Anta den här utmaningen du också, så vi får veta lite mera om varandra här i Bloggland.

Professor Lars Jalmert och sjalstickningen

Igår kväll var jag och en massa anställda inom förskolan i Halmstad på föreläsning med professor Lars Jalmert ifrån Stockholms universitet. Var inte helt säker på vad mina arbetskamrater skulle tycka men till min förvåning så tyckte dom han var väldigt bra. Glädjer mig mycket. Han menade på att man kan tycka att det där berör inte mig, jag lever i ett jämlikt förhållande och jag känner mig inte könsdiskriminerad i mitt yrke. Men man måste se längre än näsan räcker. Man måste se strukturerna, maktstrukturerna och kvinnans underordning i samhället i Sverige och i världen. Om man inte kan höja sig över sin egen nivå och se det så ansåg han tydligen att man var både blind och döv. Eller ointelligent. *ler* Sedan tog han olika situationer i våra liv såsom när vi föds, när vi ska gå in i en relation och om yrkeslivet. Och är män och kvinnor egentligen olika eller blir vi olika på grund av den prägel vi blir utsatta för redan innan vi föds. Ja, det är mycket att fundera på. Jag var aktiv inom kvinnorörelsen på 80-talet så jag har haft tid och möjlighet att fundera och bilda mig en egen uppfattning. Alla delar inte den har jag också lärt mig genom åren. Vad gäller stickning så håller jag på att plocka upp sjalsticket maska för maska. Drygt och sååå jäkla trist jobb. Blev väldigt besviken på mig själv. Igår kväll så var det stickcafé på Fribergs men jag kunde ju inte gå. Undrar om det var många där för de två sista gångerna har det inte varit det. Trist!

Genusföreläsning imorgon med professor Lars Jalmert

Då har veckan börjat. Har egentligen inte hänt någonting. Jo, jag upptäckte att det saknades en maska på sjalen igår kväll. Och jag hittade den många varv längre ner. Jag hade tappat den. Det har aldrig hänt mig tidigare. Tappat en maska när jag stickar. Det är ju bara att plocka upp och det är väl bäst att ta maska för maska. En ny erfarenhet för mig. I morgon kväll ska jag på en föreläsning på temat genus som vi ju ska jobba med framöver på jobbet. Det är professor Lars Jalmert som kommer till stan. Glädjer mig mycket och jag ser fram emot detta. Ingen på jobbet visste vem han är så jag fick förklara och det slutade med att jag hade glädjen att anmäla alla mina arbetskamrater i huset. Gör en sökning på honom på Google så får ni lite kött på benen. Får återkomma och berätta när jag varit på föreläsningen. Tyvärr så sammanföll det med stickcafét på Fribergs men man kan ju inte vara överallt alltid.

Utmaningar av alla de slag

Bildutmaningen, se den 7 februari Den 7 februari publicerade jag en bild ifrån Stockholm. Det var svar på en utmaning jag fått. Men sedan kunde jag inte komma på vilka jag skulle skicka den vidare till och så skrev jag den 10 att dom 6 som la kommentarer efter den 10 skulle få utmaningen. Men jag tyckte alla jag stötte på redan fått den. Så jag får nog låta det hela bero. Utmaningen, se den 25 februari Sedan fick jag en annan utmaning där man skulle ange 8 sanningar/vanor/ovanor om dig själv. Jag gjorde det men när jag skulle skicka vidare så insåg jag att alla redan hade fått den. Tycker ofta det är så när jag ska skicka vidare. Men samtidigt tycker jag det är lite kul med dessa utmaningar av olika slag. Känner mig kluven. Däremot är alla dessa ”awards” väldigt roliga att få och ge. Ofta är dom riktigt vackra också. Sådant kan man aldrig få för många av skulle jag vilja säga så även om man får dubbletter så skulle inte jag bli ledsen.