måndag, februari 24, 2014

Livets gång och symässan

Stickas årsmöte är precis slut. 
Stickas monter. I mitten ses Eva. 
Över jul så har Sticka haft en mysteriestickning. Sjalen Midvinter. Alla sjalarna är alltså samma sjal men i olika garner och färger. Dom var bara så vackra. 

Det som man kan se bakom sjalarna är från Halmstads stickcafé och vårt bidrag till en utställning på Stadsbiblioteket under 2012. 
Rosenvante till höger. Vad roligt att få träffa henne irl. Första gången var det men jag hoppas att det inte var sista.

Förra helgen var jag på symässan i Älvsjö. Det var ju första gången för mig. Jag måste säga att jag gillade det jag såg. Mycket garn och många uppstickade projekt som kändes som god inspiration och sådant ger mig energi. Jag hade en himla flyt på uppresan. Tågen passade ihop och dom gick och kom i tid. När jag kom fram till Stockholms central så sprang jag av misstag på lokaltåget till Älvsjö. Och jag har ingen aning om var det var någonstans. När jag kom fram så var jag inne en sväng på mässan och söp in lite energi inför lördagen.

Det blev en trevlig och god middag på kvällen tillsammans med några vänner, ett par har jag träffat tidigare och ett par hade jag aldrig sett irl. Men trevligt var det. På lördagen gick jag in på mässan så fort dom öppnade och det gick så smidigt för jag bodde next door. Sedan rullade dagen på. Jag gick runt, runt och insöp energi och hämtade tips och idéer överallt ifrån. Och så träffade jag en massa människor som jag sällan eller aldrig träffar/träffat. Efter lunch så var det årsmöte för Sticka. Även det var första gången för mig även om jag varit medlem sedan länge.

Efter årsmötet ställde jag mig utanför lokalen där mötet varit för att se om det möjligen kunde dyka upp något som kunde se ut som Rosenvante. Vi har ju aldrig träffats utan bara hållit på att läsa och skriva till varandra. Och när alla gått ut stod det en person kvar där och tittade på mig. Så klart den var Rosenvante. Sedan pratade vi nästan oavbrutet och gick runt och kollade på allt. Kändes som vi känt varandra länge. Eller, det har vi ju kan man säga. En vän till Rosenvante, Metta dök också upp. Hon berättade för mig att vi visst träffats tidigare. På Väddö på Stickstämman för några år sedan. Men det roliga var att vi verkligen träffades på busshållplatsen när vi skulle åka hem. Men det var ju jätteroligt att ses igen även om det var lite kul så även den här gången.
En massa andra människor vars bloggar jag brukar läsa dök också upp i vimlet.
Kan nog tänka mig att besöka symässan fler gånger.
För övrigt så rullar livet på. Jag inser hur mycket min älskade make gör på dagarna när jag jobbar. För nu är jag dödstrött när jag måste göra både mitt jobb och hans hushållssysslor. Det är därför jag inte skriver så mycket just nu. Det är brist på orken kan jag säga.

3 kommentarer:

Rosenvante sa...

Tänk detta hade jag aldrig trott när jag började blogga, att få träffa en massa trevliga människor från olika håll i vårt land. Det är så givande och kul få träffa människan bakom bloggen och just det här att man gör sig en beskrivning om hur nån ser ut och sen får se på riktigt och att det inte stämmer precis, det var kul. Du som tittade efter mina lockar och jag som trodde du var bra mycket längre, så fel vi hade båda två, kul eller hur. Men som du såg, nu är håret av och lockarna syns lite igen och du ska bara veta hur skönt det var att få av det.
Här är det som vanligt, fullt upp på jobbet och hemma med alla djur. Sen att jag haft så ont i alla leder har ju inte varit så kul heller, men idag känner jag mig lite piggare igen trots att värken finns kvar lite. Tur jag har en snäll gubbe som tar hundarna när jag känner mig så låg och att jag kan få soffhänga i stället på kvällen.
Hoppas det går framåt för din man så han läker snabbt så du slipper känna dig så trött och sliten. Nu ska jag kolla in Cecilias blogg och lära mig sticka strumpor nerifrån och upp, jag är ju ingen strumpstickare och när jag stickar gör jag det tvärtom, det vanliga sättet alltså, så det ska bli kul att hänga på hennes KAL så man lär sig nått nytt.
Hälsa mannen
Kram från Tofta

Metta sa...

Det bästa med syfestivalen är att få träffa så många stickerskor irl. Helt underbart tycker jag. Vi hade ju träffats en gång tidigare i samband med stickstämman på Väddö, så det var roligt att mötas igen. Jag fick också träffa några bloggvänner irl för första gången. Vi har känt varandra på nätet sedan 2007/2008.
Hoppas vi träffas snart igen. Kram

Anonym sa...

Syfest!

Deltog också i den alldeles underbara syfestivalen. Mycket inspirerande!

Kan även rekommendera den lokala stickstämman i Wurzbug Tyskland. Diskuterades mycket om finmaskiga gobelängers vara eller icke varande. Är de om möjligt på frammarsch? Mycket nytt Tyskt på gång.

Gullan Heizenhoffmeinerstadt