I fredags efter jobbet så satte sig Mannen och jag på
tåget mot Stockholm. Vi skulle för första gången få träffa familjens senaste
tillskott. Stormen följde visst också med för vi fick åka en omväg och det
kändes som vi aldrig kom fram.
Så i lördags fick vi äntligen träffa den nya lilla
fröken som allt handlade om. Nu är det så att jag aldrig lagt ut bilder på de 3
barnbarnen som redan finns så det kommer jag inte att göra nu heller men jag
lägger hemskt gärna ut det jag stickar till dom. Se tidigare här i bloggen
också.
Från början så trodde jag att jag inte skulle komma att
få träffa tillskottet, som jag förresten döpte med arbetsnamnet ”Krypet”, så
snabbt så jag stickade spontant en mössa och ett par sockor som jag tänkte att
jag kunde skicka med posten. En pojke eller flicka skulle ju komma men vad? Så
jag köpte garn i både blått och rosa (eller lite mer cerise kanske) med lite
grönt och lite annat också. Men så skulle det ju bli en kofta också och då fick
den så klart bli grön. Och om jag ska vara riktigt ärlig så blev jag riktigt
nöjd själv med alltihop. Mössan satt förresten som en smäck medan koftan
fortfarande är något stor. Men hon växer ju tösabiten.
Mannen och jag önskade bo centralt så det skulle vara
enkelt att sig dit vi skulle och det var inte helt enkelt att hitta ett rum som
inte kostade skjortan. Det blev ett rum utan fönster. Och så här såg det ut.