Testar

Jag har fått en iPad och jag sitter och "leker" med den för att lära mig hur den funkar. Det är inte alldeles lika som med datorn, men man får ju öva.

Upprop till alla män och till de män ni känner

Den 27 februari skulle det starta en nybörjarkurs i stickning riktad till män här i Halmstad. Men som det ser ut i skrivande stund så kommer så inte att ske då ingen har anmält sig. Varför önskar inte ni män ta tillbaka er historiska rätt till stickningen? Det är en fantastisk känsla att skapa något med sina händer med enkla verktyg som man kan ha till hands var som helst och när som helst. Det finns en hel del män som redan upptäckt detta hantverk och som vet hur bra man mår av att sticka. Surfa runt lite på nätet så kommer ni att hitta en hel del.

Anmäl dig snabbt nu så vi kan sätta igång som planerat den 27 februari. Vi syns!

Lite stickningar

Ja, då har jag då äntligen fått ihop lite bilder. Jag har stickat en halsduk till mig själv i Puddel men den är inte fotad ännu så den kommer.

Här på sensommaren, tidig höst så fick jag en önskelista från mellandottern i familjen. Bl a önskade hon sig ett par pulsvärmare. Hon har fått ett par pärlmuddar sedan tidigare så jag visste att hon skulle använda dom så det var ju klart att hon skulle få ett par till. Jag köpte ett nystan miniraggi från Järbo. Jag gjorde ett par, och ett par till, och ett par till … Här har ni dom. Nystanet räckte exakt.

Så var då äntligen barnbarnens kofta och jumper och mössor klara för att ges bort på julafton. Dom blev riktigt bra och alla var nöjda. Morfar hade valt både modeller och garn och färger. Hade nog trott att dom skulle bli lite stora men det blev bättre än vad jag trott.

Dessa fick min arbetskamrat, Maria, i julklapp. Mellandotterns pulsvärmare. Det var dom som utlöste flödet av muddar. Hon fick dom förra veckan men fyllde år i september. Yngsta dottern fick dessa muddar. Det är en födelsedagspresent som hon fick förra veckan. Hon fyllde i oktober. Mössan på en liten tomte. Lilltjejens kofta och bredvid ligger hennes mammas, äldsta dottern, pulsvärmare. Hon fick dom som julklapp. När man är liten så är det inte alltid så kul att dra kläderna över huvudet. Äldsta barnbarnets jumper och mössa. Hon är stor nog att dra sin jumper över huvudet. Dom här har jag kvar för framtiden. Finns säkert någon som behöver få dom.

Den bortglömda julhälsningen och stormen i Halland

Jag skulle bara kolla på min blogg om någon önskat mig god jul. Och då upptäcker jag att jag glömde bort att hälsa mina läsare God Jul. Och då får man ju inga tillbaka heller. Satt och skickade iväg en himla massa mail med julhälsningar dagen före julafton och jag drunknade väl där någonstans.

Tack ändå för den hälsningen jag fick, Smycka. Du är en pärla.

Julen tar slut nu och jag är väl inte direkt ledsen för det. Jag är ingen julälskare om man säger så. I tisdags anlände mellandottern från Stockholm. Blev en övernattning och sedan vidare till äldsta dottern med familj för att fira jul där. Hon hann få sin födelsedagspresent, hon fyllde i september. I torsdags kom yngsta dottern som åkte vidare samma eftermiddag. Hon hann få sina födelsedagspresenter. En från sin pappa och en från mig. Hon fyllde i oktober. Dagen före julafton så anlände Kära Syster från Göteborg. Hon stannade kvar hos oss. Men på julaftons förmiddag så åkte även vi tre, Kära Syster och Mannen och jag, till äldsta dottern och barnbarnen. Jullunch blev det och umgänge med familj och släkt och så slutade det med klapputdelning till barnbarnen och en present till deras mamma. Det blev mycket uppskattat av barnbarnen och det var väl viktigast, dottern tyckte om sin också. Jag har nu lyckats ta bilder på både presenter till döttrar som barnbarn. Det kommer bara jag fått göra i ordning dom. Sedan åkte vi hem och firade en lugn och avspänd julaftonskväll.

Det har ju stormat så det räcker till och blivit över. I går tog vi en tur ner till stranden i Mellbystrand. Det var ingen vacker syn om man säger så. Naturen har visat sin makt. Mannen var ute i Tylösand här i veckan och tog lite bilder. Dom var skrämmande faktiskt.

Idag tog Kära Syster och jag en promenad. Varmt men o så mörkt och trist. Hon stannar över nyår.

Födelsedag och ont i ryggen

I fredags firade jag min födelsedag. Fick min prenumeration på Hemslöjd förlängd med 2 år av Mannen, min älskade. Han vet vad hustrun uppskattar. På kvällen blev jag bjuden av samma Man på favoritrestaurangen och en jättegod middag. Vad mer kan man önska sig?

Men så igår förmiddag så tappade jag en liten sak på golvet och när jag böjde mig ner för att plocka upp den så kändes det som någon tagit en kniv och stuckit in i ländryggen på mig. Jag vet vad det är för nu har jag haft det så sedan hösten 1976. Men den här gången var det längesedan. Kan vara år mellan, månader eller ett par tre dagar. Men ont gör det. Jag kan inte röra mig och jag är alldeles sned i kroppen, lutar nästan i 90 grader åt höger. Har börjat förstå hur det kom sig att folk när jag var liten gick i 90 grader framåtlutande. Dom fick så klart ingen hjälp mot det onda. Jag var ute och gick en liten kort bit, till affären, förut och bara det kändes så bra. Hade behövt en långpromenad just idag men himlen var kolsvart och det blåste så jag svajade och det regnade. Egentligen skulle jag behöva styrketräna regelbundet också men när i hundan ska jag hinna med det? Jag har haft perioder i mitt liv då jag tränat regelbundet och jag vet att det är bra för mig.

Jag hade stora planer för denna helg. Hade hört att det skulle bli dåligt väder så jag planerade att montera lite julklappar som är klara. Men jag hann inte långt för jag har så svårt att sitta. Sticka kan jag göra liggande men inte monteringen. Så rök det. Nu känner jag mig plötsligt stressad för att jag inte ska hinna med. Annars håller jag på med mormors-vantarna. Gillar dom starkt, känns så sköna.