Man ska ta tillvara livet för man vet aldrig hur länge man får ha det kvar.

Fattar inte att jag inte skrivit på en hel vecka. Men det har gått så fort så jag har inte hunnit med. I måndags jobbade jag sent för vi hade de sista utvecklingssamtalen att klara av. I tisdags var ju mannen och jag tvungna att lyssna på första semifinalen i melodifestivalen. Men ärligt talat så kunde jag varit utan det. I går kväll när andra omgången var så var jag ute och åt en bit god mat tillsammans med mina kära arbetskamrater. Det var första gången vi gjorde något sådant tillsammans. I varje fall under min tid på stället. Men det var av en speciell anledning. En av mina kollegor går i pension nu i dagarna och vi firade av henne. Hon ser fram emot pensionen så det är bara att gratulera. Det var ju inte länge sedan en annan av mina kollegor skulle pensioneras och bara ett par veckor innan segnade hon ner och så var det slut för hennes del (se tidigare inlägg här i min blogg). Man ska ta tillvara livet för man vet aldrig hur länge man får ha det kvar. Jo, melodifestivalen. Är det ingen mer än jag som tycker att det börjar spåra ut? Jag tycker att det var mycket redan då när det var dryga 20 länder och nu skall vi inte tala om det. För det första så är det så segt så man orkar inte med. Först en hel vår för att komma fram till vem vi i Sverige ska skicka iväg och sedan semifinaler och till slut en final. Tacka vet jag när det var en tävling i Sverige och så en stor i Europa. Det blev ju spännande. Förr tyckte jag alltid att det fanns någon låt som stack ut men nu tycker jag det är en enda grå ljudmatta. Men visst ska vi också titta på finalen imorgon. Vi gör som vi gjort de sista åren, tittar tillsammans med ett par goda vänner. I år är det dom som ska komma till oss. Ska bli trevligt ändå. Annars så vaknade jag i morse och kände mig lite snuvig och tendens till ont i halsen. Fram på förmiddagen började rösten försvinna. Nu är jag bara snuvig. Det verkar som jag åter ska bli sjuk. Vilken gång i ordningen denna vinter orkar jag inte räkna till. Varje gång tänker jag på Sylvia Plath. Utlösande faktorn för henne att ta sitt liv var tydligen ytterligare en förkylning. Men hon hade inte någon underbar man där hemma som jag har. Tror inte hon stickade heller.