Ännu en outhärdligt varm dag

Dagen har varit lika varm idag som igår. Tror jag, har inte kollat termometern. Mannen var uppe kl 7.00 och laddade tvättmaskinerna. Vi hade tvättstugan. Kl 11.00 väckte han mig och sa att jag fick gå och hämta det sista. En sådan man har jag. Annars har dagen mest tillbringats på stranden. Det går ju ann när man kan bada mest hela tiden. Måste ju få svalka av sig även om det i ärlighetens namn inte är så svalt i vattnet heller. Så hade jag ju virkningen med i dag också. Det känns bra att ha den och känna att man har något i händerna. Blir lätt rastlös nämligen. Kvällen har väl blivit lite mycket TV. Det var väl inte så väldigt bra artister om ni frågar mig men vi tittade ändå på Allsång på Skansen. Babsan gillar jag i alla fall. Och Eva Roos var ju en trevlig överraskning. Blir den kvinnan aldrig äldre? Därefter så blev det en favorit. Morden i Midsomer så klart. Men det kändes lite konstigt att dom firade jul. Men det är ok ändå. Bra som alltid.

Hantverksmässa och vackra hattar.

Nu är det urlänge sedan jag skrev sist. Har jobbat en vecka och ibland är det bara lite mycket. Inte stora livsavgörande saker men en massa små saker som händer om dagarna. Det har ju även varit väldigt varmt det sista och ni som brukar läsa vad jag skriver vet att jag inte tycker om när det är varmt. Då orkar jag inte med. Som sagt jag har jobbat. Men efter jobbet har mannen och jag åkt ner till stranden och badat och latat oss på eftermiddagarna om det funnits någon tid över. Sedan har äldsta dottern i familjen varit hemma några dagar med sin man. Och då vill man ju umgås också. Allt har sin tid. Dom var föresten på bröllopsresa i april-maj. Dom var i Vietnam. Och det var första gången vi sågs efter det. Jag fick en present dom köpt där nere. En äkta Pashminasjal. Den är sååå vacker. Går i olika blå och lila nyanser och lite cerise. Och den är helt ljuvlig att ha runt axlarna. I lördags var mannen och jag i Båstad på hantverksmässan och Båstad Classic Motor. Jag är inte så bilintresserad men även jag tycker det är kul att gå omkring och titta på gamla vackra bilar. Annat är dom nya och moderna det. Det var 3e året jag var där nu. Förrförra året så var farmor Ankas bil med. Ja, ni vet väl hur en sådan ser ut. Inte en susning om vilket märke det kan vara men det är något visst med den. Jag såg inget nytt och revolutionerande men jag njuter ändå av att gå omkring och se vad alla har åstadkommit. Även om jag inte är intresserad av alla hantverksgrenar så kan jag ju beundra kunskap och skicklighet. En del vackra garner och stickat fanns det också. Passade på att klappa och känna på en hel del. Får försöka göra de projekten jag redan har så kanske jag kan unna mig något nästa år. Vad jag däremot helt fastnade för var hattarna som fanns i inomhushallen. Det var Maria Wannerdt som visade sina otroligt tjusiga hattar. Jag provade en del och fick till min stora förvåning se en vacker kvinna i spegeln. Har ni aldrig provat något och sett er i spegeln och liksom sett en annan kvinna där som inte är ni? Det var en helt enorm upplevelse. Hennes hattar är bara så vackra. Titta in till henne på hennes hemsida och titta själva. www.hattar.net Idag har jag avverkat första dagen på nästa semesterperiod. Varmt var det. Mannen och jag låg på stranden på eftermiddagen. Passade på att virka så jag blir klar med mitt överkast någon gång. Ett evighetsprojekt känns det som. Stickgarner känns för varma i händerna när det är så här varmt. Men jag har stickat klart min blå jumper nu, ska bara monteras. Dessutom stickar jag vidare på Kära systers lila sockar. Nästa projekt blir nog ett par gula sockar till mig själv. Men med ett annat mönster på.

Marinfestivalen i Halmstad 2008

Idag började årets upplaga av marinfestivalen här i Halmstad. Förra årets (2007) huvudattraktion var Ostindiefararen Götheborg.

Årets är Sedov. Traditionsfartyget Sedov, hemmahörande i Ryssland, är en fyrmastad bark som tjänstgör som skolfartyg och som deltar regelbundet i olika maritima arrangemang världen över. Hela stan myllrar av ryska kadetter, både killar och tjejer. Som är så prydliga och alla har rosor på kinderna. Dom ser nästan inte verkliga ut.

(http://www.sjofartsverket.se/templates/SFVXPage____322.aspx)

Annars är det mest mycket folk. Öltälten, där det ofta går att få en bit mat också, står uppradade på kajen. Så man behöver inte vara törstig. Musik serveras också här och där. Den är dock av ganska blandad kvalité. Ibland är musiken bra men ljudet är erbarmligt. Ibland är allt bara dåligt.

Vad jag dock reagerade på är alla småbarnsföräldrar som släpar omkring sina telningar, nyfödda och uppåt, utan något som helst hörselskydd. Får man inte lära sig någonting på alla dessa grupper/utbildningar som folk går på när dom ska ha barn? Man inbillar sig ju på något sätt att det sker någon form av utveckling i det här samhället. Att dagens föräldrar ska vara mer medvetna än gårdagens. Men jag inser mer och mer för varje dag att det är precis tvärtom. Gårdagens föräldrar visste betydligt mer om barns utveckling och omvårdnad.

Mjellby konstgård och Victorian Lace today

Yngsta dottern i huset har varit hemma ett par dagar. Idag åkte vi därför till Heagård och tittade på konst och hantverksutställningen där och även besökte butiken. Såg mycket på utställningen som jag tyckte om. Både stickat, som det fanns en hel del av, och vävar i olika storlekar. En del glas fanns också som jag gillade. Men butiken blev en besvikelse. Jag inbillade mig att det skulle säljas produkter som hade anknytning till en gård på landet. Alltså sylter, marmelader, saft etc. Men icke. Det var dyrbara kläder. Snopen blev jag. Sedan var vi på Mjellby konstgård. Vi tittade på den just nu pågående utställningen med självporträtt och Halmstadsgruppen tavlor som tillhör den permanenta utställningen. Den i Halmstadsgruppen som jag personligen tycker om är Stellan Mörner. Idag kom det ett bokpaket till mig. Blev jag lycklig eller blev jag lycklig? Det var den efterlängtade ”Victorian Lace today” och så hade jag passat på att köpa ”Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt”. Bläddrade igenom Sticka romantiskt först. Gillade den mycket. Kan bara inte bestämma mig så där hastigt vad jag ska göra. Men VLT var ju bara så helt underbar. Den blir något att ta med sig i sängen och ligga och dregla över. Det är så synd att ingen vänlig människa har tagit på sig att översätta alla dessa fantastiska stickböcker till svenska. Skulle ge så mycket mer njutning till många av oss. Gubbarnas fackböcker översätts ju ganska snabbt när dom utkommit men stickböcker … icke. Men jag fortsätter dregla. Frågan är hur man ska kunna bestämma sig för vad man ska göra.

Besök på galleri och Shetland Hap Shawls.

Jag har här förut berättat om min fantastiska man som verkligen uppskattar vad jag gör och uppmuntrar mig. Räknas det kanske som otillbörlig reklam? Hur som helst så har jag hela veckan pratat om att vi skulle åka till Ateljé Bastaskär för att se en utställning med fritt broderi. Men vi har inte hunnit det. Så fick jag se i tidningen idag att den även var nu under helgen. Så då åkte vi dit. Där var även en utställning av Per-Olof Olsson (http://www.ateljenaiv.com/) och skulpturer av Walter Bengtsson. Mannen uppskattade detta mycket. Men jag tyckte också om vad jag såg. Det fria broderiet och även smycken var gjorda av Ulla Werkström (http://www.steningesmycket.se/). Ännu en mycket lyckad dag. Tyvärr ingen strand idag heller. För många år sedan så läste jag någon stickbok som jag lånat på biblioteket om kvinnorna på Shetlansöarna och deras fantastiska schalar. Dom var stora och kvadratiska och om det var rätt kvalité så skulle man kunna dra den igenom vigselringen. I mina, då tonårsöron lät det som helt fantastiskt. Och vackra såg dom ut. I alla år har jag försökt leta efter mer om dessa schalar, stickerskor. Men först nu har jag funnit vad jag letat efter. Jag har funnit en hemsida som handlar om fenomenet och där finns också samma bilder som jag såg i boken den där gången. Här har ni länken. http://www.heirloom-knitting.co.uk/ Titta, läs, begrunda och gör kanske någon vacker shal. Jag beundrar dom lika mycket fortfarande. Nu ska jag sätta mig och sticka på min blå omlott jumper. Har börjat fundera på vilket mönster jag ska ha på mina gula sockar. Såg på Stickamera att dom utlyste en Sommartävling. Gula sockar kan väl platsa där? Jag tycker nog det gula är väldigt somrigt. Får se om jag hänger på.

Ernst Billgrens konst

Inget strandväder idag heller. Mannen och jag åkte ner till Östra Karup för att se en konstutställning där. Det var framför allt målningar av Ernst Billgren som jag ville se. Alltsedan jag bodde under några dagar på Tylösand våren 2003, så har jag velat se hans konst. På Tylösand finns ett stort rävhuvud i mosaik som jag kände direkt att det här gillar jag. Sedan har jag sett, inte minst på senare tid, att han ofta har rävar och även andra djur på sina tavlor. Det jag såg idag tyckte jag mycket om. Att mannen kan måla behöver väl knappast diskuteras men alla kanske inte tycker om hans motiv. Men det gör jag. Skulle inte alls ha något emot att ha en liten Billgren på väggen här hemma. http://www.ernstbillgren.com/ Efter utställningen åkte vi in till Båstad bara för att ta en liten kort promenad och sätta oss på torget och äta en glass. Gisses vad mycket folk det var där. Inte för inte det är tennisvecka just nu. Har aldrig sett så många dumma blondiner i hela mitt liv på en gång. Skäms ni någon gång för att ni är kvinnor? Jag gör det. När jag ser hur unga kvinnor beter sig. För det kan väl inte vara så att dom är så totalt intelligensbefriade i verkligheten? Så var det sista dagen på första veckan av min semester. Mina böcker har inte kommit ännu. Jag väntar och väntar och blir lika besviken varje dag. Förstår inte varför det tar sådan tid den här gången, det brukar ju gå med raketfart.

En blomsterupplevelse från kaktusvärlden

När jag träffade min man så hade han ganska många växter dock alla sk gröna växter. Alla var ganska gamla och då talar vi om 30 år på ett ungefär. Men det stod en konstig kaktus där också som hade vuxit åt olika håll och såg bara konstig ut. När vi så flyttade så gick den sönder lite och mannen tog bort en del delar på den. Just den här kaktusen är väl ca 20 år gammal. Den ser torr och nästan död ut under vinterhalvåret. Men så kom då sommaren. Och plötsligt så är det något som händer med den. Den blir översållad med blomsterknoppar. Och den blommar jättelänge. Inte varje blomma för den slår nästan bara ut en enda dag, om det är sol vill säga. Annars slår den inte ut riktigt alls. En dag förrförra veckan, en solig dag, så slog det ut 6 blommor på en gång. Men jag missade det eftersom jag ju var på jobbet. Den här dagen förra veckan missade jag dock inte. Fast det var bara 3 blommor då. Kaktusen är fortfarande full med knoppar och den kommer att blomma hela sommaren. Gör som jag, njut av prakten. Synd att datorn inte gör färgerna rättvisa riktigt. Ville bara dela med mig lite av vardagslivet.

Min stickhistoria

Min egen stickhistoria har sitt ursprung år 1963 i Partille. Närmare bestämt i Kyrkskolan. Partille gränsar, för dom som inte vet det, till Göteborg. Jag skulle börja i klass 3 och för första året skulle jag få ha slöjd. På denna tid så hade flickor textilslöjd och pojkar träslöjd. Först senare fick man byta en termin. Jag fick en lärare som hette Maja Wallgren och hon var en riktig fröken om ni förstår vad jag menar. Min far tyckte att det var extra roligt att jag fått just henne för han hade också haft henne när han gick i skolan. Pappa är född 1926. Det allra första vi fick göra vad att lära oss sticka. Vi fick börja med en provlapp så klart och därefter en mössa. Tyvärr var mössan rätstickad med ett väldigt enkelt mönster bestående av några aviga maskor med jämna mellanrum. Mössan finns inte kvar idag då pappa fick ärva den någon gång på 80-talet. När mössan blev klar så var det slöjdpåsen som stod i tur. Jag har den än idag och den är lika fin. Jag sydde den för hand med pyttesmå kaststygn och så broderade jag en bård tvärsöver och mitt monogram. Sedan minns jag inte mer. När jag började i klass 4, alltså 1964, så var det stickning igen. Nu skulle vi sticka tumvantar. Dom gjordes så klart på strumpstickor och det var med tumkil. Så stickar jag vantar än i dag. Mina tumvantar använde jag sedan varenda vinter till någon gång 90-talet. Då såg dom ut som ni kan se på bilden. De senare 10-15 åren hade jag dom under ett par egenhändigt stickade lovikavantar. Dom använder jag fortfarande. Men när mina gamla innevantar tog slut så stickade jag ett par grå, på samma vis men med resårmudd, som jag har numera.

Fröken Wallgren älskade sina flickor, som hon kallade oss för, och det märktes. Hon hjälpte oss alltid och inspirerade oss att komma vidare. Det finns säkert elever som inte tyckte om henne men mig var hon alltid väldigt snäll emot. Vad jag än hittade på att jag ville göra så ställde hon upp och hjälpte mig. Tänk när jag letade upp ett mönster på en pyjamas och talade om för henne att jag ville sy en byxklänning av det i ett blommigt bomullstyg. Hon tittade på mig länge och undrade om jag hade tänkt över det ordentligt. Jodå, det hade jag ju. Jag använde den där byxklänningen så mycket att den blev helt utsliten och ramlade isär. Alla tittade på min när jag använde den och kommenterade hur konstig den var. Idag finns kära fröken inte bland oss men jag hoppas att hon sitter där uppe i sin himmel och känner stolthet över sitt livsverk. Och jag hoppas att fler flickor där ute, även om ni är vuxna i dag, känner som jag. Jag fick behålla henne ända fram till och med klass 6. Då flyttade jag till högstadieskolan som då var Porthällaskolan.

Slottsfrun på Tjolöholms slott …

… är det väl inte riktigt men tänk om. En sådan upphetsande tanke. I går förklarade mannen att det nog inte riktigt var något strandväder. Jag undrade om han hade några idéer om vad vi skulle göra istället. Nja sa han, tänkte vi kunde åka upp till Kungsbacka. Jag tänkte att nu har han läst något i tidningen som han tror jag ska uppskatta och så blir det en överraskning, så jag frågade inte mer. Hade glömt stryka något att ha på mig så jag fick improvisera. Frågade mannen om min långa klänning möjligen passade för dagens aktiviteter. Jodå det gjorde den. När vi kom upp åt Kungsbacka så sa han att han tänkt sig besöka ett slott. Till saken hör att vi vid flera tillfällen talat om att åka just till detta slott men jag kopplade inte riktigt ihop det ändå. Så kom vi då dit. Besökte först den lilla butiken och utställningen som just nu är om Carl Larsson som är en av mina favoritkonstnärer. En bonus för dagen. Vi köpte biljetter och vandrade upp mot slottet där vi kom med på sista guidade turen för dagen. Man fick inte vandra runt i slottet på egen hand utan det var bara guide som gällde. Det blev en helt underbar vandring runt i detta fantastiska slott. Hade inte alls haft något emot att bo där. En del rum var mer härliga än andra. Fruns sängkammare, biblioteket och kungliga sovrummet. Badrummen ska vi inte tala om. Tänk er en dusch där vattnet kommer från ovan, alla sidor och nerifrån. Som göteborgare så känner jag kanske lite extra för detta slott som byggdes av familjen Dickson ifrån Göteborg. Dickson är faktiskt levande än idag i denna stad. Vad jag inte riktigt hade klart för mig var att det var slottsfrun själv, Blanche Dickson, som varit byggherre. Kan tala om att hon hade mycket god smak. Slottet är byggt i engelsk stil och det engelska präglar precis allt. Med andra ord, detta slott hade varit som klippt och skuret för mig. *ler* Efter den avslutade vandringen så köpte jag en bok om denna kvinna, ”Tjolöholms slott Blanche Dickson . en kvinnlig byggherre” av Anne Sumner (2001). Varför inte besöka slottet själv. Börja här http://www.tjoloholm.se/

En helt vanlig, lugn söndag

Idag har solen kommit och gått men det har varit varmt. Mannen och jag tog en långpromenad som avslutades med en härlig glass på Stora torg. Är barnsligt förtjust i glass. Har annars inte gjort många knop. Börjat att sticka sockar till Kära syster. Gjort resårkanten. Bra att ha ett litet behändigt projekt på gång. När jag skulle åka till Göteborg sist så hade jag inte det utan det fick i all hast plockas ihop till ett par Röda Kors-vantar. Glömde stickmarkörerna jag använder när jag stickar tumkilen och avmaskningsnålen som jag sätter tummaskorna på. Så det haltade ordentligt och var inte så roligt som det brukar vara. Hade varit bra med ett litet projekt som jag bara hade kunna slänga ner i stickväskan. Annars stickar jag vidare på armen till den blå jumpern. Blev så inspirerad när jag läste deckarbloggen som jag numera är med i att jag lånade ljudboken ”Damernas detektivbyrå” av Alexander McCall Smith på biblioteket i förrgår. Har lyssnat klart på ett par kapitel. Det är en lite märklig deckare måste jag säga. Får väl se vad jag tycker när jag lyssnat klart. Har ett tag nu trängtat efter att köpa boken ”Victorian lace today”. Har kollat på nätet men jag hade velat bläddra i den innan jag köper den. Har ränt runt på biblioteket där dom inte hade den och besökt de båda bokhandlarna i stan som inte heller hade den. Nu har jag köpt den på Bokus där det var rea. Får väl se om jag köpt grisen i säcken eller om den är precis så bra som jag hoppas. I morgon börjar semestern. HURRA!!!

Sol och bad.

Sol och bad är väl det som mest betecknar denna dagen. Jag jobbade tidigt idag så mannen och jag har varit en tur på stranden i eftermiddag. Men för mig som inte är någon vidare sommarmänniska var det förfärligt hett. Men det var ganska kallt i vattnet så jag gick bara till knäna. Skönt att bli avsvalkad. Skulle nog tro att det kan bli lite strandliv i morgon också. Visserligen skulle det visst bli lite molnigt och så men ändå. Maken är ju en sommardyrkare av stora mått. Kära syster har beställt ett par sockar i samma lila garn som de förra. Hon skickade med mig garn ifrån Göteborg i söndags. Hon vill ha exakt likadana som mina. Själv funderar jag på att sticka mig ett par nya sockar som i så fall ska bli gula. Jag tycker om färger. Har ramlat ner i en svacka igen vad beträffar den blå jumpern. Behöver ta tag i den igen. Jag har blivit förfrågad om jag vill vara med på en blogg som handlar om deckare. Det låter ju väldigt spännande. Jag läser inte direkt deckare, har försökt massor av gånger och en del har blivit lästa men många gånger har jag gett upp. Däremot så tittar jag gärna på deckare i TV och på film. Favoriten är engelska för jag tycker mer om när det finns lite tanke och hjärna bakom och inte bara pang och skjutande. Med andra ord är jag ingen älskare av amerikanska filmer. En del är ok och faktiskt bra men om man ska räkna dom som grupp så faller dom. Danska deckare har jag också fått upp ögonen för på senare tid. Ja, det ska bli spännande att blogga om deckare.