måndag, januari 17, 2011

Upptagna damen

Ikväll har jag varit på möte och har inte hunnit sticka något alls. I morgon jobbar jag till 18.30 och ska vara på hemslöjdens stickcafé kl 18.30. På onsdag har jag mitt eget stickcafé, Halmstads stickcafé. Så jag återkommer på torsdag igen. Men jag kände att jag behövde skriva några rader ikväll. Nej Kära Rosenvante, jag har inte kommit på hur jag ska få mer tid. Blir väl efter pensionen kan jag tänka mig och det är ju några år till dess. Att ”köpa” sig tid som Samtal från min trädgård föreslår funkar inte så bra. Då får jag kliva av tåget helt och det vet jag inte om jag vill. Har en drivkraft att jag vill försöka förbättra den här världen för oss alla att leva i. Och då är det ju som det är. Var kommunalpolitiker i Göteborg i 8 år och hade kanske tänkt mig det lite lugnare här i Halmstad och det är det kanske men jag har inte lyckats riktigt. Annat borde-göras bryr jag mig nog inte så mycket om. Och min älskade man gör huvuddelen av allt hemarbete. Så jag klagar inte på det viset. Det är lite konstigt med tid också. För det verkar som att antingen har man och då har man all tid i världen eller så är det som jag har det. Teresa har tiden. Tänk om man kunde dela lite så där systerlikt. Men det är ju inte så livet fungerar. Jobbstickning. Jo, det är så att jag helst skulle vilja sova bort mina raster. Men personalrummet är inte gjort för det. Och att som flera av mina nuvarande arbetskamrater sitta och läsa ”tanttidningar” är inget jag orkar med. Så jag behöver något att sätta i händerna. Jag har tagit med mig mitt Binge hittills men skulle vilja ha något som inte tar hela min uppmärksamhet. Jobbstickning är alltså en stickning som är enkel och som ska stickas på 30 minuter om dagen och ev på bussen också. Sedan har jag nog tänkt använda den framför allt på jobbet också.

3 kommentarer:

Katrin sa...

Det är verkligen svårt att få tiden att räcka till (allt man vill) Och du, tråkigt nog så blir det inte bättre när man är pensionär. Jag trodde det också, men de två år som jag varit det har gjort allt för att visa att tiden fortfarande är en bristvara.

Rosenvante sa...

Det jag tycker är jobbigast är att när jag var yngre och hade många små barn, hann jag med massor. Nu när vi är tre och en massa djur också hinner jag inget. Kanske man var bättre på planering och att utnyttja tiden. Klart nu sitter jag o bloggar en del och det tar ju sin tid, men det vill jag inte vara utan. Arbete är svårt att släppa, man behöver ju pengar och nått vettigt att göra också. Så inte är det lätt med tid. Tror nog man ska göra saker man tycker är kul även om det stjäl tid för att må bra.
Ha det så trevligt på stickcaféerna.

Gunilla sa...

Heja på Carina, Du är duktig på bloggen.
Ja, så är det nog med tid, jag har ju alla tid i världen, men nu har jag ingen ork. Så det jämnar ut sig kan man säga. Det var ändå bäst när man var frisk och hade det snärjigt, det är det man minns som väldigt positivt, när man blir äldre. Min svärmor sa så; Jag trodde henne inte när jag var yngre, nu vet jag att det är sant.