En mörk, regnig och blåsig söndag

Idag är det söndag igen. Det är mörkt både ute och inne och blåsigt och mellan varven regnar det. Just en sådan söndag då man stannar inne och är glad för att man inte måste gå ut. Ibland är jag förundrad när jag läser andras bloggar för dom får så många kommentarer. Och så tänkte jag härförleden att tänk om bara hälften av mina besökare hade skrivet en rad eller två så hade jag också fått en väldig massa kommentarer. Det hade varit kul. Mannen välte min vas med rosor på mitt stickbord förut. Så nu ligger både beskrivning och sticket på tork. Han svor en rejäl ramsa men det överlever nog både han och jag och rosorna. Vi höll nämligen på att sätta upp våra gardiner som vi hade nere här i veckan för tvätt. Det är bökigt att få upp dom igen. Förstår inte kvinnor som byter gardiner stup i kvarten. Hur orkar dom? Sist när mannen hade satt upp köksgardinen så såg jag det inte ens. Är det inte så kvinnorna brukar klaga att deras män gör? Männen ser inte när det kommer upp nya gardiner eller när kvinnorna gör något i hemmet över huvud taget? Precis så är jag. Men jag är kvinna ändå. Jag har köpt Kate Jacobs ”Livets aviga och räta” nu när den kom i pocket. Har läst 5 kapitel på ett par dagar. Jo, jag vet att det inte är någon stor roman som kommer att förändra världen men jag gillar den ändå. Kollade runt på nätet och läste många recensioner både officiella och på bloggar innan jag påbörjade läsningen. Kan inte riktigt förstå varför en bok som handlar om manlig vänskap är stor litteratur och är det om kvinnlig vänskap så är den patetisk och förutsägbar. Är det bilden av kvinnor? I så fall är det en bild som både män och kvinnor har. Det tycker jag är patetiskt.