En lugn vecka går mot sitt slut …

… och en fulltecknad tar snart vid.

Jag har faktiskt haft en riktig lugn vecka men flera kvällar hemma. Det har varit så skönt så det går inte att beskriva. Jag hade faktiskt bara stickcirkeln i måndags.

Rosenvante! Jag lärde mig sticka när jag började 3e klass. Då stickade jag en mössa. Sedan stickade jag inte mer det året. När jag började 4e klass så startade jag med att sticka ett par tumvantar. Jag har dom kvar ännu men sedan några år tillbaka så är dom helt utslitna. Jag vet inte faktiskt hur det är numera med att lära sig sticka med strumpstickor. Men jag tror att folk ofta utgår från att det är väldigt svårt och då blir det självklart väldigt svårt.

I går, lördag, gjorde jag dock en väldigt trevlig sak, förutom att bara vara och vara hemma då. Jag var på Sandstickans stickcafé. Jag mår väldigt bra av det och känner mig lugn och avstressad när jag promenerar hemåt.

Veckan som kommer startar med sista träffen för stickcirkeln. Det är ju så klart väldigt trevligt. Förutom att det är sista gången. Sedan fortsätter vi med kommunfullmäktige och ett gruppmöte inför nämndmöte och så ska jag hinna med mitt stickcafé. Jag tycker att det är roligt att driva ett stickcafé. Hoppas mina deltagare tycker jag gör det bra. Förutsättningarna är goda tycker jag med dom deltagarna jag har. På fredag kväll ska jag vara bara hemma. Den är helig. Jag ska någonstans hitta en tid för att gå och klippa mig också. Det har jag försökt nu i flera veckor men icke. Jag har slutat jobbet varje dag kl 17.00 och det har inte gått att få någon tid så sent. Mannen tycker att mitt hår är bra och jag tycker det är väldigt långt. Om någon som inte känner mig skulle se så tycker dom nog som Mannen.

Jag önskar att jag hade ännu mer tid för jag har så många projekt i huvudet som jag skulle vilja göra men jag får väl säga som många andra. Det får bli när jag blir pensionär. Fast det är ju så långt dit.