Hemmavid fortfarande

Nu är det några dagar sedan livet ändrade riktning lite. Men vi lever fortfarande och det ska nog bli bra till slut.

Jag är fortfarande förkyld men jag tror att under normala förhållanden så hade jag strävat till jobbet som vanligt. Men i söndags kväll kände jag bara att den här gången så orkade jag inte göra som jag brukar. Jag är sällan sjuk och då inte när jag är förkyld bara. Tänker faktiskt för första gången unna mig att ta det lugnt. Är jag inte bra på måndag så blir det jobbet ändå.

Vad min älskade anbelangar så har det väl inte hänt så mycket. I söndags kväll var vi ju på akuten och då röntgades han och han fick en mitella. Har aldrig sett en sådan variant förut. Annars hände inget annat. Natten till måndag blev det inte så jättebra sova kan jag säga. Nog inte för någon av oss. I går fick han ringa sjukhuset igen och blev senare uppringd av en läkare så han fick utskrivet smärtlindrande. Han fick också då veta att väntan på operation kan ta flera veckor. Jag var nere på apoteket och hämtade dom. Som väl är så har vi det nästan bakom knuten. Det var faktiskt skönt att komma ut lite. Lättare att andas. I morse var vi tillbaka på sjukhuset för då skulle det skiktröntgas. Allt gick jättefort så vi var hemma på ett litet kick. Skönt. Mannen har sovit i några omgångar och vi har också suttit och tittat på en Jane Austen film. Riktigt slött med andra ord. Själv har jag inte heller gjort många knop. Fast i morgon måste jag gå bort till vår närbutik och köpa bröd för mat måste vi ha oavsett.

Ja så har vi det. Hade tänkt fästa trådarna på min Offe idag men jag orkade inte liksom. Kan inte förklara det där. Men nu tänkte jag ändå försöka göra ett försök.

Det var hemskt vad många vänner Mannen har och även vi tillsammans. Telefonen gick varm igår. Först döttrarna så klart men även en massa andra. Då blir man ju glad alltså.