Nya och gamla och riktigt gamla stickningar.

Tänk vad barnen och deras glädje, omedvetenhet och spontanitet kan göra mycket. Just nu är det precis det vi lever på, mina arbetskamrater och jag. De små liven ger så mycket glädje och kärlek. Jo, vi som jobbar i förskolan får en massa kärlek ifrån barnen. Även om inte deras föräldrar fattar det. Men vem bryr sig.

Mannen och jag har haft en liten fotosession här ikväll. Ja alltså inte av mig eller Kattfröken utan lite av mina stickade alster. Det första blev mina lovikavantar med mössa. Fast vantarna ramlade av mig när dom var klara så jag tog mina gamla tumvantar som jag gjorde när jag gick i 4e klass i skolan. Men härom året så var dom utslitna efter alla vintrar. Dom hade då överlevt två par hemmastickade lovikavantar. Jag stickade mig då ett par nya enl samma princip. Jag stickar med tumkil så jag har ingen höger och vänstervante utan man kan använda dom som både och. Dom nya funkade lika bra i lovikavantarna. Jag har alltid tyckt att det där broderade på skaftet är lite grälligt så jag har inget på mina. Jag har en enkel mössa också som är ganska mycket använd den med. Nu när jag var hemma hos pappa och röjde härom veckan så hittade jag två likadana mössor som jag gjort vid något tillfälle. Två mörkbruna, helt oanvända i samma modell. Är det någon som vill köpa en?

Nu ska jag fortsätta sticka på de pulsvärmare med flätor på som jag påbörjade igår kväll.