En ögonblicksbild ifrån mitt lilla liv en helt vanlig fredag.

Idag är första dagen jag mår skapligt sedan i måndags. Jo, måndagen var en helt vanlig dag, arbetsdag. Många barn var så klart sjuka på jobbet men för egen del var det normalt. Men så i tisdags när jag kom upp och skulle duscha, som alltid är det första jag gör, började jag att känna mig konstig. Och plötsligt kom det en våg av illamående sköljande över mig. Och så satt det igång. I onsdags eftermiddag trodde jag att det var över så jag ringde till jobbet och meddelade att jag skulle komma på torsdag. Men när jag duschat och skulle börja med frukosten så satte det igång igen. Nu från andra hållet, om jag säger så utan att gå in på närmare detaljer. Idag ska jag försöka äta vanlig mat igen. Har blivit mycket te och skorpor denna veckan. Det var inte många dagar mellan förra sjukan och den här men det har varit stor skillnad. Den här vändan knockade mig totalt. De senaste dagarna har jag mest sovit och legat på soffan och stirrat på TVn. Alltså mellan badrumsbesöken. Mycket har jag hunnit reta upp mig på. Hur är det t ex med kvinnors hjärtan? Är det något att ha egentligen. Om du är kvinna så gå in på denna sidan och du kanske till och med kan bli medlem. http://www.1.6miljonerklubben.com/ Jag, som så många andra svenssons och inte minst kvinnor, har placerat de få slantar jag lyckats gneta ihop i fonder i en av de stora bankerna. Frågan är om inte det var något riktigt dumt. I tisdags kväll kände jag mig riktigt grundlurad i all fall. Undrar vem man kan lita på egentligen i det här samhället. Det är inte helt enkelt att få veta svaret på det. Idag ringde en av mina arbetskamrater mig. Tyckte väl hon lät lite nedstämd men kunde väl aldrig ana vad hon hade att berätta. En annan av mina arbetskamrater, en genomsnäll alltid hjälpsam dam, som ska gå i pension om ett par veckor hade segnat ner i stan. Hjärnblödning var diagnosen. Hon ligger på sjukhuset och svävar mellan liv och död. Som dom på jobbet hade fått informationen så var det väl frågan om när och inte om man skulle stänga av respiratorn. Hon som var så glad för sin pension. Hon hade så mycket hon skulle göra och så mycket att se fram emot. Jag sa till mannen att det är en jäkla tur att man inte vet något om hur livet kommer att bli. För då hade jag lagt mig ner och dött direkt. Hade aldrig orkat leva en dag till … troligen. Jag har stickat flera varv på min mössa idag. Jag är nog frisk trots allt. Kan ni tänka er att inte ens orka ta i stickningen på flera dagar?