söndag, september 14, 2008

Sommaren kämpar sig kvar

Både idag och igår har det varit riktigt härliga sommardagar. Sol och värme men kanske lite kallt i luften och där solen inte kommer åt. Jag njuter av kombinationen höst och sommar. Men måste jag välja så blir det höst. Funderar på när jag ska börja med strumpor men det är ingen brådska med det. Sitter här och snurrar runt lite i bloggarnas värld medan jag väntar på att maten ska bli klar, den står i ugnen. Köttfärslimpa och klyftpotatis. Vattnas redan i munnen. Såg på Lisas blogg att stickcafét på Fribergs ska starta nu igen. Men snabbt insåg jag att det krockar med ett annat åtagande jag har. Och nästa gång också och nästa. En snabb kontroll och jag inser att det har samma mönster. Var tredje onsdag. Det skulle innebära att jag inte kan gå på ett enda stickcafé resten av det här året. Vad ska jag göra? Annars stickar jag på min gula slipover. Bakstycket som är slätstickat är klart och resåren på framstycket också så nu kan jag börja med spetsstickningen. Kan inte bärga mig för att få sätta mig vid stickorna. I natt drömde jag att jag hade satt igång och stickat sockor av det fina garnet jag köpte hos 2Knit i Göteborg. Så jag har stickat hela natten tror jag. Är jag konstig eller bara lite konstig?

4 kommentarer:

Marias stickning och läsning sa...

Vad härligt att det finns lite sommar kvar i hösten hos er och att du kan gå med bara ben. Här är det definitivt höst och strumpor på gäller. Den klara höstluften och alla färger i naturen tycker jag om.
Så synd att du missar ert stickcafé gång efter gång. Vi har vårt varje vecka som tur är. Tror jag vet var Fribergs café är, min son bodde tidigare nära det. Gott fika var det.
Kram
Maria

Eva i Halmstad sa...

Hej
Sandstickan träffas den 4 oktober på Fribers, då kan du väl.
Eva.

Eva i Halmstad sa...

Fribergs menar jag

LenaL sa...

Men tänk så trist och enahanda det skulle vara om man inte var i alla fall en liten gnutta konstig?

Hoppas du får ihop det med något stickcafé! Inte så lätt alla gånger att få ihop allt man vill göra, minsann.

Kram!