Dagen efter den stora dagen

År 2004 så var den 13 februari en fredag precis som igår. Då hade jag snattrat med en man på nätet sedan slutet av november, början av december. Minns inte riktigt längre. Men just den här fredagen den 13 så tog jag tåget ifrån Göteborg till Halmstad för att träffa den här mannen för allra första gången. När jag klev av tåget stod han där på perrongen och sa hej och gav mig en kram och puss mitt på munnen. Sedan var det kört. På kvällen lagade han en festmiddag till oss och så satt vi där och snattrade halva natten. Mannen var rädd för att helgen skulle bli väldigt lång så han hade garderat sig och skaffat biljetter till Halmstadsrevyn på lördag kväll. Sen söndag eftermiddag skulle jag åka hem. När vi så stod där på perrongen igen och väntade på tåget som skulle ta mig tillbaka till Göteborg så undrade jag om han aldrig skulle fråga om jag ville träffas igen. När tåget till slut rullade in så kom då äntligen frågan. Jo, jag hade bara en helg ledig på de närmsta 3 veckorna och det var helgen efter. Så då fick det ju bli så. Sedan åkte jag till Halmstad varenda helg som jag kunde bli fri fram till den siste februari 2007 då jag flyttade hit permanent. Sedan den 14 juni 2008 så är vi också gifta. På nyheterna ikväll hörde jag att fler och fler i det här landet träffas via nätet. Det har tydligen exploderat de sista 3 åren. Så vi var tydligen på rätt väg i alla fall. Ni där ute som är ensamma men kanske inte vill vara det längre, pröva nätet. Det är ett väldigt bra sätt att träffa någon att tycka om och kanske leva med längre fram. Det funkar! Vi är bara ett exempel på det.