Ett nummer av Femina ifrån 1959

Det skulle bli fint väder igår, lördag, hade dom sagt på väderleksspänsten (ni har väl lyssnat på Robert Brobergs väderlekspänst?). Men ack vad fel dom hade. Det har varit två dagar helt mulet och grått dock inte kallt. Jag som hade spetsat mig på en långpromenad på Östra stranden i solskenet. Det är en av de bästa saker jag vet. Promenad blev det ju ändå och även idag. Man måste komma ut en stund varje dag och bara andas tycker jag. Mannen följde så klart med men under protest. Kattfröken låg i sin korg och snusade både idag och igår. Här i veckan fick jag en tidning jag köpt på Tradera. Det var ett nummer av Femina daterad 19 april år 1959, nr 16. Det var några stickbeskrivningar i och det var dom jag traktade efter. Det var kanske inte de läckraste jag sett ifrån den tiden men hela tidningen gav mig en positiv kick. Jag är ju 50-talist så jag fick en riktig nostalgitripp och även så Mannen. Jag njuter av den i små portioner. I eftermiddag har jag strukit. Jag har väldigt mycket styrkkläder och tycker i det hela taget att strykning är det minst jobbiga av allt jobb i ett hem. Synd att städning inte är lika enkelt. Så nu har jag lite kläder att använda igen. Har skjutit upp det alldeles för länge. Så de sista veckorna har jag gått i jeans och vantrivts med tillvaron. Jag trivs över huvud taget inte i långbyxor utom i små doser. Varför går kvinnor numera till 99% i långbyxor? Barnen tycker jag är ganska konstig för att jag har kjol och klänning på mig. Så var det i Göteborg också. Tänk att jag är en avvikare för att jag ser ut som en kvinna har gjort, historiskt, i alla tider. Det är ju inte länge som kvinnor klätt sig i långbyxor om man ser det historiskt.