Familjeband och lite stickning

Nu har halva veckan gått igen. Det går ganska fort tycker jag. I morgon har vi studiedag och det är alltid ett välkommet avbrott i jobbet. Men jag hade ju långledigt över jul och nyår så jag ska inte klaga. Kändes som jag hade kommit väldigt långt ifrån jobbet och det är väl ett tecken på att jag är bra på att koppla av ifrån mitt arbete. Jag har börjat sticka på ett par sockor till mannen. Han andades om det så jag sprang och köpte garn på studs. Man får ju passa på innan han ångrar sig. Det är ett par mycket strikta, resår i skaftet och sedan slätstickade i marinblått, enfärgat. Jag försökte med röda, hade fint garn, men det blev patrull på det. Annars har det blivit ett litet uppehåll i mina grå sockor till mig själv. De marinfärgade kom i vägen. Den gula slipovern är klar också. Sedan har jag påbörjat en annan liten sak som jag ska ge bort sedan så den kan jag inte skriva om här. Men bilder kommer efter hand. Nästa onsdag är det dags för begravning. Så det är mycket som snurrar i huvudet. Det kommer och går. Pratade med min älskade kusin härom kvällen och hon sa när vi pratade om våra föräldrar att det kommer och går, sorgen och längtan, i många år och kanske tar det aldrig slut. Tur att vi har varandra. Hon var min ”storasyster” när jag var liten och jag var hennes ”lillasyster”. Sedan fick jag två småsystrar men vår relation har ju inte förändrats. Vi bor idag på helt olika håll men det förändrar ju ingenting. Familjen är viktig om inte viktigast. Därför vårdar jag mannen ömt så jag får behålla honom för gott. *ler*