lördag, november 09, 2013

Vänner och stickning


I onsdags hade vi stickcafé. Det är alltid lika roligt att träffa alla mina vänner men jag känner också en ro när jag sitter där mitt ibland dom. Min egen stickning, Paneldebatten, går väldigt sakta framåt. Men jag stickar bara på den just på stickcafé och då kan det inte gå fortare. Jag har andra projekt som tar min tid hemmavid.

Jag flyttade hit till Halmstad den 1 mars 2007 och då kände jag inga här. Det var min man och hans flickor samt två par som han umgicks med och dom blev mina vänner. Men annars kände jag inte en kotte här. Jag började visserligen jobba ganska omgående och då fick jag arbetskamrater. Men jag umgicks inte med dom på fritiden även om jag gillade dom. Med mig hade jag några stickprojekt som skulle till Röda Korset och dom gjorde jag klara ganska omgående. Eftersom jag då i början var ensam hemma på dagarna och bara hade min stickning och dator så googlade jag på ”stickning”. Där dök Sveriges stickförening ”Sticka” upp och självklart ville jag vara med där. Jag fortsatte att leta på ordet stickning. Där dök det upp diverse olika sticksidor och många stickbloggar. Hade aldrig hört talas om stickbloggar. Det verkade så himla roligt så jag startade en själv, den här. Tog kontakt med några på Stickas medlemslista och undrade om dom skulle vara intresserade av att träffas och sticka, men fick inget gensvar direkt. Några ville inte ha kontakt alls. För att göra en lång historia om möjligt lite kortare så kom jag i kontakt med några stickmänniskor runt om i landet och en dag fick jag ett mail om att det skulle starta ett stickcafé i stan. Självklart gick jag dit och där kryllade det av glada kvinnor. Över tid så hoppade Agneta som startade det hela av och då tog jag över. Vi som var med i Sticka i Falkenberg, Halmstad och Båstad bildade lokalföreningen Sandstickorna och på den vägen är det. Hade jag inte haft min stickning så hade jag inte känt en enda människa i den här stan. Nu har jag ett jättestort nätverk och känner en otrolig mängd människor.

Livets irrgångar är otroliga och oförutseende.

1 kommentar:

Rosenvante sa...

Ja tänk så det kan bli. Jag kommer ihåg när jag också upptäckte att det fanns stickbloggar och vilka jag började läsa. Din var en av de första och jag läste från början, hela historien om er och erat giftemål.