I onsdags hade vi stickcafé. Det är
alltid lika roligt att träffa alla mina vänner men jag känner också en ro när
jag sitter där mitt ibland dom. Min egen stickning, Paneldebatten, går väldigt sakta
framåt. Men jag stickar bara på den just på stickcafé och då kan det inte gå
fortare. Jag har andra projekt som tar min tid hemmavid.
Jag flyttade hit till Halmstad den 1
mars 2007 och då kände jag inga här. Det var min man och hans flickor samt två
par som han umgicks med och dom blev mina vänner. Men annars kände jag inte en
kotte här. Jag började visserligen jobba ganska omgående och då fick jag
arbetskamrater. Men jag umgicks inte med dom på fritiden även om jag gillade
dom. Med mig hade jag några stickprojekt som skulle till Röda Korset och dom
gjorde jag klara ganska omgående. Eftersom jag då i början var ensam hemma på
dagarna och bara hade min stickning och dator så googlade jag på ”stickning”.
Där dök Sveriges stickförening ”Sticka” upp och självklart ville jag vara med
där. Jag fortsatte att leta på ordet stickning. Där dök det upp diverse olika
sticksidor och många stickbloggar. Hade aldrig hört talas om stickbloggar. Det
verkade så himla roligt så jag startade en själv, den här. Tog kontakt med
några på Stickas medlemslista och undrade om dom skulle vara intresserade av
att träffas och sticka, men fick inget gensvar direkt. Några ville inte ha
kontakt alls. För att göra en lång historia om möjligt lite kortare så kom jag
i kontakt med några stickmänniskor runt om i landet och en dag fick jag ett
mail om att det skulle starta ett stickcafé i stan. Självklart gick jag dit och
där kryllade det av glada kvinnor. Över tid så hoppade Agneta som startade det
hela av och då tog jag över. Vi som var med i Sticka i Falkenberg, Halmstad och
Båstad bildade lokalföreningen Sandstickorna och på den vägen är det. Hade jag
inte haft min stickning så hade jag inte känt en enda människa i den här stan.
Nu har jag ett jättestort nätverk och känner en otrolig mängd människor.
Livets irrgångar är otroliga och
oförutseende.
1 kommentar:
Ja tänk så det kan bli. Jag kommer ihåg när jag också upptäckte att det fanns stickbloggar och vilka jag började läsa. Din var en av de första och jag läste från början, hela historien om er och erat giftemål.
Skicka en kommentar