GOTT NYTT ÅR

Önskar jag er alla som besöker min blogg. Hoppas att 2009 blir bättre för mig privat än vad 2008 har varit. Det har varit ett ganska ansträngande tid. Och en speciell person som står mig mycket nära hoppas jag det speciellt för. Året har inte slutat så väldigt bra. Min pappa dog förra måndagen helt överraskande och helt utan förvarning. Visst, han var ingen tonåring men pigg och glad som är lärka. Trots att man liksom vet, att man inte har sina gamla föräldrar för evigt så är man aldrig förberedd. Och som sagt, han hade inte tänkt lämna in ännu på ett tag men ändå blev det så. När helgerna är slut så ska jag ta tag i mina stickningar igen med ny energi. Och så ska jag sätta upp mina garnlådor på vinden. Det blev 5 lådor, modell större. Den här gången ska jag ställa dom längst fram så det blir enkelt att gå dit och härja och hämta garnet när det behövs. Mannen och jag har varit i Stockholm ett par dagar. Vi hälsade på familjens mellandotter och hennes sambo. I tisdags hade vi en museidag. Först avverkade vi Stadsmuseet följt av Livrustkammaren och så avslutade vi med Musikmuseet. Vilken underbar dag. Jag har alltid älskat museer. Igår vandrade mannen och jag runt på stan och det var också roligt. Jag har inte varit så mycket i Stockholm så jag insöp alla kända gator och miljöer. Jag kan vägen mellan centralstationen och riksdagshuset sedan tidigare men det är nog nästan allt. En del god mat har också avätits och det är ju alltid en njutning när man är på resande fot. Och så var vi och demonstrerade igår. Det var emot Israels attacker mot Palestina. Undrar om det kommer att bli fred någon gång. Kallt var det i Stockholm i alla fall. Svinkallt!

GOD JUL

önskar jag alla mina vänner i bloggvärlden, nya och gamla.

Kramis

Carina

Gammelrosa sjal och lilla Kattfröken

Nu är det bara en dag kvar att jobba. Det är bara så underbart att tänka på. Men julen är ju tyvärr inte över ännu. Möjligt att jag låter väldigt pessimistisk men jag tycker inte om julen, jag bara följer med. En hel del som ska fixas innan dess också. Tänk om man bara kunde ta stickningen eller kanske en bok och krypa upp i soffhörnet och skita i resten. Man kan kanske få drömma lite. Jag har ju skrivit några gånger om min gammelrosa sjal som jag lite spontant satte igång med när jag hittade garn som jag ärvt från min mamma. Den blev rätstickad och inte alls så dum och väldigt skön att ha runt halsen. Vet inte om jag ska sträcka den och ha mer som sjal eller låta den vara och ha mer som sjalhalsduk. Bilden är kanske inte den bästa jag tagit men ni förstår säkert hur den ser ut. Tog ett sådant där spontant kort på Kattfröken häromdagen igen. Det ser alltid ut som hon har så skönt när hon ligger där. Hon ger en sådan fridfull känsla till mig.

Orkeslös men snart är semestern här

Nu var det plötsligt länge sedan jag skrev här igen. Det är så himla mycket runt mig just nu att jag liksom inte ens orkar samla tankarna för ett par rader här. Har svårt att koncentrera mig på något över huvud taget. Kan inte förstå hur vissa kan sticka en väldigt massa och skriva här nästan varenda dag och dessutom sitta och lägga kommentarer på hur många bloggar som helst. Men jag blir så himla glad när andra kommenterar hos mig. Men jag hinner inte som jag skulle vilja och föresten orkar jag inte heller. Men nu är det jobb bara denna veckan och så kommer lite välbehövlig semester. Det ska bli så underbart så det kan jag inte ens beskriva. Jag börjar få ordning och struktur på sorteringen av allt mitt garn. Men det är så mycket annat också som ska göras. Var ska man få plats med allt? Jag skulle behöva bo i ett stort hus med både eget rum och en stor vind eller något för förvaring. Dock vill jag inte ha eget sovrum för jag tycker det är så underbart att känna en varm kropp i sängen när jag ska sova eller för den delen vaknar på morgonen. En gemenskap och samhörighetskänsla som inte går att klä i ord. Men det var inte kul att kliva upp ur sängen igår morse, t ex, när klockan var 04.45 och mannen bara kunde dra täcker upp till hakan och somna om. Jag har ju ganska oregelbunden arbetstid. Har ett schema som ligger på 2 veckor och jag börjar alltifrån 06.30 till 10.00. Kroppen vänjer sig aldrig och det är inte bra med denna ryckighet och oregelbundenhet. Var bättre förut när jag var på mitt gamla jobb och klev ur sängen kl 06.00 vareviga arbetsdag. Men det var nog det enda som var positivt med det jobbet. Nja, nu kanske jag tog i. Jag hade några arbetskamrater som jag tycker mycket om. Det har inte blivit så väldigt mycket stickat på det sista. Jag har några varv kvar på min gula härliga slipover och så har jag klart hällappen på den sista grå sockan. Måste se till att montera den blå jumpern också som har legat till sig tillräckligt. Har hur många projekt till som ligger och maler i huvudet och som jag skulle vilja börja med. Men när ska jag orka? Skulle behöva bli pensionär bara för att få sticka mera. Men det är ju många år kvar till dess.

Dagen efter kvällen före

Ja, igår var det både stickcafé på Fribergs och Nobelfest. Jag valde Fribergs och så såg jag lite av nobelmiddagen efteråt. Man har ju sett några stycken här i livet och dom följer ju mönstret ganska bra. Tyckte dock att han kungen gjorde bort sig när han bara satt helt passiv när litteraturpristagaren talade svenska. Alla andra applåderade och visade uppskattning för hans initiativ. Men icke farbror kungen inte. En grov fadäs i mina ögon. Jag jobbade vidare på mina grå sockor. Skaftet på nr 2 är nu klart och så ska jag göra hälen hemma och sedan får jag se om jag gör hela klart eller om jag sparar foten tills stickcaféerna kommer tillbaka i januari. Det finns så många projekt jag vill göra nu så jag vet inte var jag ska börja. Ska man göra en lista och bara ta dom i ordning och bocka av efter hand eller hur gör alla ni andra där ute i bloggvärlden? Några av dom jag skickade vidare utmaningen till har nu märkt det och jag läste en idag bl a. Kul tycker jag. Fick också en utmärkelse av Lena L. Sådant värmer alltid mitt lilla hjärta. Får väl fundera på vilka jag ska skicka den vidare till eller så får jag göra som Lena. Ge den till alla som finns på min blogglista. Gör nog det. Alla ni som finns på min blogglista! Här får ni en utmärkelse ifrån mig. Den är för att jag gillar era bloggar så bra och jag läser dom alltid när jag gör en visit på min egen blogg för att se om någon av er eller andra skrivit något till mig. För det mesta är det ganska lite av den varan.

Idag har det varit några minusgrader här i Halmstad. Till och med rimfrost blev det men barnen var övertygade om att det var snö. Som en sann vintermänniska så uppskattade jag dagens väder. Kunde så klart varit sol också men man kan väl inte få allt.

Tummelisas tävling

Jag såg på en blogg att garnbutiken Tummelisa i Göteborg, min älskade hemstad, har en jultävling där man kan vinna garn. Vem vill inte vinna det? Gå själva in på deras sida, Tummelisas, så kan du också vara med och tävla. Hoppas jag vinner men jag önskar väl dig också lycka till.

Utmaningen ”8 frågor”

Jag har inte varit här på min blogg varje dag det sista för jag har inte haft tid. Då har jag heller inte läst de bloggar jag vanligen besöker. Men så här idag läste jag runt lite och fick se hos Maria att jag fått en utmaning av henne. Här är mina svar på frågorna. På vissa frågor klarade jag inte att få ihop 8 svar. Hoppas att jag inte blir diskvalificerad för det. Vilka är dina 8 favoritprogram? · Familjen Svensson. · Hells Kitchen. · Uppdrag granskning. · På spåret. · Nyheterna, Rapport. · Kulturnyheterna. · Beckman, Olsson & Can. · Engelska deckare. 8 saker jag gjorde igår · Sov länge. · Var på stickcafé, Fribergs med Sandstickorna. · Handlade middagsmat med mannen. · Ätit en god middag som min älskade man lagade. · Tittat på TV, bl a Familjen Svensson. · Ringde till en av mina bästa vänner, Peter i Göteborg. Jag har saknat honom väldigt mycket. · Stickat klart min rätstickade sjal i gammelrosa mohair. · Ringt pappa och kära syster. 8 saker jag ser fram emot · Många långa år tillsammans med min älskade man. · Konserten med the Refreshments, Sven Zetterberg och Louise Hoffsten som vi ska på före jul · Att julen ska gå över snabbt och smärtfritt. · Att få börja på ett nytt jobb som är helt barnfritt och som jag kan påverka lite. · Mitt livs första bröllopsdag nästa år. Hur firar man den tro? 8 favoritrestauranger · Verona i Halmstad. Trevligt, väldigt god mat bl a. · Bordet i Angered. Synonymt med väldigt goda vänner och glada minnen. · Äter inte ute så mycket så jag vet faktiskt inte. 8 saker på min önskelista · Ett alldeles eget arbetsrum, endast en önskedröm. · Ett nytt, barnfritt arbete. · Mer tid för stickning. · Mer tid för bokläsning. · Snö. · En ny regering efter nästa val. · Att mannen och jag får ett långt äktenskap. Har ju inte ens firat 1 år ännu. · Ny morgonrock. 8 personer jag utmanar Knyppeltanten Bohusstickan, Teresa Tina Lena L Samtal från min trädgård Stickkatten Cessi Eva i Stäket

Sista dagen i november, första advent, julskyltningssöndag

Så är det december i morgon då. Nog den månaden på året jag tycker bäst om. Kan det bero på att jag är ett decemberbarn? Jag är däremot inte så helförtjust i julen. Men den slipper man ju inte undan. Även om man skulle resa bort så firar dom ju jul på andra ställen också. Första advent är det med. Men den bryr vi oss kanske inte heller så mycket om. Vi har satt upp 2 elektriska ljusstakar och jag hängde upp en julkappa i köksfönstret igår. Dock inte med tomtar och sådant på. Det får räcka ett bra tag. När jag var barn, i Göteborg, jag är född i mitten av 50-talet, så var det julskyltningssöndag till första advent. Då tog min mamma med mig till NKs stora skyltfönster. Det var en högtid för en liten flicka. En del är kvar vad gäller skyltningen men julskyltningssöndagen är väl borta sedan länge. Men här i Halmstad, och vad jag förstår på andra mindre orter, så lever traditionen kvar och jag tycker det är riktigt trevligt. Vi, mannen och jag, promenerade ner på stan här på eftermiddagen. Ganska mycket folk var det men mannen sa att vi var senare förra året och att det var därför det var så mycket mer folk då. Jag tyckte också att det var fler stånd på Stora Torg förra året. Kände mig nästan som ett barn som blivit stor. Allt är ju så mycket mer och större när man är liten. Vi gick omkring lite och insöp både butiksfönster och människor. Bl a var vi vid Rings blommor på Brogatan. En tradition som min man har. Det är 3 skyltfönster i denna blomsterbutik och vilken skyltning. Det är så fantastiskt så jag blir alltid stående där en god stund. Mycket, stilfullt och så vackert. På torget fanns det flera stånd med stickat och något med virkat. Bland det virkade fanns det flera dukar som jag själv har här hemma. Jag tycker att det brukar stå på beskrivningarna att man inte får virka dom för försäljning. Har jag missuppfattat det tro? Vackra var dom men det var ju också därför jag virkade dom en gång. Troligen mönster från 70-talet. Det stickade är ju en smaksak men den del fina sjalar fanns det. Det enda jag köpte var en burk senap. Jag har så länge letat efter något gott och till slut blev det en liten burk whiskeysenap. Jag är nämligen väldigt kräsen vad gäller senap, det duger inte med vad som helst. I morgon var det då december och vanlig arbetsdag igen.

Äldrevården och alla mina stick och virkgarner

Idag har det varit en mörk, regnig dag. Riktigt trist. Vi har bara varit utanför dörren för att åka iväg och handla lite mat, kylskåpet var nästan tomt. Men vi hittade inget direkt att köpa för att ha till middag idag så vi bestämde lite hastigt och lustigt att vi skulle gå ut och äta. Kom hem för en kort stund sedan efter en mycket god middag på lokal. Jag tycker oftast att det är roligast och godast när det blir lite mer så här spontant än att det är planerat i veckor innan. Jag åt lammytterfilé med en mycket smakrik sås, grönsaker och potatisgratäng till. Mannen åt en köttplanka. Är man mätt och go nu eller? Igår var vi i Göteborg, mannen och jag. Mörkt, regnigt var det där också men varmt. Hälsade på kära syster och pappsen. Han blev riktigt glad över att se oss. En av personalen var där bara för att hälsa på för hon var visst sjukskriven. Vilken underbar tjej och pappa tyckte så mycket om henne. Jag minns för ett tag sedan att han berättade att hon fått hård kritik av vissa av sina arbetskamrater för att hon var för engagerad och la ner för mycket krut vad gällde de äldre. Pappa blev sju tunnor rasande och jag med. Igår när jag träffade henne så gick mina tankar till äldreboende här i Halmstad som varit i blåsväder nu ett tag. Man får tydligen inte vara för duktig i sitt jobb och bry sig om de människor man jobbar med. Är det verkligen så här i verkligheten? Man tar sig för pannan. Håller fortfarande på att sortera garner och njuter av det. Tankarna rusar hela tiden iväg och fantiserar om vad man ska kunna göra med det garnet och det garnet och det garnet. Ja, vad ska jag göra med allt garn jag plötsligt har? Kära syster fick en låda av mig igår också.

Garnsortering och stickning och stickcafé

Nu var det plötsligt länge sedan jag skrev igen. Har inte kollat runt på andras bloggar heller. Har väl bara hunnit kolla mail och besvarat dom. Ibland blir det mycket. Här i Halmstad har det ju hänt, som ni väl läst och hört om i media, mycket de sista veckorna. Först i förskolan. Inte den jag jobbar på men nästan nästgårds. Sedan kom det här med äldreomsorgen. Dagarna blir liksom fulla av allt det här. Allt liksom står bara stilla och dagarna bara går vidare men utan en del av det vanliga innehållet. Jag vet inte mer än vad som står i tidningarna men ändå förväntas jag veta allt. Sedan har jag haft lite möten och så har vi, mannen och jag, varit borta hos goda vänner. Blir också lite väl långt mellan varven. Barn har också varit hemma och hälsat på. Jag har ägnat en hel del tid åt att sortera garn. Mamma lämnade ganska mycket efter sig. Och så visade det sig att min yngsta syster också lämnat efter sig en hel del när hon flyttade hemifrån för ganska många år sedan nu. Mycket tankar dyker upp vad man ska kunna göra med allt detta garn. Det är i och för sig stimulerande. Försöker bracka på kära syster en del men hon har bara tagit några förskrämda nystan. Ikväll har jag dock gjort något som bara varit glädje. Jag har varit på stickcafé hos Hemslöjden. Nu var det 3e gången jag var där och jag tycker det blir bara roligare och trevligare för varje gång. Kanske beror det på att man lär känna fler och fler människor där och även att bekantskapen fördjupas. I morgon kväll är det stickcafé på Fribergs men då kan jag inte gå för jag har ett styrelsemöte. Man kan inte bara roa sig hela tiden. Jag har fått klart en socka av mitt gråa par som jag bara stickat på när jag varit på café. Hann även börja på nummer två. När jag var på julmarknad, Annies gård, så såg jag rätstickade sjalar som var stickade på grova stickor. Har aldrig sett några som jag tyckt varit fina men där gjorde jag det. Gick hem och tog lillasysters garn, ett gammelrosa mohairgarn, och satte igång. Tror att den kan bli riktigt fin faktiskt. Till och med färgen blir fin. Jag har aldrig varit någon rosa flicka utan är 110% blå. När jag växte upp tog jag aldrig på mig några kläder som inte var blåa. Numera är jag lite mer flexibel.

Julmarknad på Annies gård i Halmstad

Idag var mannen och jag på julmarknad igen. Denna gång på Annies gård i Haverdal. Mycket mindre i omfång än den igår men väldigt mycket trevligare. Man behövde inte betala för att komma in och det som salufördes var mycket mer hantverk. Många saker jag tyckte om men var ska man ha alla fina saker? Min vän Rachel var där med sina vackra garner och en vän till hennes, minns inte hennes namn, sålde färdigstickat. Glasmålning, porslinsmålning mm fanns det också. Riktigt mysigt. Kan nog bli besök där nästa år också. Håller annars på att sortera min mors garner fortfarande. Som ni förstår är det en del. Men tror nog också att det är en del som blivit kvar sedan min yngsta syster bodde hemma. En del virkgarner finns det också. Mamma virkade nog mer när vi barn blev vuxna och så broderade hon också. Mycket gamla minnen finns det i dessa garnhögar. I morgon är det ny arbetsvecka och en hel lång vecka kvar till nästa helg. Har dock inte kollat almanackan ännu vad som står på programmet.

Julmarknad på Lilla Böslid i Halmstad

Det verkar som de trojanska hästarna har övergivit blogspot nu. Inte ett skrik har jag hört ifrån datorn fast jag använt mina favoriter flera gånger i dag. Någon frågade vad det var för länkar som hästarna åt upp. Jo det var länkar till blogspotbloggar. Idag har mannen och jag varit på julmarknad på Lilla Böslid utanför Halmstad. Hör väl till kommunen men ligger utanför stan. Till min förvåning fick man betala 50kr för att över huvud taget komma in. Det förtog ju glädjen tycker jag. Det kändes som att behöva betala inträde för att få komma in på ICA för att handla mat. Det skulle vara enbart halländskt vad gällde både mat och hantverk. Men det var i varje fall ett stånd som verkade ha provianterat på Indiska eller något liknande. Stark senap kunde man inhandla i flera stånd. Vilken tur jag provsmakade innan jag halade fram plånboken. Senapen var riktigt mild. Måste väl erkänna att jag kände mig något besviken. Men man kan inte säga att det var folktomt i alla fall för det var totalt packat med folk. Det var tydligen många som gillade mina pulsvärmare trots allt. Det blev jag ju jätteglad för. Just nu håller jag mest på med att gå igenom gamla garner. Mest min mammas men det har smugit sig in även från min andra syster och även har jag hittat några som är mina egna. En del ska jag skicka av till Röda Korset och något ska Kära syster få. En del får jag väl lägga i garnlådan för dom har jag svårt att göra mig av med. Vet dock inte vad jag ska göra av dom. Men det löser sig väl. Eller så rensar jag bland dom om något år igen och då får Röda Korset mer garn. Så brukar det funka med mina kläder. Annars så ska mina gula slipover göras klar och så ska jag fortsätta med Kära systers vackra sjal. Jo jag tycker den är fin och garnet är jättefint. Inhandlade garnet av min vän Rachel när Kära syster var och hälsade på.

Fortsatt trojanterror, JS/Cardst.A och Heirloom Knitting

Sent igår kväll testade jag och datorn skrek inte. Blev jag glad eller? Men för en liten kort stund sedan så skrek den igen. Blev jag ledsen eller? Nej, ni som lämnat kommentarer, blogspot har inte fixat det hela. Trojanen, JS/Cardst.A, finns hos dom och inte i min dator. Mitt virusprogram klarar av problemet. Men mitt stora problem är ju att mina länkar under favoriter raderas. Jag tappar en massa av mina kontakter. Men nu till något trevligare. Jag fick sms idag att ett bokpaket låg och väntade på mig på posten. Direkt efter jobbet så gick jag dit och det var min bok om Heirloom Knitting av Sharon Miller. Satte mig för att titta lite i den och vips … så hade det gått 1½ timma. Jag bara satt där och dreglade över sidorna. Vilken fantastisk bok. Jag har för många år sedan sett några bilder på denna stickning, bilderna finns i boken, och blev direkt förälskad. Men då visste jag inte vad denna typ av stickning kallas för men blev efter en del letande på nätet lite klokare. Nu äger jag boken. Mannen säger att det är så roligt att se hur glad jag ser ut när jag stod där med boken i handen. Har ni inte boken men tycker om spetsstickning så är det en guldgruva. Roligt att det finns några som tyckte mina pulsvärmare var fina. Jag tyckte också att mönstret var fint. Men dom blev lite färglösa och det är inget jag brukar vara. Men som sagt dom passar till både det ena och andra.

Stickcafé och Trojansk häst JS/Cardst.A

Jag har drabbats av en Trojansk häst som härjar på blogspot. Jo, jag vet att det inte bara är jag men det är lika illa för det. När jag använder Internet Explorer och plockar upp min blogg via mina favoriter så skriker datorn värre än jag satte en yxa i den. Och Trojanen äter upp mina favoriter. Jag har tappat bort en hel hög med länkar som jag hade samlat på mig. Sorg är det. Just nu använder jag mig av Firefox istället och tur är ju att jag hade den. I onsdags var jag på stickcafé på Fribergs. Ganska många kvinnor, både nya och gamla bekantskaper, som stickade och pratade. Mycket prat handlar om stickning och garn. En trevlig kille dök också upp med ett nyinköpt nystan garn och en virknål. Han undrade om ryktet stämde att man kunde komma dit och virka och få hjälp. Jodå, visst gjorde det så. Några kvinnor som satt där han slog sig ner hjälpte honom och jag tror han kan göra sitt arbete klart på egen hand. Första mannen jag sett på stickcafé. Det är ju så klart väldigt synd. Det skulle vara väldigt trevligt om det dök upp någon man med garn och stickor. Helst någon som visar sig kan sticka. Jag har ju stickat klart mina pulsvärmare nu och mannen har tagit en bild på dom. Vad tycker ni? Lite mesig färg kan tyckas men för det första så skulle det passa en kappa jag har och för det andra så var det ett garn jag redan hade. Köpte det för länge sedan och det skulle bli ett mönster på en annan stickning med så blev det aldrig. Stickade en sjal av det garnet så mönstergarnet behövdes aldrig. Finns det någon som brukar titta på Veckans rosenbukett? Jag börjar inse att bilderna ser väldigt lika ut även när det är olika rosenbuketter. För ni har väl märkt vilken färg som är mannens favorit? Och vasen står alltid på mitt stickbord. Men jag framhärdar för det är väldigt trevligt att få den där rosbuketten. En god vän till mig, Rachel, har startat upp en garnbutik på internet. Garnpaletten heter den. Gå dit och kolla runt, hon har jättefina garner. Har precis startat upp ett sjalsticke med ett av Rachels garner och har en härva kvar som ska bli en annan sjal.

Frisk igen och flera roliga stickprojekt på gång.

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Först hade jag ganska mycket att göra och sedan hade vi ”Lärkonferens” här i Halmstad. Och direkt därefter blev jag sjuk. En skum magsjuka var det. Men idag blev det jobbet igen som vanligt. Men det var segt. Jag undrade ju sist varför det är så få, ofta inga alls, av mina besökare som lämnar någon form av avtryck efter sig. Och så klart gjorde några stycken det då. Vill bara säga att jag tyckte det var jättekul. Men med tanke på hur många besökare det ändå är så var det inte så många. Vet att många andra också har det så men sedan finns det dom som jag kan tycka inte skriver något speciellt alls och dom har kommentarer i stora drivor. Nu snackar vi inte Blondinbellabloggar. Nu när jag var sjuk så kom ju boken ”Livets aviga och räta” väl till pass. Den blev inte färdigläst men jag kom ändå ganska långt. Tycker fortfarande att det är en mysig bok. Mina pulsvärmare, se 14 oktober, är nu klara. Ska bara fotas av mannen. Jag försöker inte ens fota mig själv. Jag känner mig riktigt nöjd med resultatet. Så nu har jag återgått till slipovern som jag behöver ha klar. Dessutom har jag glömt sy ihop min blåa jumper som var klar här för ett bra tag sedan. Ett tecken på min ovilja till monteringen som jag tycker är något av det tråkigaste som finns. Har stickat klart ungefär halva första sockan med det gråa garnet. Tror dom blir bra men kanske lite tjockare än vad jag upplever vantarna är som är gjorda med samma garn. Sockorna är utmärkta projekt för stickcaféer. Jag har också nu nystat upp en härva vackert entrådigt ullgarn som jag köpte när Kära syster var här. Den ska bli en sjal till henne. Ska starta det projektet vilken dag som helst nu. Ja, lite olika projekt är på gång just nu och det känns kul och spännande.

En mörk, regnig och blåsig söndag

Idag är det söndag igen. Det är mörkt både ute och inne och blåsigt och mellan varven regnar det. Just en sådan söndag då man stannar inne och är glad för att man inte måste gå ut. Ibland är jag förundrad när jag läser andras bloggar för dom får så många kommentarer. Och så tänkte jag härförleden att tänk om bara hälften av mina besökare hade skrivet en rad eller två så hade jag också fått en väldig massa kommentarer. Det hade varit kul. Mannen välte min vas med rosor på mitt stickbord förut. Så nu ligger både beskrivning och sticket på tork. Han svor en rejäl ramsa men det överlever nog både han och jag och rosorna. Vi höll nämligen på att sätta upp våra gardiner som vi hade nere här i veckan för tvätt. Det är bökigt att få upp dom igen. Förstår inte kvinnor som byter gardiner stup i kvarten. Hur orkar dom? Sist när mannen hade satt upp köksgardinen så såg jag det inte ens. Är det inte så kvinnorna brukar klaga att deras män gör? Männen ser inte när det kommer upp nya gardiner eller när kvinnorna gör något i hemmet över huvud taget? Precis så är jag. Men jag är kvinna ändå. Jag har köpt Kate Jacobs ”Livets aviga och räta” nu när den kom i pocket. Har läst 5 kapitel på ett par dagar. Jo, jag vet att det inte är någon stor roman som kommer att förändra världen men jag gillar den ändå. Kollade runt på nätet och läste många recensioner både officiella och på bloggar innan jag påbörjade läsningen. Kan inte riktigt förstå varför en bok som handlar om manlig vänskap är stor litteratur och är det om kvinnlig vänskap så är den patetisk och förutsägbar. Är det bilden av kvinnor? I så fall är det en bild som både män och kvinnor har. Det tycker jag är patetiskt.

En vecka som rusar iväg, jag orkar inte hänga med

I morgon är det redan torsdag och jag har ingen aning om vart veckan tar vägen. Är det fler som tycker att tiden ibland bara rusar iväg och man har fullt upp med att hänga med? Förra helgen var jag i Göteborg. På lördag eftermiddag var Kära syster och jag på stadsbiblioteket vid Götaplatsen på sticklördag. Det visades och provades på tvåändsstickning, Bohus stickning visades och man kunde även köpa stickpaket samt Sticknätet i Västra Götaland var representerade. Som avslutning visades filmen, ”Stickspåret”, om Bohus Stickning. Det är Kjell Andersson som gjort den. Har sett den en gång förut men den tåldes att se igen. Om ni inte sett den så kolla om ni inte har möjlighet. Kära syster hade inte sett den. Vår familj kommer delvis ifrån norra Bohuslän och det kändes som det berörde oss extra. Vår morfar började sin yrkesbana som stenhuggare. Vad jobbet gäller så känns det för närvarande som jag för en ständig kamp emot tiden och även orken. Det är så känsligt allting och när en kollega plötsligt inte var där i måndags morse så kunde inte jag gå på mitt nätverk som är en del i vår fortbildning. Jag hade ju fixat vikarie så jag kände mig lugn men ack vad jag bedrog mig. Både mina kollegor har varit på sina närverksgrupper nu så jag känner mig ganska utanför. Idag var vi ute och plockade vackra löv som vi målade och tryckte på fönstret. Det blev jättefint och barnen tyckte det var väldigt roligt. Då säger en kollega, som hon lärt sig på nätverket att göra, hur tänker ni gå vidare med det här. Vi som hade gjort det tittade på varandra. Vi har inte alls tänkt gå vidare med det. Vi gjorde det bara för att det var kul och gav både barn och vuxna glädje. Vare sig mer eller mindre. Vi grep tillfället i vinden och gjorde något roligt. Är det fullt att göra så? Vi beslöt att driva vår ståndpunkt i våra resp nätverksgrupper. Jag har varit hemma så lite på senare tid, kvällstid, så stickningen har blivit lidande. Pulsvärmarna har inte blivit klara och sockorna är jag snart klar med första hälen. Slipovern är en liten bit kvar och så monteringen så klart. Jag har under ett tag hört tals om något som kallas stickfest på Grötö som är en gång per år. Det lät ju roligt. Letade upp på nätet och kollade efter programmet. Fanns inget. Tog reda på att det skulle komma den 20 oktober. Kollade den 20 och det verkade jättespännande. Skulle anmäla mig men då får jag se att login är fullbokad. Folk har alltså anmält sig in blindo utan att veta programmet. I mina öron låter det som ett mycket konstigt förfarande. Jaja, så var det med den stickfesten. Aldrig får man vara riktigt glad. Men vad jag förstår så kommer man att ändra på detta till nästa år. Det var väl för väl.

Sticklördag på Stadsbiblioteket i Göteborg

Så har en ny vecka börjat. Får avstå stickcaféet imorgon för då ska jag på styrelsemöte. Förra gången blev det ju stickning som tog över. Kanske nästa gång kan bli stickning igen. Men det vågar jag nog inte säga i styrelsen. Använder mina pulsvärmare varje dag nu. Behöver dom för mina onda händer som blivit värre. Måste nog ändå ta mig till den där arbetsterapeuten som läkaren på vårdcentralen tyckte jag skulle göra. Men hastigt bestämde jag mig för att jag nog måste skaffa ett par pulsvärmare till. Så raskt fick jag fram garn och så blev det ett par pulsvärmare jag hittade i Stickas häfte med pulsvärmare. Här ser ni en bild under arbetets gång.

Till helgen ska jag åka till Kära syster. Vi har mycket att göra men ska ändå unna oss att gå till stadsbiblioteket för att vara med på en eftermiddag i stickningens tecken. Känns som en verklig lyx. Får bli lite plåster på såren för uteblivet stickcafé i morgon. I somras skulle ett av mina ansvarsbarn i förskolan sluta med anledning av flytt. Jag fick då ett sådant där minirosträ. Krukväxt menar jag. Den blommade i somras med flera blommor och sedan satte den igång att växa så jag satte den i en större kruka. Och tro mig eller ej men, nu har den 3 blommor varav en är knopp, en halvt utslagen och en helt utslagen. Är den inte vacker?

Kära syster har åkt hem, här är hennes mössa

Idag har Kära syster åkt hem. Det är väldigt tomt efter henne. Det tycker Kattfröken också som helt hade lagt beslag på henne. Kära syster hade nog gärna tagit med sig Kattfröken hem till Göteborg, så det är ömsesidig kärlek. På eftermiddagen igår var vi på Sandstickans stickcafé som den här gången var i Halmstad. Jag stickade vidare på min socka och Kära syster fick klart sin tubkrage som hon ska ha i vinter. Så nu blir det säkert en mild vinter bara för det Igår började det blåsa och stormvarning utfärdades. I morse när vi vaknade så både blåste och regnade det. Men det var långt kvar till något som kan kallas storm. Det har blåst i natt sägs det. Tåget mot Göteborg gick vid tre i eftermiddags och då hade regnet slutat och det var alldeles lugnt. Lite senare i eftermiddags så sken solen.

Kära syster hade med sig mössan jag stickat till henne och här har ni en bild på den. Den finns hos andra bloggare också har jag sett. Här har ni min version. Den är stickad i ett tunt babygarn från 80-talet. Blått så klart eftersom det är mitt garn. För ett tag sedan läste jag om pulsvärmare/muddar någonstans. Hade för mig att jag hade tagit bild på dom jag stickade förra vintern men det hade jag tydligen inte. Här är ett par som jag nu använder väldigt mycket. Måste sticka något nytt också som jag har att byta med. Och dessutom till annat än till jobbet.

Fick en fin bild av Kattfröken också som jag vill dela med mig av. I mina ögon är hon den allra sötaste kisse som finns.

Kära systers vecka är snart till ända

Kära syster kom från Göteborg för att vara hos oss en vecka. Fattar inte vart den tagit vägen. I morgon är det lördag och hon åker hem på söndag. Visserligen har jag arbetat hela veckan men ändå. Vart tar tiden vägen egentligen? Igår kväll var jag på föräldramöte och det handlade om gränssättning. Blev ett väldig intensivt samtal efteråt. Men det är ju bara roligt. Ja, det är inte helt enkelt. Jag brukar tänka på hur min egen mamma gjorde med oss barn och alla andra barn, ca 30-40 stycken, som hon uppfostrat. Hon jobbade i många år som dagbarnvårdare. Jag har haft mycket god hjälp av att tänka så. Dessutom har jag haft nytta av egna upplevelser. Jag jobbade bl a på fritids i några år. Vid ett tillfälle hade vi en pojke som ingen ville sitta och äta med. Han satt ensam och åt i skolmatsalen och på fritids nekade dom andra barnen att sitta vid samma bord. Jag svor att om jag hade något med saken att göra så ska aldrig ett barn få uppleva något liknande. Det är faktiskt viktigt med bordskick vad ni än säger. I morgon ska Kära syster och jag gå på stickcafé på Fribergs. Det är Sandstickorna som ska dit. Ser verkligen fram emot det och att Kära syster ska följa med är en klar bonus. Det har inte blivit så väldigt mycket stickat denna veckan förutom det jag gjorde i tisdags kväll. Föresten så påbörjade jag då ett nytt par sockor. Gråa som jag har tänkt ha på jobbet i vinter. Tror dom blir bra. Bild kommer så klart när dom är klara.

Stickcafé och stickcafé och Kära syster så klart

Idag var det då första dagen för oktober. Nu känner man att det är riktigt höst. Kallt i luften även om solen skiner. Idag har det varit regn mest hela tiden och däremellan har det varit skurar. Men vi var ute med barnen både på förmiddagen och eftermiddagen. Något blöt och väldigt frusen blev jag och även barnen frös till slut när dom fick gå in vid ca 16.30. Efter jobbet bestämde jag träff på stan med Kära syster. Vi gick till den nya garnbutiken ”madebyme”. Var ju tvungen att uppvisa vad vi har i Halmstad när hon var så snäll sist och tog med mig till 2Knit i Göteborg. Man kan väl säga att det är lite skillnad, om man säger så. Därefter tog vi vägen om biblioteket på vägen hem. När vi var nästan hemma kom jag på att vi skulle varit till Kupan (Röda Korset) också men det hade jag glömt bort. Igår kväll var vi, Kära syster och jag, hos Hemslöjden på höstens första stickcafé. Jag var där sista gången före sommaren men Kära syster hade aldrig varit på stickcafé i hela sitt liv. Hon gillade vad hon såg. Trevligt hade vi båda två. På lördag skall vi på ett stickcafé till. Då ska Sandstickorna träffas här i stan på Fribergs café. Har inte träffat dom på evigheter. Träffar ju några när det är stickcafé på Fribergs men det är ju inte Sandstickorna då. Kära syster ska så klart följa med. Hoppas jag har lyckats få henne att vilja gå på stickcafé i Göteborg sedan. Men man kan aldrig veta vad gäller henne.

Höstens första stickcafé och frossande i stickcaéer

Så är snart denna månaden slut. Har just haft en deprimerande stund med räkningar. Samma visa varenda månad. Jag har visserligen inte några enorma räkningar med det är liksom ändå deprimerande.

Sitter just nu vid vårt stora matbord i vår ”matsal” och tittar ut på gården. Det är jättevackert nu tycker jag med träden i gröna, bruna, gula och röda färger. Och inte är det kallt heller. Solen har försvunnit men man får vara nöjd ändå. Det har ju varit härligt denna veckan med mycket sol och värme. Min gula slipoverstickning går vidare. Det är inte så jättemycket kvar på den. Skönt att slippa sticka ärmar också. Tog en bild på den när jag hade påbörjat framtycket. Tycker faktiskt att mönstret blir riktigt fint. Nu börjar hjärnan arbeta på nästa projekt. Garn har jag ju så det räcker och blir över men vad ska jag göra med det. Satt och tittade i min vackra bok Victorian Lace today förut och jag blir alldeles sjuk. Måste bara försöka översätta något mönster först. En tröskel som måste övervinnas. Har ju också fint sockgarn som jag köpte på 2Knit som jag ska ha något fint mönster till. I onsdags var jag på säsongens första stickcafé. Jo, jag valde caféet den här gången, får avstå nästa om 3 veckor. På tisdag ska jag till Hemslöjdens stickcafé. Och på lördag så har Sandstickorna café här i Halmstad. Jag njuter i fulla drag. I morgon kommer Kära syster hit och hälsar på oss. Det ska bli riktigt roligt även om jag jobbar på dagarna och hon då får klara sig på egen hand. Länge sedan hon var här nu. Hon har aldrig varit på stickcafé så nu tänker jag släpa runt henne och hoppas att hon får smak på det och fortsätter gå i Göteborg sedan. Nya garnbutiken ska också få ett besök. Jag får väl se vad hon vill göra.

En vecka avslutad en ny vecka börjar

Tittat varenda dag på mina sockor på Stickameras tävling men några fler poäng blir det inte. Får väl tacka dom som ändå har lagt poäng på mig. Tyvärr blev det ingen större framgång. Men så är det. Tyvärr är jag en usel förlorare. Annars har det varit en lugn vecka med noll överraskningar. Helgen har dock bjudit på härligt väder. Ni vet sådant där underbart höstväder. Mannen och jag tog oss en långpromenad igår eftermiddag i solen. Jag njuter och han gnäller för att det inte är sommar. Jaja, så kan det också vara. Idag har vi varit i Malmö igen. Barn nr 2 fyllde år. Nu är det bara en kvar nästa månad och så är årets födelsedagar avklarade. Födelsedagar är inte min starkaste sida. Min slipoverstickning går vidare. Har blivit lite dåligt med stickning den här veckan. Bara några enstaka varv per kväll. Vet inte riktigt varför men det blir så ibland. I morgon kväll är det APT på jobbet så då blir det kanske inget heller. Men på onsdag är det stickcafé på Fribergs café och egentligen ska jag på ett möte men jag vill så gärna gå på stickcafé istället. Så här kommer det att vara hela hösten. Mina möten och stickcafét har kommit i fas så det sammanfaller varenda gång. Kan man kanske gå varannan gång? Får fundera på det.

En helt vanlig vecka utan några upphetsningar

Den här veckan är en sådan där vecka som bara innehåller jobb och jobb och lite mer jobb. Och så äta, sova och gosa med min man förståss och så vill ju Kattfröken ha sin ranson av gosande. Men annars händer visst ingenting. Får väl hoppas att helgen kan erbjuda något. I måndags så hade jag min kjol, sandalerna och en stickad kofta på mig. Men alla jag träffade på talade om att det behövde inte vara kallt för det räckte med att se mig. Så igår gjorde jag dom till lags och tog på mig långbyxor, hua, kofta och jacka. Men sandalerna fick sitta kvar. Någon måtta på anpassningen får det ju vara. Mina arbetskamrater gav mig godkänt. Varenda dag så kollar jag hur mina gula sockor ligger till i Sommartävlingen hos Stickamera men det kommer nog inte att bli något pris. Vet inte vilken plats jag ligger på längre men när jag räknade sist så var det 6e. Ibland är man tydligen lite för optimistisk. Fortsätter med min slipover som växer och som jag tycker är riktigt fin i mönstret. Om jag får säga det själv.

Sommaren kämpar sig kvar

Både idag och igår har det varit riktigt härliga sommardagar. Sol och värme men kanske lite kallt i luften och där solen inte kommer åt. Jag njuter av kombinationen höst och sommar. Men måste jag välja så blir det höst. Funderar på när jag ska börja med strumpor men det är ingen brådska med det. Sitter här och snurrar runt lite i bloggarnas värld medan jag väntar på att maten ska bli klar, den står i ugnen. Köttfärslimpa och klyftpotatis. Vattnas redan i munnen. Såg på Lisas blogg att stickcafét på Fribergs ska starta nu igen. Men snabbt insåg jag att det krockar med ett annat åtagande jag har. Och nästa gång också och nästa. En snabb kontroll och jag inser att det har samma mönster. Var tredje onsdag. Det skulle innebära att jag inte kan gå på ett enda stickcafé resten av det här året. Vad ska jag göra? Annars stickar jag på min gula slipover. Bakstycket som är slätstickat är klart och resåren på framstycket också så nu kan jag börja med spetsstickningen. Kan inte bärga mig för att få sätta mig vid stickorna. I natt drömde jag att jag hade satt igång och stickat sockor av det fina garnet jag köpte hos 2Knit i Göteborg. Så jag har stickat hela natten tror jag. Är jag konstig eller bara lite konstig?

Ensam hemma

Ikväll sitter jag här hemma ensam. Inte ens Kattfröken är hemma. Får väl se när hon tänker dyka upp. Mannen är på stan och dricker pilsner med ett par f d arbetskamrater som är i stan. Det är inte ofta han är ute på egen hand så jag har väl inget att klaga för. Men det är tomt utan honom. Men något positivt har det fört med sig. Jag har fått gjort det som jag har skjutit upp i minst ett par veckor nu, nämligen strykningen. Men nu har jag strukit en gardin, 1 klänning och 5 kjolar. Så nu har jag väl kläder ett par dagar i varje fall. Tänkte ta klänningen redan i morgon eftersom vi har studiedag. Alltså inga matkladdiga ungar omkring mig. Nu har jag funderat på vilka jag ska skicka min fina utmärkelse vidare till. Jag har inte kontrollerat vilka som har fått den tidigare utan bara tänkt på vilka bloggar jag tycker bäst om och nu ger jag er utmärkelsen ifrån mig. Lena L fick jag ju min av så du får ingen nu. Annars tillhör du den lilla skaran jag tycker bäst om. En annan är Annika. Vidare har vi Tina, Maria och Teresa.

Min livs första bloggutmärkelse

Jag har fått en fin utmärkelse ifrån Lena L. Det är väl meningen att jag ska skicka den vidare. Men jag tror att alla bloggar jag läser redan har fått den densamma. Får nog tänka över det här. Men, Lena, TACK för utmärkelsen. Jag gillar din blogg också. Ska jag kanske ge den tillbaka till dig? Som sagt, ska tänka på det.

Stickameras sommartävling och mina solgula sockor

Nu har tävlingsbidragen kommit ut i Stickameras sticktävling på temat sommar. Jag har ju med ett bidrag, mina solgula sockor. Nu gäller det bara att folk röstar på en också så man får något pris. Ser ju inte så lovande ut än så länge i alla fall. Priserna är fina och jag skulle vilja ha samtliga men skulle också vara helnöjd med bara ett av dom. Sedan är det så klart väldigt bra för självkänslan att andra tycker om det man gör. Eller hur?

Tjejgåing och garnbutiken 2Knit

Igår tog jag tåget upp till Göteborg. Kära syster och jag skulle ju gå tjejgåing. För vilken gång i ordningen det var har jag ingen aning om. Garanterat 7 men säkerligen fler gånger. Eftersom vi båda alltid bott i Göteborg så har vi ju deltagit där. Men förra året så gjorde vi premiär här i Halmstad. Och jämfört med Göteborg då så blev det ju en väldigt stor besvikelse. För det första så var det undanträngt ut till Grötvik och för det andra var det bara ett par hundra deltagare. Vi är vana att det är i Slottskogen, centralt i Göteborg, och flera tusen deltagare. Så i år så skulle vi då återvända till Göteborg. För det första så var det inte så många anmälda tydligen som det brukar vara och för det andra hade man skurit ner på arrangemanget som helhet. Vart har den glada tjejen tagit vägen som brukar stå vid högtalaren och peppa alla gående kvinnor? Vart har alla priser tagit vägen som brukar ta halva kvällen att lotta ut? Vi blev besvikan där också. Enl uppgift så skulle det vara det vara 3000 anmälda men mannen som stod och skrek så var det ca 1500 kvinnor närvarande. Jag kan inte finna något om händelsen i Göteborgs-Posten idag. Trist tycker jag i allra högsta grad. Jag hade med mig överraskningen till Kära syster. Och vad gjorde jag? Jo, glömde kameran så klart. Med andra ord finns det ingen bild ännu på den. Hon får ta med sig den till Halmstad när hon kommer och hälsar på i månadskiftet, så får jag fixa det då. En höjdpunkt blev det dock igår eftermiddag. Besöket i garnbutiken 2 knit i Olskroken. Jag gick salig omkring och klappade garner och mådde bra. Det inhandlades också ett nystan Trekking pro natura. Vilken härligt garn, ull och bambu. Och vilken lyster det är stickat. Ett par sockor ska det bli men har inget mönster ännu i huvudet. Och så köpte jag mitt livs första Knit Picks rundsticka också. Nr 2,25 120 cm lång. Jag fick känna på att sticka med dom i butiken och det gav mig en härligt, lyxig känsla. Damen i butiken, undrar vad hon kan heta, var ju också en härlig bekantskap. En eloge för inspirerande mottagande när man kom in. Dit kommer jag att återvända, var så säker.

En riktig sommarhelg, kanske är sommaren slut.

Helgen var ju strålande och mannen och jag låg på stranden båda dagarna. Jag brände mig faktiskt på en sidan av ryggen. Det trodde jag bara inte kunde hända så här långt fram på året. Skönt var det i alla fall. Vattnet var lite varmare i söndags så lite bad blev det också. Idag har vi fått tapetserat i köket. Tapeten är lite milt randig och har en grön färg, lite åt olivhållet till. Tänk vad det gör mycket för att det ska bli fräscht och fint. Den gamla som satt här när vi flyttade in var tegelröd. Hela köket blev liksom nytt och det känns mycket större också nu. Glad blir man av att se det. På torsdag eftermiddag ska stickningen och jag åka upp till Göteborg. Jag ska gå Tjejgåing där. Det är kära syster och jag som ska det och det har vi gjort nu varenda år sedan många år tillbaka. Förr sprang vi Vårruset men så hittade vi det här istället och gillade det bättre. Jag kommer hem redan på fredag morgon igen. Kära syster ska få sin överraskning också. Hoppas nu bara att hon tycker om det. Jag har önskat mig att vi ska gå till garnbutiken 2 Knit på tordag eftermiddag när jag kommer upp. Har aldrig varit där. Det ska bli jättekul tycker jag. Får se om jag kan låta bli att köpa något. Jag har tittat på Stickameras sida både igår och idag för att se mina sockor men i skrivande stund har stickningarna i sommartävlingen inte blivit utlagda. Har inte fått satt in bilden på veckans rosbukett ännu. Men den kommer förr eller senare. Den finns i alla fall och står här alldeles intill.

Sommardag avslutades med fyrverkerikonsert

Idag har det varit en riktig sommardag. Mannen och jag packade strandväskan och åkte ner till Mellbystrand. Inte så värst många själar var där men det är inte så viktigt. Vi blev inte ensamma i varje fall. Det blev några härliga timmar på stranden i solen. Var nere och kände på vattnet med det var ganska kallt tyckte jag, men många badade ändå. När vi kom hem grillade vi en bit kött och åt tillsammans med en sallad. Det var riktig sommarkänsla hela dan. Nu på kvällen gick vi ner på stan för att lyssna på musik och se fyrverkerikonserten. Lite besviken blev jag nog. Jag har varit på det här en gång förut för några år sedan. Då öste regnet ner minns jag och man fick stå och vänta i dryga timmen innan det slutade och musiken kunde börja. Hur som helst. Ikväll insåg jag att det nog var lite annorlunda än vad jag mindes det. Man hade stängt av hela Norre Katts park och tog inträde för att få komma in. Ville man ha sittplats så fick man betala ytterligare till, men det var ju inte viktigt. Men liten som jag är, 158 cm, så hade jag aldrig kunnat se något om jag hade ståplats. Hur kul är det? Vi gick inte in. Istället gick vi och tog en öl på stan. När det var dags för sista numret där fyrverkeriet hör hemma så hade vi tagit oss till bron vid biblioteket. Men där såg vi ingenting. Vi gick därefter över Nissan och ställde oss men inte var det mycket vi kunde se. Några smällar gick över trädkronorna men min besvikelse var stor. Vi gick hem. Tror att vi måste skicka iväg en delegation till Kina på kurs hur man ska arrangera fyrverkeri för folket. Min slipoverstickning går vidare. Det är en underbar stark gul färg. Och så är garnet lite luddigt som mohair. Jag tycker det ser lovande ut. Men jag ska också sätta igång en ny sockstickning här i veckan. Hade ett grått garn som jag hade tänkt använda. Det är en rest sedan jag stickade mina grå tumvantar. Se bild i ett tidigare inlägg. Men jag vet inte riktigt om jag tycker att det blir så snyggt som jag tänkt mig. Tror att jag ska ha sockorna på jobbet i höst och vinter. Behöver en liten stickning som jag kan ha med mig på torsdag som tågstickning.

Framgångsrika bloggar, stickningar och en ny vinterkjol

Vissa dagar känns det som att det inte händer någonting. Jag vaknar, duschar, gör frukost, väcker mannen, äter frukost, tar bussen till jobbet, jobbar hela dagen, åker hem, stickar eller något en stund för att gå ner i varv, äter mannens goda mat, kanske tittar på TV någonting och stickar mera och därefter sängen. Nästa dag ungefär likadan. Finns det fler där ute som har det som jag ibland? Men när man tittar på de där riktigt framgångsrika bloggarna, ni vet Blondinbella och Rosings, så skriver ju dom just om de sakerna som jag sorterar bort. Och dom bloggarna läses av hur många som helst. Så egentligen undrar jag om det inte är helt fel saker som jag skriver om. Men vad vill ni där ute läsa om? Överraskningsstickningen är klar nu. Ska bara ges bort och i samband med det har jag tänkt ta en fin bild på den som ska sättas in på min blogg. Jag har tagit en liten kort time-out vad gäller stickning. Säkert minst 2 kvällar blir det. Jag ska brodera klar en märkduk som jag broderade för ganska många år sedan men som aldrig blev riktigt klar då. Men nu har jag ju gift mig så mannens initialer och vår bröllopsdatum ska sättas dit och så ska den upp på väggen. När det är klart så ska jag börja på en gul slipover. Det är ett gammalt mönster jag har men med ett vackert spetsmönster på. Har alltid tyckt den var så fin men det har aldrig blivit av att jag börjat på den. Nu ska det bli. I går var jag och köpte mig ett mönster till en kjol. Jag ska sy mig en ny vinterkjol. Den jag hade slängde jag när förra vintern var slut, den var totalt utsliten. Nu ska jag bara ha ett fint tyg också, helst ylle. Rutigt är snyggt till just en yllekjol tycker jag. Den gamla var rutig den också.

Regnig dag med OS

Idag har det regnat mer eller mindre hela dagen. När vi hade ätit frukost så skulle mannen se lite OS tyckte han. Bara lite. Vi blev sittande där hela eftermiddagen. Vi såg till och med boxning. Ibland överträffar man sig själv. Efter det tog vi en promenad i regnet. Jo, jag snurrade runt här ett tag och tog bilder. Jag har ju fått en kamera av min man och jag som aldrig varit någon fotograf precis har fullt upp med att lära mig vad jag kan åstadkomma. Jag började med veckans rosbukett. Det blev några stycken innan jag var nöjd. Sedan fick jag se att det bara var en klocka kvar på vår Prärieklocka. Så jag tog en bild på också och det tog en stund innan jag blev nöjd. Jag hade Prärieklockor i min brudbukett så det är lite speciellt med den. Dessutom hade min mamma ofta en sådan i fönstret. Den är en mycket vacker blomma och i min färg.

När jag höll på att röja omkring så fick jag syn på Kattfröken. Hon tyckte visst också att det var trist väder och att dagen mest lämpade sig för slöhet. Var ju tvungen att fånga henne på bild.

Såg lite OS här ikväll igen. Och nu har man äntligen sett till att göra lite åt brottarträsket. Glädjer mig men tyvärr kostade det Sverige en medalj. Men jag tycker ändå att vår duktige brottare avgick med hedern i behåll. Vi har ju också haft en mycket duktig pingisspelare. Visst hade det varit läckert med en guldmedalj men jag tycker ändå att han var ruskigt duktig.

Jobb och OS

Veckan har mest bestått av jobb och OS. Lite enehanda. En del stickning har det så klart blivit också. Det är fortfarande överraskningsstickningen som är aktuell. Jag har satt upp en deadline för mig själv och hoppas jag klarar det. När mottagaren har fått den så ska jag sätta ut bild på bloggen här. Vi har också tittat på ”Den inre fienden” som är avslutad du. Den var ruskigt spännande. I går kväll startade en ny engelsk serie i 3 delar. Men det var något helt annat. Vet inte riktigt om jag gillade den. Utspelade sig i en framtid. En del kändes väldigt avlägset medan omgivningarna var dagens. Får väl ge den en chans till. Det är lite mycket på jobbet för tillfället. Barnen har flyttat omkring i huset, är man stor (3 år) så är man, och nya barn är på inskolning. Förhoppningsvis ska allt vara klart om ett par veckor. Det ska bli skönt. Jag tycker det är väldigt jobbigt så länge jag har föräldrarna omkring mig. Är det några som är jobbiga så är det ju dom, inte barnen.

Malmöfestivalen

Har varit i Malmö under helgen. Åkte hemifrån på lördag middag och kom hem sent igår eftermiddag. När vi hade firat dottern i efterskott på hennes födelsedag gick mannen och jag ner på stan. Det var ju festival. Först så studerade vi så klart festivalprogrammet. Jag ville gå och lyssna på Arash på Stortorget. Dom andra ville lyssna på annan musik. Så mannen och jag knallade iväg. Arash gjorde bra ifrån sig och jag tycker mycket om hans musik även om det är dom låtarna som har det speciella arabiska soundet som jag gillar mest. Han förmedlade en enorm glädje och han verkade som att det roligaste han vet är just att stå på scenen i just denna stund och sjunga för just oss. Det är inte alla som gör det, tyvärr. Mannen tyckte också om det han hörde. Men jag skulle råda Arash att skaffa en ny ljudtekniker för den han har måste antingen vara döv eller gravt hörselskadad. Ljudet var riktigt uselt. Men som sagt, det kunde ju inte Arash hjälpa. Sedan gick vi runt lite på måfå och lyssnade bl a lite på balkanmusik som vi dock inte gillade framförandet av. Därefter kunde jag inte hålla mig för jag måste bara ha churos. Och efter en del letande, jag hade mött massor av folk som gick och åt på churos, så hittade vi ett stånd som sålde. Vi tog var sin omgång med socker och kanel på. Dom var jättegoda men det blev lite mycket av det goda. En pilsner hann mannen också få ner. När vi gick förbi Södertull så hörde vi musik från Swingtältet. Det var ”Round Midnight Big Band” och Nina Pressing som spelade. Inte kunde man gå förbi bara. Så vi blev sittande där till någon halvtimme efter midnatt. Därefter promenerade vi i sakta mak tillbaka till vårt hotell. Jag somnade så fort jag la huvudet på kudden. Igår kväll blev det en stund med överraskningsstickningen. Så blir det också ikväll. Därefter ska vi se på den brittiska thrillern ”Den inre fienden”. Sista avsnittet är imorgon.

Min sommarstickning är klar.

I eftermiddag fäste jag trådarna på mina solgula sockor. Och mannen tog några fina bilder på dom och jag har redan skickat in mitt tävlingsbidrag till Stickamera. Nu är det bara att hålla alla tummarna. Jag har ikväll varit på vinden och plockat ihop lite garn. Det ena ska bli en överraskning till en viss person som läser denna blogg så det kan jag inte berätta om. Det andra är ett gult av mohairtyp. Ska användas till en slipover som egentligen skulle stickas i Angorina Lyx. Är det någon som fortfarande kommer ihåg det garnet? Föresten det kanske fortfarande finns i handeln. Har en del andra projekt i huvudet och garnkorgen också. Men det blir nog det här först. Stickcaféet ska börja i september och då behöver jag också en stickning som passar ändamålet. Kanske blir det ytterligare ett par sockor. Har lite idéer i huvudet. Till helgen ska mannen och jag åka ner till Malmö. Äldsta dottern har fyllt år i veckan. Men eftersom det ska vara festival där nere samtidigt så blir det hela helgen.

Nytt läsår och nya barn.

Idag har det varit sol, regn, varmt och lite mer kyligt. Precis som vilken väderprognos som helst i dessa dagar. En helgardering alltså. Första halva veckan är avklarad för det här läsåret. Jo mitt jobb löper i läsårsvis. Även om inte alla ser det så när det gäller förskolan. Just nu är det bråda tider. Våra stora barn, 3 år, ska skickas vidare till nästa avdelning eller andra förskolor för att dom flyttat ifrån vårt närområde. Samtidigt så är det inskolning som gäller för nya barn. Och dom är ju då inte så stora. Jag bara hoppas att alla kan gå, är inte säker på det ännu. Lite trist nu när man lyckas med att så många barn är blöjfria så kommer det en ny hög med blöjbarn. Det känns som man går omkring i tjockt gummi och inte kommer någonstans. Sedan är det, det här med relationer. Ja, när man lyckats bygga upp en bra och djup relation så bryts den. Jag har jobbat på den här förskolan sedan 15 april 2007 och alla mina ansvarsbarn är utbytta och en del flera gånger. Dessutom är flera andra barn utbytta. Uppe på det så har en arbetskamrat gått i pension och en avlidit. Det är jobbigt tycker jag att hela tiden satsa till 100% i nya relationer. Jag börjar mer och mer förstå som slutar att skapa relationer till andra människor. Man orkar inte hur mycket som helst. Undrar hur andra som jobbar i förskola upplever det.

En tung dag, första arbetsdagen efter semestern.

Idag har jag börjat jobba igen. Visserligen har jag bara haft två veckor i sista perioden av semestern men det känns nog mer som jag haft en riktig, hel semester. Alltså bröt jag ju mitt i och jobbade en vecka men det känns inte längre. Synd bara att just den veckan var det pangväder. Och nu det sista har det varit lite höstkänsla. Hur som helst så var det segt idag. Bara att komma ur sängen var tungt. Kunde inte somna igår kväll, läs natt, och har inte sovit så jättegott heller. Och jag som sover som en stock alltid. Men av erfarenhet vet jag att om ett par dagar så är det som man aldrig har haft någon semester alls. Är snart klar med min sommarstickning och känner mig riktigt nöjd med den. Gul som en sommarsol. Det är ett par sockor som jag har satt på mönstret själv. Alltså finns det inga sådana sockor som ni kan se på. Har nog tänkt vänta lite med att lägga ut dom här på nätet. Nu är det dags att börja fundera på vad som ska komma näst i tur. Jag har ju en del att välja på. Inte så mycket OS för min del. För det första är det aldrig lika kul att se sammandrag eller när det inte är direktsändning. Jag vara sig vill eller kan sitta uppe på nätterna. Är glad att jag inte anmälde mig till OS-stickningen. Ikväll ska jag se första avsnittet av en Brittisk politisk thriller. Måste ju kolla om det är något att satsa på. Sju avsnitt är det.

Sex and the City, kapitel 2

Ibland när jag sett på Sex and the City så har jag kunnat känna en viss avundsjuka på den vänskap, sammanhållning och totala lojalitet som det här gänget visar varandra. Dom verkar så trygga i sin vänskap. Många kvinnor har väninnor och nära tjejkompisar. Sådana där som hänger med igenom livet. Fast ofta är det väl bara två och två som det fungerar. Men jag undrar om det kan jämföras med Sex and the City-damerna. Jag har nog aldrig haft tjejkompisar eller väninnor på det viset. Människor har kommit och gått ut och in i mitt liv men aldrig stannat för gott. Jag har läst i media, speciellt med anledning av filmen, att det är för mycket glamour och ytlighet. Men jag tycker nog ändå dom alla får rejäla doser av livets jävligheter. Eller tycker ni dom går igenom serien och filmen som alltid lyckliga bara dom får ett par nya skor? Knappast.

Sex and the City, kapitel 1

I kväll var mannen och jag på bio. Det var första gången vi varit på bio tillsammans. Det är sällan någon film som triggar mig att vilja. Jag har lovat honom att om han följde med mig på bio så ska jag följa med honom. Han vill se ”Mamma Mia”. I kväll var vi på ”Sex and the City”. Det visade sig inte vara någon större uppoffring för mannen eftersom han faktiskt tyckte om den. Har en god vän som hade sett den men hon tyckte den var ganska si så där. Hon hade inte sett serien i sin helhet. Det har däremot jag gjort. Men inte i ordning utan började ganska sent och därefter har jag sett allteftersom. Och med alla repriser så blev det till slut hela serien. Tror kanske att det hjälpte för att verkligen kunna uppskatta filmen fullt ut. Jag älskar serien och jag tyckte väldigt mycket om filmen. Jag vet att det bara är fantasi och att troligen lever ingen som dessa damer gör i verkligheten. Men i mitt huvud så skalar jag av all den där glamouren och försöker se, kan denna historia handla om annat än glamour, fest, märkeskläder och konstans letande efter kärleken, alltså en karl?

Jag har fått en utmaning från Maria

Jag har fått en utmaning från Maria Reglerna är tydligen följande: - Svara på alla frågor. - Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. - Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen. Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag? 1. Sticka klart den första gula sockan som ska vara med i Stickameras sommartävling. Och påbörja nästa. 2. Gå på bio och titta på Sex and the City. 3. Titta på OS-invigningen. 4. Äta middag. Vad ska vi ha? 5. Gosa med min man, dagens ranson. Vad gjorde du för 10 år sedan? 1998? Då hände mycket. Jag fick mitt första riktiga jobb sedan 1995. Började som resesäljare på Stena Line i Göteborg där jag ju bodde då. Jag var på mitt livs första partikongress och genomförde även mitt livs första valkampanj. Därefter blev jag invald i kommunfullmäktige i Göteborg. Ställen du bott på? Jag är född i Göteborg eller närmare bestämt Hisingen om det ska vara så noga. Nästa Vidkärr, fortfarande i Göteborg. När skolan började flyttade vi till Partille. När skolande slutade flyttade vi till Angered i Göteborg. 1 mars 2007 flyttade jag till Halmstad. Kärleken ni vet. Fem saker du skulle göra om du var biljonär?Kan liksom inte föreställa mig hur mycket pengar en biljon är. 1. Ge bort en ”del” till SOS Barnbyar. 2. Ge mig själv tid att lära mig och utveckla mig i olika hantverk. Stickning, knyppling, porslinsmålning t ex. 3. Kryssa jorden runt tillsammans med min älskade man och göra strandhugg när andan faller på och nyfikenheten väcks. 4. Starta eget företag. Troligen med stickanknytning. 5. Skaffa ett större boende så mannen och jag kan få var sitt arbetsrum. Där ska också finnas en butler. Det har jag alltid drömt om. Utmaningen skickar jag vidare till Annika, Lena, Teresa och Monica.

Besök på Heagård i Halmstad

Idag var min man och jag på en utställning av konst och hantverk på Heagård här i Halmstad. http://www.heagard.nu/ Vi var där för ett tag sedan, när yngsta dottern var hemma. Vi gillade vad vi såg. Dom har en avdelning med permanenta formgivare och så har dom en del där det skiftar. Jag hade fått se att det skulle vara en kvinna som heter Lenka Bousova härifrån Halmstad som skulle ställa ut knypplat. Jag lärde mig knyppla på 70-talet men slutade för att jag inte då, riktigt såg någon utveckling ifrån de där spetsarna som inte gick att använda till något. Men det var nog något med det roligaste jag gjort. Kunde nog konkurera ut stickning faktiskt. Ni fattar att det är stort. Hur som helst så övertalade jag mannen att åka till Heagård igen. Lenka Bousova hade bl a knypplat halsband och brosher och tavlor. Ja … det var något av det vackraste jag sett. Till och med mannen fick medge att det var helt underbara saker hon gjort. Tyvärr verkar hon inte ha någon hemsida så ni kan få se. Ni får bara tro mig på mitt ord eller bege er till Heagård. Utställningen är till och med den 31 augusti. En annan sak vi såg var figurer av stengods gjorda av Ninnie Forsgren, http://www.ninnie.se/, som var helt ljuvliga. Skulle inte alls ha något emot att ha ett par av hennes figurer här hemma. En ”båtbyggare” var också med på utställningen. Karl Axel Karlsson, http://web.telia.com/~u76002308/, som hade gjort härliga båtar som, just på utställningen, hade hängts ihop så det nästan blev stora, pampiga mobiler.

Saint Paula och nya sockor

Idag är det äntligen lite svalare. Men det är ju så klart följt att kraftig blåst och ganska mycket regn. Alltifrån stilla till ösregn. Tydligen översvämningar på många håll här i södra Halland. Solen kommer dock och går. Vad göra idag? Nja, mannen sitter vid datorn och söker en bra lösning på vårt behov av backup för våra datorer. Vi behöver bli bättre på det. Jag har påbörjat mina nya, gula sockor. Mönstret syns inte lika bra och tydligt som jag trodde det skulle göra. Men det kanske blir bättre när man kommit en bit upp på skaftet. Jag gör den i samma modell som mina lila eftersom jag gillade den. Satt som en smäck på foten.

Vi bor så vi har en uteplats och det är en alldeles lagom stor trädgård för vår del. Ingen av oss är intresserad av trädgårdsarbete. Vi har båda fått får dos av det tidigare i våra liv. Men lite blommor och sådant har vi allt. Tog lite bilder häromdagen. Vi har t ex 3 helt underbara rosor. Min mamma hade nog gröna fingrar. Hon fick allt att växa och blomma i sina fönster. Nej, hon var inte heller intresserad av trädgårdsarbete. Hennes riktiga stolthet var hennes samling med Saint Paula. Hade hon levt idag hade hon troligen varit aktiv medlem i Saint Paula sällskapet, http://www.saintpauliasallskapet.se/s/index.html. Hon hade fått medlemskapet av mig i julklapp helt klart. När vi gjorde i ordning ett rum, älsta dotterns när hon flyttade hemifrån, till matrum så funderade jag på vad som skulle vara i fönstret. Jag kom fram till att det skulle bli ett Saint Paula fönster. Och där står idag 8 stycken vackra blommor. En har tyvärr inte fått några blommor den här gången, vet inte varför, och 2 är på gång och resten blommar för fullt. Mamma hade nog varit stolt över mig om hon sett dom. Kanske sitter hon där uppe i sin himmel och tittar ner.

Carl-Einar Häckners varieté på Liseberg

Nu har jag inte skrivit på några dagar igen. Får väl skylla på värmen och att det varit stranden som gällt. Men å andra sidan har jag gjort lite mer ändå det sista. I torsdags morse tog jag tåget till Göteborg för att hälsa på Kära Syster. Men varmt var det. Stickade klart tån på hennes socka, den första på tåget. När jag kom fram så åkte vi till det nya shoppingcentrat som vuxit upp i Partille. När jag växte upp där så fanns det inte mycket av butiker vill jag mena. Men det har dom tagit igen nu. Det var väl inte en butik som saknades. En fördel var det just den dagen, det var riktigt svalt där inne. Vi vandrade runt där i flera timmar. Lite shopping, småkrafs, blev det också. Träffade på lite folk jag känner bl a barn ifrån min gamla skola. Hemskt vad barn växer och blir stora snabbt. Sedan gjorde vi något jag aldrig gjort tidigare, åt på hamburgerstället Max. Överlägset McDonalds var dom i alla fall. Men jag blir nog ingen stamgäst. På kvällen gick vi till Liseberg för att se årets upplaga av Carl-Einar Häckners varieté. Bra som vanligt. Jag är faktiskt mycket impad av hans trolleri. Inte lika glassigt som en del av de där internationella men jag behöver inte glamouren. Dessutom kommer han ifrån Angered precis som jag gör och det räcker långt. Många av hans skämt är ganska Angeredsrelaterade. På fredagen åkte vi och hälsade på hos pappa och då blev han glad. Familjen är viktig. Och på eftermiddagen åkte jag hem till älskade mannen och lilla Kattfröken.

Borta bra men hemma bäst.

Ännu en outhärdligt varm dag

Dagen har varit lika varm idag som igår. Tror jag, har inte kollat termometern. Mannen var uppe kl 7.00 och laddade tvättmaskinerna. Vi hade tvättstugan. Kl 11.00 väckte han mig och sa att jag fick gå och hämta det sista. En sådan man har jag. Annars har dagen mest tillbringats på stranden. Det går ju ann när man kan bada mest hela tiden. Måste ju få svalka av sig även om det i ärlighetens namn inte är så svalt i vattnet heller. Så hade jag ju virkningen med i dag också. Det känns bra att ha den och känna att man har något i händerna. Blir lätt rastlös nämligen. Kvällen har väl blivit lite mycket TV. Det var väl inte så väldigt bra artister om ni frågar mig men vi tittade ändå på Allsång på Skansen. Babsan gillar jag i alla fall. Och Eva Roos var ju en trevlig överraskning. Blir den kvinnan aldrig äldre? Därefter så blev det en favorit. Morden i Midsomer så klart. Men det kändes lite konstigt att dom firade jul. Men det är ok ändå. Bra som alltid.

Hantverksmässa och vackra hattar.

Nu är det urlänge sedan jag skrev sist. Har jobbat en vecka och ibland är det bara lite mycket. Inte stora livsavgörande saker men en massa små saker som händer om dagarna. Det har ju även varit väldigt varmt det sista och ni som brukar läsa vad jag skriver vet att jag inte tycker om när det är varmt. Då orkar jag inte med. Som sagt jag har jobbat. Men efter jobbet har mannen och jag åkt ner till stranden och badat och latat oss på eftermiddagarna om det funnits någon tid över. Sedan har äldsta dottern i familjen varit hemma några dagar med sin man. Och då vill man ju umgås också. Allt har sin tid. Dom var föresten på bröllopsresa i april-maj. Dom var i Vietnam. Och det var första gången vi sågs efter det. Jag fick en present dom köpt där nere. En äkta Pashminasjal. Den är sååå vacker. Går i olika blå och lila nyanser och lite cerise. Och den är helt ljuvlig att ha runt axlarna. I lördags var mannen och jag i Båstad på hantverksmässan och Båstad Classic Motor. Jag är inte så bilintresserad men även jag tycker det är kul att gå omkring och titta på gamla vackra bilar. Annat är dom nya och moderna det. Det var 3e året jag var där nu. Förrförra året så var farmor Ankas bil med. Ja, ni vet väl hur en sådan ser ut. Inte en susning om vilket märke det kan vara men det är något visst med den. Jag såg inget nytt och revolutionerande men jag njuter ändå av att gå omkring och se vad alla har åstadkommit. Även om jag inte är intresserad av alla hantverksgrenar så kan jag ju beundra kunskap och skicklighet. En del vackra garner och stickat fanns det också. Passade på att klappa och känna på en hel del. Får försöka göra de projekten jag redan har så kanske jag kan unna mig något nästa år. Vad jag däremot helt fastnade för var hattarna som fanns i inomhushallen. Det var Maria Wannerdt som visade sina otroligt tjusiga hattar. Jag provade en del och fick till min stora förvåning se en vacker kvinna i spegeln. Har ni aldrig provat något och sett er i spegeln och liksom sett en annan kvinna där som inte är ni? Det var en helt enorm upplevelse. Hennes hattar är bara så vackra. Titta in till henne på hennes hemsida och titta själva. www.hattar.net Idag har jag avverkat första dagen på nästa semesterperiod. Varmt var det. Mannen och jag låg på stranden på eftermiddagen. Passade på att virka så jag blir klar med mitt överkast någon gång. Ett evighetsprojekt känns det som. Stickgarner känns för varma i händerna när det är så här varmt. Men jag har stickat klart min blå jumper nu, ska bara monteras. Dessutom stickar jag vidare på Kära systers lila sockar. Nästa projekt blir nog ett par gula sockar till mig själv. Men med ett annat mönster på.

Marinfestivalen i Halmstad 2008

Idag började årets upplaga av marinfestivalen här i Halmstad. Förra årets (2007) huvudattraktion var Ostindiefararen Götheborg.

Årets är Sedov. Traditionsfartyget Sedov, hemmahörande i Ryssland, är en fyrmastad bark som tjänstgör som skolfartyg och som deltar regelbundet i olika maritima arrangemang världen över. Hela stan myllrar av ryska kadetter, både killar och tjejer. Som är så prydliga och alla har rosor på kinderna. Dom ser nästan inte verkliga ut.

(http://www.sjofartsverket.se/templates/SFVXPage____322.aspx)

Annars är det mest mycket folk. Öltälten, där det ofta går att få en bit mat också, står uppradade på kajen. Så man behöver inte vara törstig. Musik serveras också här och där. Den är dock av ganska blandad kvalité. Ibland är musiken bra men ljudet är erbarmligt. Ibland är allt bara dåligt.

Vad jag dock reagerade på är alla småbarnsföräldrar som släpar omkring sina telningar, nyfödda och uppåt, utan något som helst hörselskydd. Får man inte lära sig någonting på alla dessa grupper/utbildningar som folk går på när dom ska ha barn? Man inbillar sig ju på något sätt att det sker någon form av utveckling i det här samhället. Att dagens föräldrar ska vara mer medvetna än gårdagens. Men jag inser mer och mer för varje dag att det är precis tvärtom. Gårdagens föräldrar visste betydligt mer om barns utveckling och omvårdnad.

Mjellby konstgård och Victorian Lace today

Yngsta dottern i huset har varit hemma ett par dagar. Idag åkte vi därför till Heagård och tittade på konst och hantverksutställningen där och även besökte butiken. Såg mycket på utställningen som jag tyckte om. Både stickat, som det fanns en hel del av, och vävar i olika storlekar. En del glas fanns också som jag gillade. Men butiken blev en besvikelse. Jag inbillade mig att det skulle säljas produkter som hade anknytning till en gård på landet. Alltså sylter, marmelader, saft etc. Men icke. Det var dyrbara kläder. Snopen blev jag. Sedan var vi på Mjellby konstgård. Vi tittade på den just nu pågående utställningen med självporträtt och Halmstadsgruppen tavlor som tillhör den permanenta utställningen. Den i Halmstadsgruppen som jag personligen tycker om är Stellan Mörner. Idag kom det ett bokpaket till mig. Blev jag lycklig eller blev jag lycklig? Det var den efterlängtade ”Victorian Lace today” och så hade jag passat på att köpa ”Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt”. Bläddrade igenom Sticka romantiskt först. Gillade den mycket. Kan bara inte bestämma mig så där hastigt vad jag ska göra. Men VLT var ju bara så helt underbar. Den blir något att ta med sig i sängen och ligga och dregla över. Det är så synd att ingen vänlig människa har tagit på sig att översätta alla dessa fantastiska stickböcker till svenska. Skulle ge så mycket mer njutning till många av oss. Gubbarnas fackböcker översätts ju ganska snabbt när dom utkommit men stickböcker … icke. Men jag fortsätter dregla. Frågan är hur man ska kunna bestämma sig för vad man ska göra.

Besök på galleri och Shetland Hap Shawls.

Jag har här förut berättat om min fantastiska man som verkligen uppskattar vad jag gör och uppmuntrar mig. Räknas det kanske som otillbörlig reklam? Hur som helst så har jag hela veckan pratat om att vi skulle åka till Ateljé Bastaskär för att se en utställning med fritt broderi. Men vi har inte hunnit det. Så fick jag se i tidningen idag att den även var nu under helgen. Så då åkte vi dit. Där var även en utställning av Per-Olof Olsson (http://www.ateljenaiv.com/) och skulpturer av Walter Bengtsson. Mannen uppskattade detta mycket. Men jag tyckte också om vad jag såg. Det fria broderiet och även smycken var gjorda av Ulla Werkström (http://www.steningesmycket.se/). Ännu en mycket lyckad dag. Tyvärr ingen strand idag heller. För många år sedan så läste jag någon stickbok som jag lånat på biblioteket om kvinnorna på Shetlansöarna och deras fantastiska schalar. Dom var stora och kvadratiska och om det var rätt kvalité så skulle man kunna dra den igenom vigselringen. I mina, då tonårsöron lät det som helt fantastiskt. Och vackra såg dom ut. I alla år har jag försökt leta efter mer om dessa schalar, stickerskor. Men först nu har jag funnit vad jag letat efter. Jag har funnit en hemsida som handlar om fenomenet och där finns också samma bilder som jag såg i boken den där gången. Här har ni länken. http://www.heirloom-knitting.co.uk/ Titta, läs, begrunda och gör kanske någon vacker shal. Jag beundrar dom lika mycket fortfarande. Nu ska jag sätta mig och sticka på min blå omlott jumper. Har börjat fundera på vilket mönster jag ska ha på mina gula sockar. Såg på Stickamera att dom utlyste en Sommartävling. Gula sockar kan väl platsa där? Jag tycker nog det gula är väldigt somrigt. Får se om jag hänger på.

Ernst Billgrens konst

Inget strandväder idag heller. Mannen och jag åkte ner till Östra Karup för att se en konstutställning där. Det var framför allt målningar av Ernst Billgren som jag ville se. Alltsedan jag bodde under några dagar på Tylösand våren 2003, så har jag velat se hans konst. På Tylösand finns ett stort rävhuvud i mosaik som jag kände direkt att det här gillar jag. Sedan har jag sett, inte minst på senare tid, att han ofta har rävar och även andra djur på sina tavlor. Det jag såg idag tyckte jag mycket om. Att mannen kan måla behöver väl knappast diskuteras men alla kanske inte tycker om hans motiv. Men det gör jag. Skulle inte alls ha något emot att ha en liten Billgren på väggen här hemma. http://www.ernstbillgren.com/ Efter utställningen åkte vi in till Båstad bara för att ta en liten kort promenad och sätta oss på torget och äta en glass. Gisses vad mycket folk det var där. Inte för inte det är tennisvecka just nu. Har aldrig sett så många dumma blondiner i hela mitt liv på en gång. Skäms ni någon gång för att ni är kvinnor? Jag gör det. När jag ser hur unga kvinnor beter sig. För det kan väl inte vara så att dom är så totalt intelligensbefriade i verkligheten? Så var det sista dagen på första veckan av min semester. Mina böcker har inte kommit ännu. Jag väntar och väntar och blir lika besviken varje dag. Förstår inte varför det tar sådan tid den här gången, det brukar ju gå med raketfart.

En blomsterupplevelse från kaktusvärlden

När jag träffade min man så hade han ganska många växter dock alla sk gröna växter. Alla var ganska gamla och då talar vi om 30 år på ett ungefär. Men det stod en konstig kaktus där också som hade vuxit åt olika håll och såg bara konstig ut. När vi så flyttade så gick den sönder lite och mannen tog bort en del delar på den. Just den här kaktusen är väl ca 20 år gammal. Den ser torr och nästan död ut under vinterhalvåret. Men så kom då sommaren. Och plötsligt så är det något som händer med den. Den blir översållad med blomsterknoppar. Och den blommar jättelänge. Inte varje blomma för den slår nästan bara ut en enda dag, om det är sol vill säga. Annars slår den inte ut riktigt alls. En dag förrförra veckan, en solig dag, så slog det ut 6 blommor på en gång. Men jag missade det eftersom jag ju var på jobbet. Den här dagen förra veckan missade jag dock inte. Fast det var bara 3 blommor då. Kaktusen är fortfarande full med knoppar och den kommer att blomma hela sommaren. Gör som jag, njut av prakten. Synd att datorn inte gör färgerna rättvisa riktigt. Ville bara dela med mig lite av vardagslivet.

Min stickhistoria

Min egen stickhistoria har sitt ursprung år 1963 i Partille. Närmare bestämt i Kyrkskolan. Partille gränsar, för dom som inte vet det, till Göteborg. Jag skulle börja i klass 3 och för första året skulle jag få ha slöjd. På denna tid så hade flickor textilslöjd och pojkar träslöjd. Först senare fick man byta en termin. Jag fick en lärare som hette Maja Wallgren och hon var en riktig fröken om ni förstår vad jag menar. Min far tyckte att det var extra roligt att jag fått just henne för han hade också haft henne när han gick i skolan. Pappa är född 1926. Det allra första vi fick göra vad att lära oss sticka. Vi fick börja med en provlapp så klart och därefter en mössa. Tyvärr var mössan rätstickad med ett väldigt enkelt mönster bestående av några aviga maskor med jämna mellanrum. Mössan finns inte kvar idag då pappa fick ärva den någon gång på 80-talet. När mössan blev klar så var det slöjdpåsen som stod i tur. Jag har den än idag och den är lika fin. Jag sydde den för hand med pyttesmå kaststygn och så broderade jag en bård tvärsöver och mitt monogram. Sedan minns jag inte mer. När jag började i klass 4, alltså 1964, så var det stickning igen. Nu skulle vi sticka tumvantar. Dom gjordes så klart på strumpstickor och det var med tumkil. Så stickar jag vantar än i dag. Mina tumvantar använde jag sedan varenda vinter till någon gång 90-talet. Då såg dom ut som ni kan se på bilden. De senare 10-15 åren hade jag dom under ett par egenhändigt stickade lovikavantar. Dom använder jag fortfarande. Men när mina gamla innevantar tog slut så stickade jag ett par grå, på samma vis men med resårmudd, som jag har numera.

Fröken Wallgren älskade sina flickor, som hon kallade oss för, och det märktes. Hon hjälpte oss alltid och inspirerade oss att komma vidare. Det finns säkert elever som inte tyckte om henne men mig var hon alltid väldigt snäll emot. Vad jag än hittade på att jag ville göra så ställde hon upp och hjälpte mig. Tänk när jag letade upp ett mönster på en pyjamas och talade om för henne att jag ville sy en byxklänning av det i ett blommigt bomullstyg. Hon tittade på mig länge och undrade om jag hade tänkt över det ordentligt. Jodå, det hade jag ju. Jag använde den där byxklänningen så mycket att den blev helt utsliten och ramlade isär. Alla tittade på min när jag använde den och kommenterade hur konstig den var. Idag finns kära fröken inte bland oss men jag hoppas att hon sitter där uppe i sin himmel och känner stolthet över sitt livsverk. Och jag hoppas att fler flickor där ute, även om ni är vuxna i dag, känner som jag. Jag fick behålla henne ända fram till och med klass 6. Då flyttade jag till högstadieskolan som då var Porthällaskolan.

Slottsfrun på Tjolöholms slott …

… är det väl inte riktigt men tänk om. En sådan upphetsande tanke. I går förklarade mannen att det nog inte riktigt var något strandväder. Jag undrade om han hade några idéer om vad vi skulle göra istället. Nja sa han, tänkte vi kunde åka upp till Kungsbacka. Jag tänkte att nu har han läst något i tidningen som han tror jag ska uppskatta och så blir det en överraskning, så jag frågade inte mer. Hade glömt stryka något att ha på mig så jag fick improvisera. Frågade mannen om min långa klänning möjligen passade för dagens aktiviteter. Jodå det gjorde den. När vi kom upp åt Kungsbacka så sa han att han tänkt sig besöka ett slott. Till saken hör att vi vid flera tillfällen talat om att åka just till detta slott men jag kopplade inte riktigt ihop det ändå. Så kom vi då dit. Besökte först den lilla butiken och utställningen som just nu är om Carl Larsson som är en av mina favoritkonstnärer. En bonus för dagen. Vi köpte biljetter och vandrade upp mot slottet där vi kom med på sista guidade turen för dagen. Man fick inte vandra runt i slottet på egen hand utan det var bara guide som gällde. Det blev en helt underbar vandring runt i detta fantastiska slott. Hade inte alls haft något emot att bo där. En del rum var mer härliga än andra. Fruns sängkammare, biblioteket och kungliga sovrummet. Badrummen ska vi inte tala om. Tänk er en dusch där vattnet kommer från ovan, alla sidor och nerifrån. Som göteborgare så känner jag kanske lite extra för detta slott som byggdes av familjen Dickson ifrån Göteborg. Dickson är faktiskt levande än idag i denna stad. Vad jag inte riktigt hade klart för mig var att det var slottsfrun själv, Blanche Dickson, som varit byggherre. Kan tala om att hon hade mycket god smak. Slottet är byggt i engelsk stil och det engelska präglar precis allt. Med andra ord, detta slott hade varit som klippt och skuret för mig. *ler* Efter den avslutade vandringen så köpte jag en bok om denna kvinna, ”Tjolöholms slott Blanche Dickson . en kvinnlig byggherre” av Anne Sumner (2001). Varför inte besöka slottet själv. Börja här http://www.tjoloholm.se/