Gott slut och

Gott Nytt År! Hoppas år 2010 kommer att bli ett mycket bättre år än år 2009.

”Svärmors” sjal klar och fotad

Jag har ju stickat en sjal i garn jag köpt hos Garnpaletten. Det är olika blå nyanser ända ner till lila. Underbart, vackert garn och så härligt att jobba med. Mönstret är ”Svärmors sjal” och det var roligt att sticka. Så vem vet det kanske blir fler med samma mönster.

Julen är över för den här gången

Så är då juldagarna över för den här gången. Det fina med kråksången är att man slipper gå till jobbet.

Dagen före julaftonen så åkte Mannen och jag till Malmö. Det blev en lugn eftermiddag tillsammans med Lillfröken och hennes föräldrar. Mannen/morfar och hennes far åkte iväg och handlade och Lillfröken och jag fick en god stund alldeles för oss själva medan hennes mamma fixade diverse olika saker. Tyvärr så är hon bara 9 månader och kan inte gå alldeles för sig själv så det blev lite för mycket bärande och krokigt gående när hon skulle gå. Känns i ryggen nu och jag är väldigt handikappad. Tur jag har min älskade man för annars hade jag inte kunnat klara mig. Grämer mig lite att ha ryggskott så här på semestern. Vi bodde på hotell och det är skönt tycker jag. Vi har aldrig diskuterat saken utan det har alltid varit självklart och det är jag så tacksam för. En av de bästa sakerna med att bo på hotell är frukosten. Bara sitta i lugn och ro och äta god mat som man bara kan gå och plocka. Vi brukar äta långfrukostar även hemma på helgerna med visst är det skönt att gå till dukat bord.

När vi kom på julaftonen möttes vi av en liten tomtenisse (vad heter en liten tomtefröken?) i sin finaste röda plyschklänning och luva och allt. Foton togs men sätter av princip inte ut bilder på familjen så ni missar det. Senare kom Lillfrökens mostrar och den enes sambo samt hennes farfar och farmor och faster. Så var denna julens familj samlad. Alla bidrog med allehanda mat och efter Kalle Anka och allt så sattes det till bords. Tyvärr så var jag väldigt hungrig då så det blev lite för mycket mat och för snabbt ätande. Lillfröken fick egna julklappar (glömt ta bild på dom men det kanske går att få i efterhand) men vi vuxna spelade tärning om våra. Egentligen tycker jag att man kan hoppa över det där med klappar till de vuxna. Undrar om jag kan framföra det till nästa jul. Kortspel, umgänge och god mat, godis och gott att dricka fyllde kvällen. Fram på småtimmarna drog Mannen och jag iväg på en nattlig promenad tillbaka till hotellet.

Kattfröken blev jätteglad att få se oss igen på juldagen. Tur hon inte har någon uppfattning om vad jul är för något eftersom hon nästan alltid blir ensam då. Sedan jag kom hem har jag försökt kurera min onda rygg och vi har ätit lite julmat i all enkelhet. Potatislåda med skinka t ex. Mannen härstammar från lådornas land, Finland. Annars har det mest varigt regn och blåst och ingen vinter alls. Här i veckan ska vi ta och åka upp till Göteborg också och sedan är det nyår. Vad göra på nyårsaftonen? Står fortfarande öppet.

Det har legat ett par pulsvärmare med pärlor här och väntat på ett bra läge ett tag nu. Nu var det läge. Mellandottern fick dom i present för att hon lyckats komma in på läkarlinjen i Stockholm och börjar där i januari. Det var hon väl värd.

Snart jul!

Nu är det bara ett par dagar kvar till jul. Mannen och jag kör till Malmö dagen före julafton för att fira jul med döttrar och deras respektive och Lillfröken, även kallad barnbarn. Lillfrökens farföräldrar är med också. Jag drömmer om en total julfri december. Vi kommer hem på juldagen. Jag får nästan hela min semester. Dock ville rektorn att jag skulle jobba på den sk ”stängningsdagen” den 7 januari. I Göteborg hade vi studiedagar och dom innehöll fortbildning. Här i Halmstad har man stängningsdagar och dom innehåller sällan fortbildning och det gör det inte den här gången heller. Jag jobbar så klart den 8e också då så det blev 2 dagar kortare ledighet än vad jag tänkt mig. Men, men. Idag när solen sken och det var ljust så angrep jag den nya sjalen. Och jag fann felet direkt. Repade upp och ska fortsätta i morgon eller så. Stickar på de svarta pulsvärmarna så länge på kvällstid. I morgon ska vi åka till kyrkogården och sätta på ljus. Svärmor skulle fyllt 96 just den 22 i år och min pappa dog denna dag för exakt ett år sedan. Känns viktigt att tända ljus för både dom och mig/oss. Dom är med oss så länge vi håller dom kvar.

God Jul Och Gott Nytt År Kram Carina

Bara en arbetsdag kvar

Jag har ansökt om några dagars semester men det blir ganska länge med helgdagarna inräknade. Mina första år i Halmstad så jobbade jag ca 1,5 år innan jag fick semester så jag har ganska många sparade dagar. Hoppas jag får min ansökan beviljad för det skulle vara så underbart att bara vara ledig. Nu har det varit vitt ett par dagar och barnen försöker åka pulka men inte med så mycket framgång. Idag har det dock blåst bra så de 6 minusgraderna var tydligen ungefär det dubbla på huden. Inte så kul tycker jag. Älskar snön men inte vinden. Tack för kommentarerna om mina pulsvärmare, dom värmde. Kommentarerna alltså. Jag har gjort ett par mönster själv nu och det har varit jätteroligt. Men jag vet inte om dom är så fantastiska. Har några idéer till som jag ska se om jag inte kan förverkliga. Har precis börjat med ett par svarta med grafitgrå pärlor på. Tror dom blir jättefina. Den här gången är det Pärlmudden som gjort mönstret. Lite svårt att se på det svarta garnet bara när det inte alltid är dagsljus. Jag har också påbörjat den nya spindeltunna sjalen. Men den är lite mer avancerad. Tror att jag gjort något fel på första mönstervarvet men kan inte hitta det. Det får ligga till sig tills jag kan sitta i dagsljus och räkna och kolla. Såg idag i Samtal från min trädgårds blogg att hon börjat sticka på en slipover. Det var kul för jag har gjort den för ett par år sedan. Och jag älskar min. Hoppas hon i den vackra trädgården också kommer att tycka om sin.

Lucia med stickning

Idag är det Lucia och jag hör just nu Luciorna sjunga på TV. Här hemma har det väl inte märkts så mycket av just Lucia men det har varit en lugn dag. Det är inte klart på jobbet ännu utan det är fortfarande några dagar kvar innan man kan pusta ut. Jag håller på att maska av min vackra ”Svärmorssjal” just. Tycker den blir så fin och känner mig himla nöjd. Tror nog att det blir en sjal till direkt. Det är ett Kid Mohair som ska bli en lång sjal, alltså ingen trekant. Spets så klart. Ni ska få se den när man kan se lite mönster. Sjalen kommer från boken ”Sticka i romantisk lantstil”. Förälskade mig i den så fort jag fick se den. Jag håller också på att förbereda ett par nya pulsvärmare med pärlor. Det är svart garn och pärlorna är grafitgrå. Jag har sett sådan pulsvärmare och dom var sååå vackra. Dom ska nog bli bara till mig själv. På tal om pulsvärmare till mig själv. Jag har ju glömt att publicera bilden på dom blå jag gjorde till mig själv och som var klara redan i slutet av november. Men här är dom. Mönstret har jag gjort själv.

Solen skiner där ute

Det ligger runt 0-strecket där ute idag och solen skiner. Underbart! Jag har varit på Stora torg i några timmar och försökt sprida vårt budskap. Några kom fram och ville prata politik men det är ok att dom inte gör det också för vi syns ändå. I onsdags hade vi vårt sista stickcafé för året på Fribergs konditori. Det var jättetrevligt. Ibland är det ju trevligare än ibland men det är nog vilket humör man själv är på som avgör det. Nu blir det inget förrän i slutet av januari och det känns som evigheter till. Jag är precis i slutklämmen på min ”Svärmorssjal” och jag har bestämt mig för att ha den på julafton. Kan det vara något tro, till en röd sidenklänning? Så börjar då det trevliga nöjet att bestämma vad jag ska göra härnäst. Något mer julpyntande har det inte blivit här hemma. (Vi ska ju inte vara hemma över julen utan med barn och barnbarn och övrig familj i Malmö.) Tur att Mannen inte förväntar sig att jag ska göra det. Är ju inte så mycket för pynt och pyssel. Har alltid varit ett dilemma i mitt arbete att jag inte gillar pyssel för det ska ju alltid pysslas så mycket i förskolan. Det är just nu inför jul och Lucia så hemskt många måsten. Baka pepparkakor är nog allra värst. På mitt förra jobb var vi rörande eniga om att baka pepparkakor är inget kul men lussekatter är helt ok så då gjorde vi det istället. Dessutom så hade vi alla en ganska sansad syn på både Lucia och jul. Har lite svårt att anpassa mig till att det måste vara så väldigt mycket när man bara är mellan 1 och 3 år gammal. Kan det inte räcka med att man blir lussad av de stora barnen och att föräldrarna kommer på någon form av öppet hus på eftermiddagen?

En solig, kall och lugn födelsedag

Idag har det varit några minusgrader och medföljande sol. Det kändes riktigt skönt när vi var ute med barnen på förmiddagen. En del bakade pepparkakor och vi andra gick ut. Det skulle också vara träning inför luciafirandet. Mycket är det så här före jul. Kan nog tycka att det kan bli lite mycket ibland och är man bara 1 till 3 år så tycker jag nog jul ska vara lite lugnt och inte så mycket måsten. För övrigt så har Mannen och jag haft en lugn eftermiddag och nu kväll. Jag fyller år och då tycker jag om att just ta det lugnt och bara vara och då så klart med de som betyder mest för mig, Mannen och Kattfröken. Resten av familjen bor ju lite långt bort. Jag har blivit bjuden på en god middag och fått en liten, fin och för mig betydelsefull present. Vad kan man mer begära? Nu ska jag sätta mig och sticka och bara må bra.

En vecka till att lägga till handlingarna

Vet inte hur det kan komma sig att dagar och veckor går så fort. Jag hinner liksom inte med. Känns som det är måndagar och fredagar bara. I måndags var det en lugn dag och inget på kvällen. I tisdags var det stickcafé hos Hemslöjden. Som alltid en mycket trevlig tillställning. Ganska många kvinnor som var där och de var på sitt allra bästa humör. Onsdagen avslutades med stickcafé på Fribergs och dit kom 13 glada stickerskor. Ska skriva på den bloggen också men jag har inte hunnit ännu. Torsdagen var bara jobb. Men i fredags var jag faktiskt ute med mina nya arbetskamrater. Dom på min avdelning som jag jobbar tillsammans med var dock inte med. De andra var riktigt trevliga och det kändes bra. Men det var ju de två som var frånvarande som jag hade behövt träffa under lite andra former så vi kan få ett bättre arbetsklimat. Den dåliga stämningen håller i sig. Vi får se hur det utvecklas. Själv har jag kommit dithän att jag skiter i dom. Igår kväll hade Mannen och jag en riktigt trevlig kväll tillsammans med våra vänner. Jag är så glad att vi har dom vänner vi har. Vi satt från sextiden till långt fram på natten och lyssnade på musik, diskuterade musik, politik, litteratur och barnprogram från 70 och 80-talet. Finns det någon där ute i blogglandet som minns t ex ”Tårtan”? Nästa vecka har jag Sandstickans stickcafé att se fram emot, nästa lördag. Får se hur långt jag hunnit på min ”Svärmorssjal” till dess.

Ännu en vecka har gått

Först och främst så tror jag att det behövs ett förtydligande ang sjalen jag håller på att sticka. Den är inte till min svärmor. Hon dog nämligen 2007. Det är sjalen som tydligen heter Svärmors sjal. Har i alla fall inte sett något annat namn på den. Den framskrider föresten och jag är så himla nöjd både med garn, färg och mönster. Och … den är väldigt rolig att sticka. Inte alltid så även om det blir fint när det är klart. Ännu en vecka har gått av mitt liv. Jag kämpar med mitt jobb och att bli accepterad av mina närmaste arbetskamrater. Det är inte lätt kan jag tala om. Det känns som att dom inte vill ha mig där och om jag ska vara ärlig så vill jag nog inte vara där heller. Men det är väl kanske inte så konstigt för det ena leder väl till det andra. I går kväll var jag på något jag bara varit en gång tidigare i mitt liv och det var en gång på 90-talet. Jag var på sminkparty. Vi var 5 kvinnor från 21 och uppåt som strålade samman. Våra män fick vara på övervåningen men det tror jag inte de var ledsna över. Dom lyssnade på musik, det gemensamma intresset, och snattrade. Vi kvinnor testade hudkrämer. Jo det var inte så mycket smink utan vi koncentrerade oss på rengöring och kräm för ansikte, händer och resten av kroppen. Jag var så len sååå när vi åkte hem. Föresten så är mina egna pulsvärmare i pärlstickning klara. Mannen ska bara ta en bild på dom ska ni få se. Mönstret har jag gjort själv men tror nog inte att dom är revolutionerande.

Min nya sjal, svärmors sjal

Jag kände bara att jag ville visa upp min senaste stickning, en sjal. Tyvärr kommer inte färgen/garnet till sin rätt när jag fotade den. Men ni kanske ser mönstret och ändå kan skapa er en uppfattning. Garnet är ett en-trådigt ullgarn från Garnpaletten. Färgen heter Indigolit men jag tror inte den finns längre. Mycket vackert är det i alla fall. Jag får återkomma med en bra bild när den blir klar. Det finns en bild på nätet av min sjal men då är det så klart inte jag som stickat den.

Hallands sticknät har bildats

I torsdags kväll så träffades en liten men engagerad grupp stickerskor i Falkenberg. Syftet var att bestämma om vi skulle bilda ett Sticknät här i Halland. Beslutet blev att det ska vi så nu är det gjort. Det är ett tjugotal stickerskor som redan anmält sig och nu hoppas vi på att detta nätverk ska växa med medlemmar boende runt om i vårt avlånga Halland. Om du läser det här och bor någonstans i Halland så är du väldigt välkommen att anmäla dig. Och det gör du hos vår hemslöjdskonsulent, marita.jonsson@hemslojd.org, som tagit på sig att vara den som mottar anmälningar. Det kommer också att göras en hemsida och jag återkommer med länken till den så fort jag kan. Välkomna till Hallands Sticknät!

Varit på stickcafé på Fribergs konditori

Ikväll har jag varit på stickcafé. Det kom 18 stycken trevliga stickerskor. Jag stickade på mina pulsvärmare som är bara mina egna. Sjalen stickar jag på här hemma för den kräver större koncentration. I morgon kväll ska jag iväg till Falkenberg för att vi ska, förhoppningsvis, starta det som ska bli Hallands sticknät. Håll tummarna för att det kommer folk och att dom har idéer och visioner och förväntningar och allt som dom möjligen kan tänkas ha.

Gustava Orden, en bortglömd damorden

Den 6 november 1990 träffades en grupp kvinnor i Sävedalen. Kvinnorna kom från Sävedalen, Partille och Göteborg. Den kvällen bildades en damorden som fick namnet Gustava Orden eftersom det var Gustav Adolfs dag. Vi var tre kvinnor som höll i trådarna och drev de andra framför oss. Jo, jag var en av dom tre, nämligen skrivmästare. Mottot för Gustavorna var ”ordens syfte skall vara att medlemmarna skall ha ”mest roligt, och något bildande”. Vi hade vansinnigt roligt under en del år, 10-tal, tillsammans. Vi var på bio, vi sprang Vårruset, vi var på sminkparty, vi lärde oss hjärt- och lungräddning, vi var på modevisningar, vi plockade svamp på höstarna och så åt vi god mat på restaurang. Det var ett axplock. Denna dagen, den 6 november, så tänker jag på alla mina medsystrar i Gustavorna. Jag har ju fortfarande kontakt med min allra äldsta vän på Björkö som jag bodde hos när jag skulle till Grötö och Kära syster var också en Gustava. Men alla dom andra, vi blev ju fler med åren, har jag tappat kontakten med. Tänk om det skulle finnas någon här i bloggvärlden som visste något om Gustava Orden eller någon som var med. Tänk om man kunde bilda en ny damorden här och nu. Jaja, drömma kan man ju.

Ny sjal och lite stickcafé igen

Jag jobbar på med mitt ”nya” jobb. Längtar efter mina gamla barn. Men det kommer väl att bli bra med mina nya barn också så småningom. Bara jag inte ställer så höga krav på mig själv utan att jag tillåter mig lite tid. Jag har stickat klart en av mina pulsvärmare som ska vara bara till mig själv och börjat på nummer två. Då tänkte jag att det är väldigt bra stickcaféstickning så jag lät den vara lite. Istället tittade jag i min garnkorg, där jag har det garn som ska komma närmast i tid, och där låg en härva från Garnpaletten. Färgen går i blått och heter indigolit. Men jag hittar inte den längre bland Garnpalettens färger. Vacker är den dock. Så skulle jag då leta efter en vacker sjal till ett vackert garn. Och jag hittade en som tydligen kallas Svärmors sjal, 22 juni i länken. Har precis börjat och har stickat en och en halv rapport. Återkommer med bild på min sjal. På lördag ska jag förhoppningsvis åka till Båstad på Sandstickans stickcafé där. Det är första gången vi är i Båstad. Tycker ju att det ger det där extra att få sticka tillsammans med andra och se vad dom gör och kunna prata precis så mycket garn och stickning som man orkar utan att något tycker man är konstig.

Många ljus var det på kyrkogården

Dagen började i solsken men gick ganska tidigt över i grått. Dock var det alldeles stilla och några värmegrader har det också varit. Så det har ändå varit ganska behagligt. Mannen och jag har varit på kyrkogården som så många andra idag. Det var mina svärföräldrar som ligger i minneslunden som skulle få ett par ljus tända. För mig är sådant viktigt. Kära syster fick göra samma besök, men i Göteborg, till våra föräldrars grav. För oss är det viktigt. Dom ”lever” så länge som vi behåller dom hos oss och jag har tänkt ha dom hos mig så länge jag lever. Längre kan inte jag svara för. Vad gäller mina svärföräldrar så fick jag tyvärr inte träffa min svärfar men allt jag har hört om honom säger mig att jag hade tyckt mycket om honom. Lika väl som jag är övertygad om att Mannen hade tyckt mycket om min mamma fast han aldrig fick träffa henne heller. Svärmor vet jag ju redan att jag tyckte mycket om. Hade önskat bara att jag fått lära känna henne mycket bättre än vad jag fick. Pappa tyckte väldigt mycket om Mannen och det känns väldigt bra att tänka på. Var rädd om honom, sa han alltid. Annars har jag ägnat en del åt min stickning jag påbörjade i tisdags. Ett par ljusblå pulsvärmare, bara till mig själv. Mönstret gjorde jag själv men med inspiration av de gröna som blev klara förra helgen och som ska ges bort till någon speciell. Bild får därför dröja trots att den är tagen. Tror att jag ska fortsätta med pulsvärmare så jag har några par i lager. Det är så himla bra presenter när man plötsligt behöver något. Det kanske skulle behöva vara i någon neutral färg bara så dom kan passa precis vem som helst eftersom jag inte i förväg vet vem som ska få dom. Jag har lite längre resväg numera till jobbet så jag skulle nog kunna hinna med några varv varje morgon på en liten stickning. Dessutom är de väldigt bra som stickcaféstickningar.

Nalledagen i efterhand och stickcafé

Missade ju internationella nalledagen igår. Men här har ni mina vackra men dock mycket slitna nallar. Dom heter bara Nalle, båda två, men det finns inte en nalle i världen som kan bräcka dom. Är det inte konstigt att man fortfarande efter alla dessa år har en så stark känsla för dom? I kväll har jag varit på Halmstads stickcafé på Fribergs konditori. Lika roligt som vanligt. Ni får kolla på bloggen. Nu är det 2 veckor till nästa gång. Får se om jag har fått klart mina pulsvärmare som jag började på igår kväll till dess. I så fall måste jag ha en ny stickning på g till dess.

Stickcafé/stickagille på Hemslöjden och internationella nalledagen

Ikväll har jag varit på stickagille, eller som jag brukar säga stickcafé, på Hemslöjden här i Halmstad. Det var fullt med glada, stickande kvinnor. Otroligt trevligt. Mycket garn och stickning talades det om. Tekniker diskuterades, mönster delades det med sig av, tips på bra hjälpmedel såsom o-ringar och fina saker visades för varandra. Det är precis så jag önskar att ett stickcafé ska vara. Har blivit uppmärksam på att det är internationella nalledagen idag. Hade totalt missat det. På min förskola verkar det vara okänt. Men nallar för mig är något mycket speciellt. När jag kom hem från KK som baby satt det en brun nalle där i hörnet på min säng. Det var min far som köpt både säng och nalle och gjort i ordning. Med åren blev nalle utsliten totalt. Då fick jag en vit nästan likadan. Den gången skulle jag tro att det var från min mamma för min far hade liksom redan passerat mitt liv då. Min nya nalle blev också helt utsliten. Men idag har dom hedersplatsen högs upp i en bokhylla här hemma och sitter där och tittar ut över vårt hem. Aldrig att dom ska försvinna ur mitt liv. Ska fotografera dom imorgon så ni får se hur vackra och fina dom är. Dom heter bara Nalle båda två. I morgon är det stickcafé på Fribergs konditori. Självklart ska jag dit.

Rosor i slutet av oktober och stickning på Grötö

För ett par dagar sedan så sa Mannen när jag kom hem från jobbet att han lånat min kamera för att fotografera våra röda och gula rosor. Jag undrade så klart vad han menade och varför han hade fotat dom nu när det inte finns några blommor mer. Men se där hade jag fel. Det var just blommor han hade tagit bilder på. Här kan ni se både en röd ros och en gul ros och dom blommar ännu. Kollade för en stund sedan. Nu har jag jobbat på mitt nya jobb i precis en vecka. Längtar tillbaka till mitt gamla jobb. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag känner mig hemma och att jag upplever att jag har någon påverkan på vad som händer. Har jag berättat att jag anmälde mig till Grötö nästa vår? Minns inte det. Men jag skickade in anmälan exakt kl 10.00 (10.00.18) den 10 oktober precis när man kunde anmäla mig. Och se jag kom med. Det känns riktigt spännande. Jag var visserligen med i år också då hade jag inte helpaket. Så det var lite splittrat och jag missade mycket socialt och mycket stickning. Då bodde jag på Björkö hos min äldsta vän jag har så det gick ingen nöd på mig då heller men ändå. För dom som inte vet vad som menas när man bara säger Grötö så kan jag tala om att det är Stickfest i Väst, SiV.

Det första paret pulsvärmare överlämnade

För ca 1 vecka sedan blev det klart ett par pulsvärmare. Dom är lila och med hjärtan på, med pärlor. Tack Pärlmudden för mönstret! Idag har dom blivit överlämnade till familjens yngsta dotter. Hon tyckte om dom. Vilken tur. Det är hennes far som både bestämt färg och mönster. Tur för honom att hon gillade dom. Första mudden i nästa par är nästan klara också. Men det är en annan färg och mönster men även dom med pärlor. Mottagaren vet inte om att hon ska få dom ännu så jag pratar nog med små bokstäver om dom. Jag måste göra ett par till mig själv också. Anita som var med på stickcafét på Fribergs i onsdags hade gjort ett par så vackra så jag mestämde mig på stört vilka färger jag ska ha. Svart garn med riktigt mörkgrå pärlor. Det såg ut som Anita hade strött en mängd briljanter över stickningen. Tror jag vet vilket mönster det ska bli också och så ska dom vara till mig själv, bara mig. I går morse var jag på mitt nya jobb och hälsade på. Dom verkade trevliga och snälla och mycket ambitiösa. Lokalerna var stora för egentligen var det byggt som en skola. Jag får väl ge dom en chans, jag kanske kommer att trivas jättebra. Jag har fått ett par avskedspresenter av mina barn. En virkad vacker brosch som är grön från Noel, 3 år. Den säljs tydligen till förmån för kvinnor och barn i Indien. Passade ju mig väldigt bra i alla avseenden. Och Noel har alltid varit grön i mina ögon så jag tror han valt den själv. Blir det ju bara finare av. Så fick jag en bok av Elias och hans familj. ”Barns tankar om barn”. På omslaget går att läsa ”Det är bra att vara barn, för då kan man sitta och vicka på sin lösa tand.” Katja 6 år. Kan det bli bättre?

Stickcaféer och kakbak och sista dagen på jobbet

I lördags var jag iväg till Falkenberg på stickcafé. Trevligt som vanligt. Mycket prata och en hel del stickning med. Stickar just nu på pulsvärmare till de två yngsta döttrarna i familjen och det var det första paret jag hade med mig till Falkenberg. Men dom är klara nu och ska fotas troligen på lördag när dom ska överlämnas när hon kommer hem. Det är kul att träffa andra stickerskor för man kan vara precis hur nördig och knäpp som helst och ändå verka helt normal. Det roliga är att man pratar mest stickning och garn. Se där, kvinnor skvallrar inte alls när dom träffas. I går kväll hade vi stickcafé på Fribergs konditori. Förra gången kom det 18 stycken men igår var det bara 11. Men jag är nöjd ändå. Kolla bilderna på bloggen. Nu på eftermiddagen har jag bakat två stycken fruktkakor. Jag har mina speciella mjuka kakor när jag ska baka som jag vet alltid blir bra. Fruktkaka, mjuk pepparkaka och kardemummakaka. Jag ska ha med dom till jobbet i morgon när jag ska säga adjö till mina arbetskamrater och mina barn. Känns väldigt vemodigt och inte bara kul. Jag blir nämligen förflyttad utan att ha bett om det. Det kan kanske bli jättebra på det nya stället, vad vet jag, men det är inte roligt när man inte själv får ta initiativet. Ska börja på min nya förskola på måndag.

Upprop för ett Hallands sticknät

I Västra Götaland har man något som kallas för ”Sticknätet”. Det är ett nätverk av stickerskor i hela Västra Götaland. Nu har Marita Jönsson, hemslöjdskonsulent i Halland, och jag fått idén att vi kanske skulle försöka med ett sticknät även i Halland. Det skulle vara ett nätverk för att kunna nå ut med information om vad som händer på stickfronten och även kunna genomföra aktiviteter. Knyta ihop människor med samma intresse, stickning, som vi. I stort sett blir det ju vad dess medlemmar gör det till. Snegla på Västra Götaland och ta intryck och hämta inspiration. Jag har lite dokument, t ex deras höstbrev, där man kan se vad dom har på programmet för höst och vinter. Maila mig om du vill ha dokumentet så skickar jag över det. Marita har tagit på sig att fungera som sammanhållande så är du intresserad så maila henne. Det kostar inga pengar att vara med. marita.jonsson@hemslojd.org http://www.hemslojd.se/natvark/sticknat.html http://www.hemslojden.org/halland.dsp

Dagen efter förra projektet och alldeles innan nästa projekt

I går kväll var jag på styrelsemöte och det blev lite sent. Hade inte ork att sticka något eller ta tag i det. Det känns lite som dagen efter nu när koftan är klar. Det gick lite snabbt och jag tycker inte om att sticka på tid. Så nu är frågan, vad ska jag sticka härnäst? Jo, yngsta dottern önskar sig pulsvärmare. Mannen fick välja mönster från en hög jag hade. Så egentligen är det väl bara att sätta igång. Och sedan ska det nog bli ett par pulsvärmare till som en annan dam ska få. Jag har också garn till lite annat men det är bara till mig själv. Så har jag insett att jag inte själv har några fina pulsvärmare. Jo, jag har några men det är mer sådana där som åker på till jobbet. Ska jag kanske göra ett par med pärlor till mig själv också? Garn till några vackra sjalar har jag också. När ska jag hinna?

Barnbarnets tröja och konferens på Löftadalens folkhögskola i Åsa

Nu på eftermiddagen har jag kommit hem från en helgkonferens på Löftadalens folkhögskola uppe i Åsa. Har aldrig varit på denna skola förut men i Åsa har jag varit. När jag var barn så brukade min mamma och jag ibland på söndagarna åka dit för att sola och bada. Från Göteborg då alltså. Hur som helst så tyckte jag att det var en riktigt trevlig skola. Fräscht och välvårdat samt god mat. Tyvärr lite för mycket och för ofta bara. Så nu får man väl svälta några dagar för att komma i form igen. Det har regnat och stormat hela helgen. Det var en fantastisk utsikt ifrån skolan och just den lokal vi disponerade. Tog några bilder och här har ni ett av dom. Jag älskar havet och just det här med vatten och klippor är så fantastiskt. I går var Mannen i Malmö för att fira två av döttrarnas födelsedagar och så barnbarnet. Döttrarna fyller en i september och en i oktober så dom slog sig ihop om firandet. Praktiskt tycker jag. Den yngsta dottern fick bl a en stickad mössa som tyvärr inte finns bild på. Hon gillade den säger hennes far. Barnbarnet fick sin kofta och morfar säger att alla tyckte om den. Lilla Fröken själv var nog inte tillfrågad. Mannen tog bild på koftan innan han packade ner den men jag är inte helt nöjd med färgåtergivningen så färgen kan ni se bättre på den lilla bilden på nystanet. Den passade bra i storlek också och hon kan nog använda den ett tag framöver i alla fall. Lilla Fröken är nu ett halvår.

Lite mer Bokmässa och skyltutställning

I lördags när vi var i Göteborg så var det lögn att hitta en parkeringsplats. Vi fick ställa bilen bakom Liseberg och gå Södra vägen fram mot Mässan. Då fick vi se en skyltutställning vid museet. Var ju tvungen att fota lite och här ser ni ett axplock av knäppa skyltar. Jag tycker i alla fall att dom är knäppa.

Så är det en bild från själva bokmässan också. Jag var så klart i Hemslöjdens monter för att titta i de nya stickböckerna som dom har gjort reklam för. Och där i montern satt det ett par stickare.

Fin utmärkelse från Smycka

Häromdagen fick jag en utmärkelse från Smycka. Tackar så jättemycket. Tycker den är både fin och rolig. Man ska berätta 10 saker om sig själv och skicka vidare. Här är mina 10 saker. 1. Jag är ruskigt enveten. Ger mig aldrig. 2. Har alltid älskat det skrivna ordet. Både att läsa andras och använda mina egna. Ordet är makt. 3. Blir visare för varje dag. Bär med mig både föräldrars och lärares gemensamma kunskaper och erfarenhet. Tänk vilken bank att ösa ur. Varför begrep man inte det när man växte upp? 4. Något negativt om mig själv. Vill inte ha det jobb jag har. Men det finns ju inte direkt några andra jobb att söka. 5. Är en obotlig feminist. 6. Har väldigt dåligt med tålamod med både saker och andra människor. 7. Vill alltid lära mig nya saker. Är det för enkelt och lätt så tappar jag intresset. 8. Tycker alltför mycket om god mat. Först bortskämd av min mamma och sedan av Mannen. Båda var och är gudar i köket. 9. Försöker att inte tävla för jag är en riktigt usel förlorare. Även om jag bara förlorar mot mig själv. 10. Har lärt känna en hel hög med nya roliga människor genom mitt återupptagna stickande. Så nu ska jag då skicka vidare. Verkar inte vara krav på antal så det blir: Bohusstickan Marias stickning och läsning Ingrids funderingar Signe mitt i livet Kristina-lakris Samtal från min trädgård Det blev fler än jag hade tänkt mig. Brukar vara svårt att komma på men det var väldigt enkelt den här gången.

Bokmässan i Göteborg

I går var Mannen, Kära syster och jag på bokmässan i Göteborg. Jag har alltid varit på bokmässan men på senare år när jag flyttat från Göteborg så har det inte blivit av. Kände direkt igår att jag saknat spektaklet mer än vad jag trodde. Mannen tyckte att det var kul även om han inte gillar att det är så mycket folk att knô med. Man skulle lätt kunna samla på kändisar när man promenerar runt. Men det får nog vara. Massor med människor var där och mycket stämning tycker jag. Men är man boknörd sedan barnsben så är man. Dock köpte jag endast en bok i år. Det blev Jan Guillous nya ”Ordets makt och vanmakt”. Och självklart såg jag till att få den signerad. Har i och för sig en hel samling signerade Guillou här hemma. Förr om åren har jag alltid studerat mässprogrammet ordentligt innan mässan och varit förberedd på vad jag velat lyssna på. I år var det inte så för vi bestämde oss sent för att åka. Men jag gick hastigt igenom programmet på plats och jag måste säga att det höll inte samma klass som förr om åren. Det innebar att vi missade en del. Inte minst Björn Ranelid. Jag hann inte med Skavland heller men det var mer tidsbrist.

Vi träffade även på kulturministern och Sune/Bertskaparna Anders och Sören. Minns inte längre efternamnen på dom. Carl-Einar Häckner var en ren slump att vi hittade. Det känns som att komma hem när man träffar på honom. Vi har liksom samma bakgrund. Här har ni lite bilder. Se och njut och är det något underligt så fråga mig.

Halmstads musikklasser på Östergårdsskolan

I går kväll var Mannen och jag i S:t Nikolai kyrka här i Halmstad. Det var musikklasserna på Östergårdsskolan som hade en musikalisk afton. Det var påkallat eftersom alliansen här i stan vill dra bort stödet för just musikklasserna. Vi gick dit av två anledningar. Det ena var så klart att få en musikalisk upplevelse och det fick vi. Helt fantastisk körsång. Inte mindre än 17 stycken blev det. En tjej sjöng bl a solo i Beatles ”Let it be” som sista nummer. Helt fantastiskt! Vilken röst hon hade tjejen. Anledning nummer två var att visa vårt stöd för dessa ungar. Och de stod och samlade in namn och så klart vi skrev på båda två. Kyrkan var helt full med folk. Nu håller vi tummarna bara. I morgon, lördag, ska Mannen och jag åka upp till Göteborg. Vi ska på bokmässan. Innan jag träffade min älskling så var jag alltid där, missade inte en mässa. Men sedan blev det inte så. Nu har jag då bearbetat Mannen så nu ska vi äntligen dit. Ser verkligen fram emot morgondagen. Kära syster ska också följa med. Hon var min ständige följeslagare förr om åren. Barnbarnets kofta växer. Det fixar sig nog. Tror jag. Jag är visserligen inte hemma mer än måndag kväll och torsdag kväll. Och på lördagen åker jag till Kungsbacka och Mannen till Malmö. Håll tummarna för mig!

Sitter kvinnorna och väntar på att barnen kallar?

Har inte haft tid att skriva här på länge känns det som men det var väl i torsdags tror jag. Känns länge sedan. Tycker att jag inte hinner med någonting just nu. Ungarna har flyttat på datumen för födelsedagsfirande och barnbarnsuppvaktning så jag börjar misstänka att koftan inte blir klar. Har en vecka mindre på mig än planerat. Jaja, dom får väl skylla sig själva då kan jag känna i stundvis. Jag kan inte ens komma som det blev. Men jag är ingen sådan där som bara sitter och väntar på att bli kallad på. Jag har ett ganska upptaget liv med en hel del åtaganden. Så den här gången får jag inte träffa barnbarnet. Men jag stickar vidare ändå. Sedan tror jag att det får bli ett par pulsvärmare till, eller två. Presenter så klart och pärlstickning. Längtar till nästa onsdag för då börjar stickcaféet.

Halmstads stickcafé

I går var jag på en liten turné bland stadens garnbutiker. Jag lämnade dom en liten affisch för stickcafét som startar vecka 40. Det var riktigt kul faktiskt för jag blev mycket väl och positivt bemött överallt. Ni som brukar läsa min blogg vet att jag brukar gå på stickcafé hos Fribergs här i Halmstad. Men nu i höst så var det ingen som drog i tåtarna. Agneta som gjort det tidigare hade inte tid tyckte hon och det hade väl inneburit att det hela dött av. Men det kunde jag ju inte acceptera utan då tog jag saken i egna händer. Diskuterade så klart med Agneta lite så jag fick veta om det var något speciellt att tänka på. Så nu kör det igång. Vi ska träffas onsdagar i jämna veckor med start vecka 40 och planerat avslutning vecka 48. Kunde så klart startat lite tidigare men jag kom inte igång. Var kanske lite avvaktande i överkant. Om någon läser det här och bor i Halmstad med omnejd så hoppas jag ni kommer. Kolla på Halmstads stickcafés blogg. Det känns att det inte är sommar längre. Väldigt kallt på morgon när man ska till jobbet. I morse var det pendlande mellan 5 och 6 grader. Men solen skiner. Och det får man ju vara tacksam för. Barnbarnets kofta framskrider. Hoppas den blir klar i tid. Börjar redan fundera på vad nästa projekt ska bli.

Pärlmuddarna avlämnade hos sina nya ägare

Nu är pärlmuddarna avlämnade hos resp ny ägare. Jag lät slumpen avgöra vem som fick vilka. Hoppas att båda två gillade dom som dom fick. Det sa dom i varje fall att dom gjorde. Verkade uppriktigt glada båda två. Så då blir vi tre glada för visst glädjer man sig åt att det man gör blir uppskattat. De första jag gjorde var juli månads pulsvärmare Rani i Stickameras pulsklubb. Sedan ritade jag ihop ett annat mönster själv. Dom hade jag visst glömt att ta bild på som helt färdiga. Ni kan se mönstret i alla fall innan jag stickade ihop dom. Fler önskar sig pärlmuddar har jag fått höra. Men lite annat får komma emellan tror jag. Solen skiner här i Halmstad till och ifrån idag. Men det blåser lite väl mycket för min smak. Och imorgon är det måndag igen. Helgerna går alltför snabbt tycker jag nog.

Kort stickrapport och hösten startar

Så är det helg igen. Det har varit en ganska lugn vecka får jag nog säga. Rörigt på jobbet dock. Men å andra sidan är det rörigt nästan jämt där. Har gjort klara pulsvärmarna jag har hållit på med ett tag nu. Ska faktiskt ges bort ikväll just. Vi är bortbjudna till ett par goda vänner och det blir sammanlagt tre par som ska träffas. Båda damerna ska få var sina pulsvärmare. Hoppas nu bara att dom kommer att tycka om dom. Har påbörjat koftstickningen till barnbarnet också. Blev en klassisk kofta i ett klassiskt mönster. Bild kommer när hon fått sin kofta. Gul blev den i alla fall. Och jag är nästan vid armhålet nu så den ska nog bli klar i tid. Bak och framstycken stickas i ett upp till ärmen. Jag har också lagt ner en del tid på att skapa bloggar för både stickcafét vi ska ha här i Halmstad och lokalföreningen till Sticka, Sandstickan, som vi har här i södra Halland. Nu i veckan ska jag gå runt till garnbutikerna och lämna affischer så att det kommer folk till Fribergs den 30 september. Ska bli spännande. Den 29 september är det första gången för säsongen det är stickcafé hos Hemslöjden. Dom kallar det för stickgille men det är ju faktiskt samma sak. Tyvärr krockade det med en föreläsning jag ska på. Aldrig får man vara riktigt glad. Jag som har längtat så hela sommaren på att allt ska komma igång igen.

Snart stickcafé i Halmstad

Tänkte faktiskt göra lite reklam. Onsdagen den 30 september så sätter stickcafét på Fribergs konditori igång. Det har ju varit några terminer nu och deltagandet har väl gått upp och ner. Från början var det så mycket folk så vi fick nästan inte plats. Den här säsongen är det jag som tagit initiativet och det känns jätteroligt. Vi ska träffas onsdagar i jämna veckor från vecka 40 till och med vecka 48. Hoppas att alla som ser det här och har vägarna förbi tar med stickningen (eller virkningen) och dyker upp. Välkommen till Halmstads stickcafé

Höstens aktiviteter startar, Sandstickans stickcafé i morgon

I morgon kl 13.00 startar Sandstickans stickcafé för i höst. Känns längesedan och jag ser verkligen fram emot att träffa de andra. Det är som vanligt, när det är i Halmstad, på Fribergs konditori. Jag ska ta med den sista pulsvärmaren som hör till det par jag har gjort för att ge bort som presenter. Det är några varv kvar och så ska den stickas ihop. Jag la ner sockgarnet i bambu också som jag stickat en socka av på förra terminens stickcaféer. Jag har så många idéer i huvudet som jag vill göra men allt passar inte på stickcafé. Dessutom tror jag att jag måste börja med att skriva ner när jag får alla mina idéer. Jag har en förmåga att glömma. Sedan har dottern beställt en kofta till barnbarnet. Det är en deadline på den också men jag får se om den blir klar. Får ju i alla fall försöka. Vet inte vilken modell jag ska göra bara. Får kolla runt lite här i helgen. Så tänkte jag göra ett par pulsvärmare till mig själv som jag kan ha på jobbet här i höst och vinter. Har gammalt garn som skulle passa till det. Sedan har jag sockgarner, garn till pulsvärmare, och lite mer garn till pulsvärmare, sjalgarner några stycken, fint garn till en tunika och så en spetsbolero. Och en väldigt massa till. När ska jag hinna med allt?

Augusti till ända också

Så är det då den sista dagen denna månad. Ibland känns det som att det bara finns den första och den sista och de däremellan bara försvinner. Idag är det även den första dagen denna veckan. Trist, molnigt väder har det varit här idag och regnat har det också gjort sent i eftermiddag. Men imorgon skall Mannen ligga på stranden säger han. Jag håller på att sticka klart mina två par pulsvärmare som ska ges bort i present. Det går fort tycker jag. Har reserverat boken ”Perler på pulsen” på biblioteket. Söker inspiration för nya pulsvärmare. Läste hos Samtal från min trädgård att boken ”Håndplagg” också ska vara en liten pärla. Men den har jag inte råd med. Kanske en annan gång. Pulsvärmare är kul tycker jag. Dom blir fort färdiga och de kan bli riktigt små smycken. Väldigt trevliga presenter dessutom. Själv använder jag gärna sådana då jag alltid är iskall om händerna.

Våra små rosbuskar har kommit med var sin ros, bara en enda var. Det är som den sista sucken liksom. Föresten på tal om rosor. Veckans rosbukett har jag satt på köksbordet. Blommorna är rosa, inte så där marsipanrosa utan ganska mörkt rosa. Men det är doften som är bäst. Jag sitter där på morgonen när jag äter frukost och sniffar.

Lite fredagsfunderingar

Så var det då fredag igen. Semestern känns som evigheter sedan. Det här är nog värsta perioden på jobbet tycker jag. Man måste lämna ifrån sig de barn man lärt känna och tycker om och byggt upp relationer till. Nu ska det in nya. Och de där nya är 1-åringar som inte kan gå och inte äta själva utan kör händerna ner i maten och suger av dom. Jag älskar inte små barn. Man överlever väl ändå men jag kan väl få tycka lite synd om mig själv? Det var väldigt roligt att mina pulsvärmare, Blå skimmer, blev så uppskattade. Dom känns ganska speciella för mig och därför är positiva kommentarer ännu mer glädje. Någon frågade för alldeles lite sedan vad pulsvärmare egentligen tjänade för syfte. Jag kan så klart bara tala för mig själv men jag är kronisk iskall om händerna. Och när jag använder pulsvärmare så lyckas jag hålla värmen. Att dom sedan är som små smycken är väl bara bonus. Och roliga att göra är dom också. Tidigare, innan jag gjorde mina första, så skrattade jag en del åt tanter med pulsvärmare men det gör jag inte längre. Samtal från min trädgård undrar om jag ska åka till Grötö nästa år också. Ja, om jag får plats och boende så åker jag. Men det återstår ju att se. Min varvräknare. Nu har jag hittat den på Julas hemsida, handräkneverk kallas den tydligen för. Fann kvittot i plånboken så jag tog ett varv till och se då hittade jag den. Kan bara säga att den är jättebra och jag tycker att jag gjorde en mycket bra affär.

Blå skimmer pulsvärmare i Bohus stickning

Jag har insett att mina mycket vackra pulsvärmare aldrig har blivit fotograferade sedan dom påbörjades. Jag var då så mallig över att jag fick till det att jag satte in bild här för att visa hur fin baksida jag hade fått. Det är mitt första försök i egentlig mening med flerfärgsstickning. Och jag är riktigt nöjd om man får säga det själv. Undrar om det finns fler pulsvärmare i Bohus stickning. Men tänk en kofta eller jumper. Det hade ju varit fantastiskt. Nu ska jag fortsätta med mina pärlstickade pulsvärmare. Det är ganska kul med sådana här små projekt.

Min nya varvräknare och en eftermiddag på stranden

Jag har fått några spridda frågor om min nyinskaffade varvräknare. Det är så klart jag som kallar den varvräknare för att jag använder den till det. Jag har letat i Mannens katalog från Jula men jag hittar den dock inte där. Finns i Claes Ohlsons katalog och där heter det Handräknare. Men den kostar också 139 kr. Mannen och jag har tillbringat eftermiddagen på stranden. Det var väl inte svettigt men det var ganska lagom både av värme, vind och vattentemperatur. Kan det vara sista stranddagen för denna sommar tro. Nu ska jag sticka vidare. Skönt att friidrotten är slut. Det kan bli lite för mycket av det goda ibland tycker jag.

En vecka har åter förflutit och en himla god affär

Veckorna tycks bara försvinna och man undrar ibland vart dom tar vägen och vad man gör med sitt liv. Men så kommer det en måndag och så känns det så segt och man har en hel lång vecka framför sig. Men så blir det tisdag morgon och så kommer fredag nästan direkt. Märkligt är det vad det nu är. Det har varit en lugn vecka med mycket blandat väder. Långa arbetsdagar har det också varit förutom i torsdags då jag var tidig. Ibland har man lite flax och det hade jag då. Mannen och jag tillbringade några timmar på stranden. Han säger att det kan bli strandväder i morgon också. Vi får se, vi får se. Idag har vi varit på biblioteket och jag har beställt boken ”Perler på pulsen”. Ser fram emot att få studera den. Tycker att pulsvärmare är så trevliga att sticka och mycket behändiga små arbeten.

När jag stickar så brukar jag ofta använda papper och penna och rita streck för varje varv. Bra att ärmar t ex är lika många varv så dom blir lika långa. Kan finnas många anledningar till att räkna varven. Och sitta och räkna dom på styckena tycker jag är helt dödfött. Så här för ett par veckor sedan när Mannen och jag var på Claes Ohlsson av någon anledning så fick jag se en sk handräknare. Ni vet man trycker på en knapp så räknas det framåt. Men den kostade 139 kr och det tyckte jag var i dyraste laget. Tänkte att det var ju inte akut så det fick vara. Men så var det något Mannen skulle ha som inte fanns hos Ohlssons så vi åkte vidare till Jula. Och vad tror ni jag fick se där? Javisst, där fanns en likadan räknare och där kostade den bara 39 kr. Ibland tycker jag nog ändå jag gör ganska bra affärer. Nu när jag stickar mina pulsvärmare så använder jag min varvräknare och det är så behändigt.

Kom på att jag aldrig la in bilden på mitt färdiga sommarlinne. Den hamnade bara på bloggen om vintagestickning. Men här är den. Har använt den en del och jag trivs väldigt bra i den.

Pulsvärmarna Rani är klara

I slutet av juli gick jag med i Stickameras Pulsklubb. Har kollat där mycket länge men aldrig hittat några muddar som jag gillat. Men så fick jag se dessa Rani som var precis vad jag sökte. Jag skulle sticka ett par muddar som ska bli en present och det skulle vara med pärlor. Det hade jag redan bestämt. Och dessa var både roliga att göra och gick himla fort. Jag har ju inte stickat hela tiden utan varit på semester mm under resans gång.

Nu ska jag göra ett par muddar till med pärlor men jag skulle vilja göra med ett annat mönster. Så nu måste jag börja leta. Är det någon som känner till något fint mönster? Det är med samma garn och likadana pärlor, färg.

En liten ros och en veckas arbete

Förra sommaren så var det en liten flicka, Ebba, på min förskola som slutade för att flytta. Då fick vi personal en liten miniros i kruka var. De andra slängde sina när den blommat klart men det gjorde inte jag. Min växte och växte när den blommat. Men sedan när den blivit ganska stor, se inlägg från förra sommaren, så blommade den plötsligt igen men då hade blommorna ändrat färg. Blommorna var från början riktigt marsipanrosa men sedan blev dom mer gula, varmt gula. Jag behöll den och den växte ytterligare. Nu blommar den igen och nu med en nästan gyllengul färg. Vad tycks? Nu har jag snart arbetet min första arbetsvecka efter semestern. Det har varit ganska lugnt, en del barn är ju fortfarande lediga, men idag kändes det som att vi var tillbaka i lunken igen. Nästa vecka när inskolningarna startar så känns det väl som att man aldrig haft någon semester. Mina pulsvärmare, Rani, växer. Den första är helt klar och nummer 2 är påbörjad. Den är ganska rolig att sticka tycker jag och går fort. Jag letar just nu efter ytterligare ett pärlmönster för att göra ett par till. Ett par goda vänner ska få var sitt par. Dom ska inte vara lika men samma modell, färger men olika pärlmönster. Någon som direkt vet något vackert?

Bohuslän, mitt älskade Bohuslän

Så är det då arbetsdag imorgon igen. Semestern är slut. Men det blev en liten resa här i veckan som avslutning och då till mitt Bohuslän. Väldigt många bilder togs det men här får det bli ett litet urval. Vi började vår resa i tisdags och då bar det iväg till Uddevalla och Bohusläns Museum. Det var så klart utställningen om Bohus stickning som drog. Allt var så klart precis så vackert som jag visste att det skulle bli. Till min glädje så blev även Mannen helt hänförd. För övrigt så måste jag säga att jag tycker att hela museet var ganska fantastiskt. Vilka utställningar och vilket sätt att visa upp dom. En eloge!

På väg ut från Uddevalla så blev det ett besök hos Grunnebogarn. Lite garn blev det ju.

Därefter tog vi oss ganska fort upp till Strömstad som var målet för resan. Jag har mina rötter på mors sida på Rossö och släkt har blivit kvar i Strömstad. På kvällen blev det frossande i färska räkor på Torskholmen. Vad annars när man är i Strömstad. En promenad i stan och som avslutning en öl på torget.

På onsdagen kom vi upp tidigt och efter frukosten så tog vi båten ut till Sydkoster. Vi gick iland vid Långagärde varifrån vi promenerade på små vägar och stigar till Ekenäs. Där åt vi en härlig glass och så tog vi båten tillbaka mot stan. På eftermiddagen åt vi en god räksmörgås nedanför Laholmen och så klart en sockerbulle på Backlunds konditori. Lite barndomsminnen ska man ju också ha. På kvällen var vi hos min Kära kusin och hälsade på.

Vy från vårt fönster. Många norska båtar kan man se i frärran och där borta bor det väl nästan bara norrmän.

Bilden är tagen ifrån båten till Koster. Bodarna på foten till Laholmen och längst där uppe bodde vi.

Bara en bild ut över ett stilla hav mellan Strömstad och Kosteröarna. Kan det bli vackrare?

En vy över Koster från havet.

Linfärja mellan Nord och Sydkoster. 67 meters resa. Vi ångrade oss efteråt att vi inte tog den.

Jag på väg till Ekenäs över stock och sten. Mycket bohuslänsk natur. Berg och grönska tillsammans.

Från Ekenäs på Sydkoster till Stömstad åkte vi med båten Walona.

Vy från havet över Strömstad. Man kan se stadshuset sticka upp med sina tinnar och torn.

Vy från havet mot kallbadhuset och en av småbåtshamnarna. Tyvärr kan man inte se Skagerack från den vinkeln.

Upp ganska tidigt på torsdagen också. Efter frukosten packade vi ihop våra saker och så drog vi iväg sakta men säkert mot Halmstad. Första anhalten var Tjörnö. Där var kyrkogården målet och titta till familjens grav. Sedan blev det Rossö. Visade runt Mannen lite och så hälsades mina gamla mostrar och morbror på. Dom blev glada att se oss för det var dom inte förberedda på. Sedan tog vi kustvägen hemåt ner mot Dingle där vi tog oss ut på motorvägen. Norr om Uddevalla svängde vi ut igen och åkte över Orust och Tjörn. Det är härligt att avvika ifrån alla dessa motorvägar.

Sedan vi kommit hem så har vi varit och badat och solat ett par dagar och varit i Malmö en vända för att fira äldsta dotterns födelsedag. När jag ser tillbaka nu på semestern så har vi ju gjort lite även om vädret har varit väldigt trist.

Så var sommarsemestern 2009 slut då.

Åker på ett par dagars semester

Så här på sluttampen av min semester så åker Mannen och jag bort ett par dagar. Bohuslän är det som hägrar. Jag måste ju få honom att uppleva lite av mitt liv och det är absolut Bohuslän. Vi har ju inte alltid delat livet med varandra. Vi är hemma i Halmstad igen på torsdag kväll. Kattfröken har ”barnvakt” och får stanna hemma. Bara virkningen får följa med.

Marinfestivalen är slut och regnet det bara öser ner

Idag regnar det ordentligt och jämt hela tiden. Varmt dock. Inte ens Kattfröken vill gå ut, hon har gått och lagt sig i sin korg. Det började regna redan igår kväll så hon gick och la sig tidigt. Hon är annars som resten i familjen, en nattuggla. I går tog Marinfestivalen slut. Men Ostindiefararen Götheborg kom till slut. Lika vacker som alltid men man kan se lite nu hur färgen börjar flagna. Massor av folk var det också på plats så man fick knô sig fram överallt. Kan bli lite mycket i längden. Jag hade ju kollat programmet på kommunens hemsida och då sett att det skulle vara hantverksmarknad i kajskjulet. Så jag tog med mig Mannen och gick dit. Vi blev båda riktigt besvikna. Det var nog Halmstad & Co som försökte få ett alibi för kulturen. Ja, så värst mycket kultur har det ju inte varit denna festival. Mest kommersialism, något tingeltangel och så en chans för kommunens bolag att visa upp sig. Några vackra segelfartyg fanns det dock på plats. Tyvärr kan jag inte få fram några namn för kommunen har tagit bort allt det på hemsidan redan.

Mina Rani pulsvärmare växer och håller på att bli stora.

Marinfestivalen i Halmstad

Sedan i torsdags har det varit den årliga marinfestivalen i Halmstad. Men då var ju inte vi hemma. Men igår kväll promenerade Mannen och jag ner till hamnen på den östra sidan. Det är där som festivalen hålls. Det är för femte året nu som festivalen hålls och det innebär alltså att jag varit med på samtliga. Jag gick av tåget här 2004 nämligen. Jag kan inte säga att jag tycker att det är samma standard på programmet i år som det varit tidigare. Men det var ruskigt mycket folk både igår kväll och ikväll. I går var det artister som Velvet och Alcazar. Ikväll är det Calaisa. Vi har inte stannat och hör på något av dom. Vi får väl se om vi går och lyssnar på slutklämmen i morgon, Halmstad Brass. Förr om åren har vi framför allt lyssnat på musik. Men hela festivalens höjdpunkt, som jag tycker alltså, är ostindiefararen Götheborg. Men med anledning av stormvindar så kommer hon inte förrän i morgon vid 10-tiden. Hon skulle kommit igår. Så då får vi gå dit, eller senare under dagen. Och så har jag sett att det visst ska vara hantverksmarknad i kajskjulet. Det kanske kan vara något. Annars har det varit en lugn dag och lite stickning har det också blivit. Jag håller på med Stickameras Pulsklubbs pulsvärmare för juli, Rani. Det är med pärlor på. Ska bli en present. Jag ska göra ett par till men det blir nog med ett annat mönster på. Dom som ska få dom brukar inte härja på nätet så det är lugnt att skriva om dom. Några andra projekt ligger också i startgroparna. Får liksom inte tiden att räcka till för alla projekt jag vill göra.

Stadsmuseet i Göteborg och Carl-Einar Häckners Varieté på Liseberg

Idag har Mannen och jag haft en heldag hos Kära syster i Göteborg. När vi kom dit i middags och precis kom ut från parkeringshuset vid Focus så öppnade sig himlen och det fullkomligt öste ner regn och åskade och blixtrade. Vi trotsade vädergudarna och promenerade upp till Avenyn och följde den ner mot Norra Hamngatan på lite olika smågator. Vi gick därefter till Stadsmuseet. Vi knallade igenom allt utom barnens museum för där skreks det bara. Förstår inte varför barn alltid skriker numera. Vi vandrade sakta igenom hela museet. Men jag visste att det även fanns en utställning under namnet ”Heltäckande omgivningar”. Så som avslutning sa jag till Mannen att det fanns en sak till jag ville se. Kära syster var redan invigd. Och när vi kom upp dit, högst upp, så blev han alldeles hänförd. Och det blev Kära syster och jag också. Det var alltså en utställning med quiltade arbeten. Och det var inte vilka lapptäcken som helst inte utan fantastiska konstverk. Jag önskar jag kunde förmedla de fantastiska saker vi fick se. Alla ni som har vägarna förbi Göteborg, missa inte den här utställningen. Den håller på till den 16 augusti. Efter museet promenerade vi vidare runt i stan. Åt en pizza och så tog vi oss långsamt mot saluhallen. Det är något jag saknar här i Halmstad. Mannen blev ganska impad även om han varit där förut, för det var länge sedan. Vi promenerade vidare i mycket sakta mak med Liseberg som mål. Jag var faktiskt inte inne i en enda garnbutik. Fast jag studerade noga vad som fanns i Deisys fönster. När vi väl kom till Liseberg var det ganska blåsigt och himlen var mörk. Vi gick och köpte oss var sin regnponcho för vi förutspådde mer regn. Mycket folk var det där som alltid och ca 15 minuter innan varietén skulle börja så bänkade vi oss framför stora scenen. Troligen med anledning av det trista vädret så var inte publiken så stor som den brukar vara. Kära syster och jag ser varietén varenda år. Men Carl-Einar gjorde oss inte besvikna. Han har en utstrålning och närvaro som alltid ror hem föreställningen. I år var hans gästartister The Azzario sisters och Marco Noury. Och så den sedvanliga varietéorkestern så klart. Lite bilder blev det. Hoppas ni kan förnimma lite av glädjen hos denne man. Ser redan fram emot nästa sommar. Tack Kära syster för en mycket trevlig dag.