Sex and the City, kapitel 2

Ibland när jag sett på Sex and the City så har jag kunnat känna en viss avundsjuka på den vänskap, sammanhållning och totala lojalitet som det här gänget visar varandra. Dom verkar så trygga i sin vänskap. Många kvinnor har väninnor och nära tjejkompisar. Sådana där som hänger med igenom livet. Fast ofta är det väl bara två och två som det fungerar. Men jag undrar om det kan jämföras med Sex and the City-damerna. Jag har nog aldrig haft tjejkompisar eller väninnor på det viset. Människor har kommit och gått ut och in i mitt liv men aldrig stannat för gott. Jag har läst i media, speciellt med anledning av filmen, att det är för mycket glamour och ytlighet. Men jag tycker nog ändå dom alla får rejäla doser av livets jävligheter. Eller tycker ni dom går igenom serien och filmen som alltid lyckliga bara dom får ett par nya skor? Knappast.